Tag Archives: Saco

Överenskommelsen mellan S och Mp – Ett stort steg till åtgärder i praktiken

Igår rapporterade Ulf Kristofferson (senare togs det upp i Tv 4:s 19-sändning) om överenskommelsen mellan Socialdemokraterna (S) och Miljöpartiet (MP) om jobbmål, a-kassa, m m, vilket tydligen ska utgöra en del av Löfvens regeringsförklaring nu på fredag.

Överenskommelsen innehöll bl. a.:

-jobbmål
-järnvägsinvesteringar
-omställningsförsäkring (A-kassan)
-sjukförsäkring

Jag har gjort en del reflektioner kring dessa punkter.

1. Det är väldigt bra att överenskommelsen i ett första läge fokuserar på att öka antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar för att uppnå den lägsta arbetslösheten i EU till år 2020. Alliansen borde ha varit ödmjuka kring att arbetslösheten fortfarande var på tok för hög, men valde att enbart trumma på om antalet personer som var sysselsatta och hur det hade ökat. Talar vi om arbetslöshet så talar vi om ett andelsmått. Och med tanke på att befolkningen ökar så innebär det logiskt nog att då måste antalet i arbete öka.

Här vill jag se smarta förslag på hur småbolag kan växa. Det måste bli mindre byråkrati och avgifter för småföretagare. Finansieringsreformer för små och växande företag. Skattereformer, ity det här är personer som satsar sitt privata kapital och många gånger går utan lön i flera års tid. Det måste underlättas för småföretagare att ta ut den lilla vinst som finns. Det måste skapas fler incitament för forskning och utveckling, samt investering i den egna personalen och verksamheten vad gäller arbetsmiljö, kompetensutveckling, m m.

Jag vill se en utveckling vad gäller den förda politiken vad gäller förutsättningar för innovation. Det jobb Niklas Nordström, m fl, gör uppe i Luleå känns som en modell fler borde titta på, när det handlar om tät dialog mellan kommun och näringsliv.

Följ upp arbetet som gjordes i Digitaliseringskommissionen och bjud in IT- och Telekomföretagen från Almega, Sveriges Ingenjörer, Unionen, DIK, och annat kunnigt folk, med tanke på hur centralt detta område är för skola, högre utbildning, stad-vs-landsbygd, infrastruktur, tillgänglighet, miljö och klimat, tillväxt, transparens, integritet, demokrati och mycket annat.

Visstidsanställning: Gör inte visstidsanställningen till något fult. Det finns många bra saker med den, men motverka stapling och situationer när personer går på visstidsanställning år ut och år in. Och till arbetsmarknadens parter, se till att visstidsanställda och långtidssjukskrivna omfattas av Trygghetsrådet (Omställningsavtalet).

Arbetskraftsinvandring: Hänvisar här till det jag skrev på Twitter i somras. Det talas nu om att stärka erbjudandets juridiska status. Jag ser positivt på det förslaget, utifrån individens perspektiv, men det går inte att stirra sig blind enbart på denna faktor. Företagen riskerar att få en ohållbar situation p g a Migrationsverkets långa handläggningstider. Det är inte heller seriöst att ställa denna del av Migrationsverkets verksamhet mot att handlägga flyktingar, med boende och allt. Tillsätt resurser för en särskild instans som arbetar enbart med arbetskraftsinvandring och säkerställ att handläggningstiden möjliggör för företagen att anställa. Bygg in uppföljningsmekanismer. Bygg in möjliga sanktionsmöjligheter. Och glöm inte att det allt oftare handlar om teoretisk specialkompetens som efterfrågas, när arbetsgivarna vill ta in anställda på det här sättet.

Jobba vidare med den matchningsproblematik som tycks finnas på svensk arbetsmarknad.

Glöm inte att öka anslagen till grundutbildningen på universitet och högskola, vilket Harriet Wahlberg påtalat i skarpa ordalag.

2. Infrastruktur. Avstår från att kommentera här innan man har fått se fler detaljer. Vi behöver definitivt en stabil järnvägskommunikation, både för persontrafik och för transporter. Underhållet har inte varit bra. Utbyggnaden har inte varit tillräcklig. Men: Se ovan, alltså #digitalisering. Infrastruktur handlar om så mycket mer än järnväg.

3. Omställningsförsäkringen, alltså a-kassan. Taket har inte höjts på 12 år. En förkrossande låg andel får verkligen ut 80 % av sin lön med a-kassan, som alltså är en försäkring och inte ett bidrag. Arbetslöshetsförsäkringen har gått väldigt många miljarder plus, vilket gör att en höjning av taket snarast blir självfinansierat utifrån nuvarande regelverk. Nu är det viktigt med besked kring vilken nivå det nya taket ska hamna på. Jag skulle vilja se en höjning till minst 30000 och att taket sedan indexregleras. Man talar även om att nivån ska ligga kvar på 80 % under hela perioden. Det är, enligt mig, mindre viktigt.

Takhöjningen är prio 1. Sedan är prio 2 att det måste bli lättare att kvalificera sig för a-kassan. Vi har, oavsett vad vi tycker om det, en mer heterogen arbetsmarknad idag än för 30 år sedan. Man växlar mellan arbete och studier. Flyttar hemifrån senare. Fler studerar på högskola och universitet. Man växlar mellan visstidsanställning, tillsvidareanställning, egenföretagande, studier och arbetslöshet på ett sätt som var ytterst sällsynt tidigare. Unga och utlandsfödda har svårare att få in en fot på arbetsmarknaden.

Tillåt företagare att sätta bolaget vilande vid fler tillfällen.

Kortare kvalifikationstid för att intjäna rätt till a-kassa, eventuellt i kombination med längre perioder av överhoppningsbar tid. Man kan överväga att införa ett kontinuum av a-kasseersättning från dagens grundersättning upp till maxnivån. Det måste inte vara svart, eller vitt.

Straffa inte deltidsarbetslösa! Idag får man efter 75 ersättningsdagar som deltidsarbetslös välja mellan att vara heltidsarbetslös eller att vara utan ersättning från a-kassan. Förläng denna period till minst 120 ersättningsdagar (ett halvår) och därefter en gradvis nedtrappning under återstoden av året.

Straffa inte högskole- och universitetsstuderande. Högre studier innebär tillräckligt ofta att man halkar efter vad gäller sjuk- och föräldrapenning, pension, etc, därför måste man säkerställa att denna grupp inte straffas, utan det måste underlättas för dem att gå med i a-kassan och att omfattas av den. Inte minst för personer som studerar på deltid, där alternativet nu är att avbryta studierna helt och hållet. Incitament, eh?

Utlandsfödda, särskilt akademiker, där bör det inrättas en trepartsmodell mellan staten och arbetsmarknadens parter i linje med det Ursula Berge föreslagit, nämligen en modell där man erbjuds en längre, seriös praktik, inom det område man har utbildat sig inom för att man på så sätt ska få in en fot inom en helt annan del av arbetsmarknaden vilket kommer att frigöra andra jobb. Nyckelfråga blir hantering av praktiken, med resurstilldelning. Språkutbildning i kombination med arbetsmarknadspaket, i linje med “Korta vägen” skulle utgöra ett seriöst arbete kring att skapa bra förutsättningar. Slutta dutta med någon miljon hit och dit i korta projekt. Sätt en tioårsplan. Tillsätt resurser.

Bra att Fas 3 ska tas bort. MEN: Vad ska den ersättas med? Det får inte bli ännu ett statistikskyfflartrixande.

Meddelande till fackförbunden: Ta bort trösklar för medlemskap för personer i arbetsmarknadsåtgärder, inklusive när de går under utbildning som inte kan klassas som exempelvis högskolestudier. Släpp in, för håken. Med låga avgifter tills de blir yrkesverksamma. Punkt.

Arbetsmarknadens parter har också mycket att göra här för att anpassa kollektivavtalen till 2014 och framåt. Det ska vara en självklarhet för arbetsgivare att teckna avtal. Avtalen ska dessutom vara anpassade efter konkreta problem, som t ex hur det ser ut för yngre att komma in på arbetsmarknaden, utlandsfödda, långtidsarbetslösa, studenter, inklusive att högskola/universitet förstås måste samverka mer med näringslivet för att säkerställa att fler högskole- och universitetssäten har med en praktik som ger högskolepoäng.

4. Sjukförsäkringen. Förvanskade bilder av verkligheten har fått styra radikala försämringar av sjukförsäkringen. Bra första steg att höja taket. Bra att ta bort den bortre gränsen. Det måste få ta den tid det tar. Glöm inte egenföretagarna här, precis som studerande och personer som växlar mellan studier/jobb/företagande/arbetslöshet. Precis som arbetslöshetsförsäkringen så har sjukförsäkringen gått många miljarder plus varje år.

Glöm inte att ta hand om de som redan är utförsäkrade. Glömmer vi dem så ska vi skämmas.

Slutligen är det mycket glädjande att se att man ska stärka arbetslivsforskningen. Det var ett av de beslut som Alliansen införde som var katastrofalt. Ett av de tidigaste besluten, dessutom, med att lägga ned Arbetslivsinstitutet och att svårt sarga Arbetsmiljöverket. Sedan infördes förändringar i Arbetstidslagen, vilket de facto gjorde kollektivavtalen mindre attraktiva, förutom det med den differentierade a-kasseavgiften (som Alliansen snyggt nog omprövade) och bortplockade avdrag för medlemskap i fackförbund, samt a-kassa. Även för företagare borde medlemsavgiften i en arbetsgivarorganisation vara fullt avdragsbar.

Håller även tummarna för att man ska bli bättre när det handlar om remissförfarandet innan beslut ska fattas. Ska det vara seriöst ska det ut till alla relevanta parter, med en seriös svarstid. Samma sak gäller givetvis de gånger Lagrådet kopplas in, plus att man noga ska ta till sig deras slutsatser.

Ni vet var jag finns.

Här, t ex.

Advertisements
Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fy fan för förtroendevalda som blir chefer

I dagens Arbetet, http://arbetet.se/2014/02/07/svek-mot-fackliga-loftet/, skrivs det bombastiskt om att det skulle utgöra ett svek mot det fackliga löftet att bli chef.

Jag vågar säga att jag har en förkrossande majoritet bakom mig om jag säger att det är rent nonsens.

En bra förtroendevald är en bra ledare. En bra förtroendevald kan se saker utifrån både verksamhersperspektivet och individens behov av stöd. En bra förtroendevald har goda kunskaper i arbetsrätt.

En bra förtroendevald företräder självklart sina medlemmar men ser sig inte som en direkt motpol till arbetsgivaren, utan som ett komplement, där verksamhetens väl ses som en partsgemensam angelägenhet.

Att arbetsgivare ser dylik kompetens som meriterande vill jag se avsevärt mer av, inte mindre. Sådant avdramatiserar det med att bli förtroendevald, vilket många drar sig för, till stor del för att vi är för dåliga på att prata om det. Dylika drapor bidrar inte till att locka smarta, engagerade och kompetenta förtroendevalda. Dylika drapor skapar dessutom helt onödiga konfliktytor vs arbetsgivaren.

Man ska vara försiktig med att etikettera åsikter såsom “moderna” eller “omoderna”, men jag är beredd att släppa på försiktigheten här: Dylika åsikter är omoderna och befäster bara bilden av facket som något daterat.

Tagged , , , , , , , ,

LAS, kollektivavtal och den svenska modellen – En stående inbjudan

Jag tar mig friheten att fortsätta med den tradition som den kloke f d förbundsdirektören för Civilekonomerna, Benny Johansson, initierade för många år sedan, nämligen följande:

Stående inbjudan till samtliga ungdoms- och riksdagspartier för att gå igenom den svenska modellen, kollektivavtal, facket och LAS. Förutsättningslös dialog är den mest framgångsrika vägen. Alla på en gång, eller var för sig, mig kvittar det.

Är tämligen säker på att företrädare från andra förbund än inom Saco skulle vara intresserade av att vara med och anordna ett sådant. För att inte tala om företrädare från just Saco, TCO, samt LO och varför inte från Svenskt Näringsliv, Almega, m fl?

Handsken är kastad. Igen. Nappa!

Svar skickas till Jens Könberg på Twitter.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du är olämplig som förtroendevald

Jag är glad över att jag relativt tidigt i morse loggade in på Twitter. Den första dialog jag tog del av handlade nämligen om en, enligt mig, felbedömning av Kommunal som gått in och toppstyrt så att en utsedd förtroendevald blev petad (GP, lördag den 12/1, 2013).

Såg snabbt till att skriva följande status.

Glädjande nog blev det väldigt mycket skriverier om det hela, vilket är mycket angeläget då denna typ av fråga är något som lätt tenderar att de facto splittra den fackliga sfären. En dylik toppstyrning skulle dock aldrig förekomma inom något av de förbund som hör till TCO, Saco, eller Ledarna. Personen var utsedd av medlemmarna och borde i och med detta utgöra en legitim företrädare. Många enskilda kommentarer var föga förvånande ytterst negativa. Kommunal var dock på tårna på Twitter och förde mycket dialog, vilket de ska ha heder för, men de skrev också mycket om att de inte ville kommentera det enskilda fallet. Det är ju just det enskilda fallet som är så otroligt viktigt.

Självklart så bestämmer förbunden själva sina strategier, etc, och alltså i slutänden medlemmen, eftersom alla fackförbund är demokratiskt styrda organisationer. Men – och detta är viktigt – denna typ av agerande riskerar att befästa bilden av facket såsom något föråldrat och partipolitiskt förknippat. Fick jag en krona för varje gång någon har uttryckt oro över om Sveriges Ingenjörer, Jusek, Civilekonomerna, Unionen, Vision, m fl, har en partipolitisk koppling så hade jag haft en rejäl extrainkomst. Men 38 av 53 förbund är alltså utan en partipolitisk koppling! Glöm inte det.

Förbunden måste ställa sig följande fråga: Hur vill vi uppfattas? Och hur uppnår vi den målbilden?

Den andra frågan vi måste ställa oss i det här sammanhanget är: Är en person per automatik diskvalificerad från att kunna vara en kompetent företrädare för medlemmarna lokalt utifrån att, som i det här fallet, vara moderat (dock ej aktiv)?

Ni kan säkert höra en rejäl basröst för ert inre som brister ut i ett rungande “NEJ”.

Detta utgör dessutom ett perfekt exempel på hur viktigt det är att företrädare från Saco, TCO, m fl ständigt finns närvarande på Twitter och andra sociala medier för att snabbt kunna föra en dialog och kunna verka för en mer nyanserad bild av vad facket är och gör. Det finns massor med likheter mellan de många förbunden, men definitivt också en del väsentliga olikheter. Vi måste ta dialogen direkt när det dyker upp den här typen av händelser som om det får stå okommenterat riskerar att skada facket, vilket vore helt onödigt.

Det hade slutligen varit hedervärt av GP att tala med någon företrädare från TCO, eller Saco, exempelvis Eva Nordmark, eller Göran Arrius. Eller med mig.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Krossa demokratin!

Krossa demokratin och förpassa den till statsskickens sälla jaktmarker!

Eller, nej, det kommer inte på fråga.

Men det som har hänt Anna-Karin Bengtsson (Mp) och som nu har fått henne att välja att kliva av politiken är, för att skriva i klartext, åt helvete och ett alldeles för tydligt tecken på hur skör demokratin kan vara.

Det är inte okej med hot mot politiker, lika lite som mot journalister, fackligt förtroendevalda, läkare, jurister, mot någon enda person utifrån sina åsikters skull. Aldrig någonsin.

Att hota en politiker är att hota demokratin.

Att hota en journalist är att hota demokratin.

Und so weiter.

Demokratins existensberättigande ligger i att vi slutar ta den för given och talar om att vi bryr oss om den, att vi visar det i handling, att vi värnar den och visar att det aldrig är okej med hot och våld, att vi använder oss av rösträtten, lika väl som att engagera oss på olika sätt mellan valrörelserna.

Vi måste sätta ned foten mot de krafter som ligger bakom dylika hot. Det. Är. Inte. Okej.

Vad säger ni? Är det inte läge att tydligt markera att detta är oacceptabelt och det här är riktat till alla som säger sig vurma för demokratin. Dags att visa det. Det räcker inte att klicka på gilla och tro att man har gjort sitt. Tyvärr.

Vi är, exempelvis, nästan 3,5 miljoner medlemmar i facket i Sverige, i lite drygt 50 förbund. Min rekommendation är att vi kliver fram och visar vad vi tycker. Eller är vi bara ynkliga små lortar?

Det här gäller självklart oavsett partitillhörighet, så låt oss undvika att göra partipolitik av det här. (Och, som en påminnelse, samtliga fackförbund inom TCO, respektive Saco är partipolitiskt obundna)

Det gäller oss alla.

Alla.

En av många nycklar i sådana här frågor kommer att vara att personer som ligger bakom sådana här hot lagförs och döms. Punkt.

En annan är att vi vågar prata om både ideologier och sakfrågor, lite grann som jag ville lyfta fram igår.

Jag ser nu storligen fram emot att, bl. a., Agenda sätter en frågeställning kring detta tema för ett avsnitt. Ett avsnitt som endast avhandlar denna fråga, där vi slipper höra “Vi får tyvärr bryta där…”

>>> Jens Könberg på Twitter

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , ,

Arbetsmarknadens parter, lön och arbetslöshet

Lön. Ett begrepp som får det att slå gnistor oavsett politisk ideologi. Men innan vi pratar om lön och dess koppling till arbetslöshet så måste vi reda ut några saker; Vilka som är arbetsmarknadens parter, lön/lägstalöner/lägstalöneökningar, samt slutligen kopplingen mellan ingångslöner/lägstalöner och arbetslöshet.

Arbetsmarknadens parter, är det bara LO?

Anna Dahlberg skriver idag i Expressen (2012-12-09) att LO har ett ansvar för arbetslösheten och utestängning av ungdomar och invandrare från arbetsmarknaden. Vi får till att börja med inte glömma att LO inte är ensam part om att teckna kollektivavtal. Det finns bland annat en arbetsgivarpart också. En tämligen väsentlig aspekt.

Det är vidare en smula tröttsamt att “facket” alltid beskrivs i LO-termer. Ursäkta, men det finns drygt 1,2 miljoner medlemmar i TCO:s 15 förbund, drygt 630 000 medlemmar i de 22 Saco-förbunden, samt ca 90 000 medlemmar hos Ledarna. Det är osakligt att hänvisa till facket enbart i LO-termer och det beror till lika delar på dåligt arbete av redaktioner/journalister, men minst lika mycket på att icke-LO-förbunden är lite för tysta ibland.

Lön

Väldigt ofta när man pratar om lön så får man känslan av att man talar om ett enhetligt begrepp det handlar om, vilket inte är fallet. I Sverige har vi till att börja med en avtalsfrihet, medan det i vissa fall finns en kollektivavtalad lägstalönenivå som reglerar en viss del av lönesättningen. Det är dock väldigt viktigt att poängtera att det finns enormt många kollektivavtal som inte innehåller något om någon lägstalön. Att dessutom dra slutsatsen att just lägstalönerna från kollektivavtalen som är den enskilda aspekten som ligger bakom arbetslösheten, nja, det kan ni läsa mer om under den sista delrubriken. Vi har inte någon lagstadgad minimilön i Sverige. Och det ska vi fortsätta med att inte ha.

Samma princip kan sägas gälla beträffande lönehöjning, där det finns en kollektivavtalad rätt till lönerevision, men enbart i vissa fall en rätt till en individuell garanti i form av en lägsta höjning av lönen, men det finns enormt många avtal som inte innehåller någon individgaranti beträffande lönehöjning. Många samtal till vår rådgivning handlar om huruvida man ens har rätt till lönerevision och svaret är att det beror på om bolaget har kollektivavtal, eller om man som individ har det inskrivet i sitt anställningsavtal. Sedan får man naturligtvis skilja på rätt till lönerevision och rätt till en viss specificerad lönerevision.

Här ska vi inte gå in på vad som är “rätt lön”, för det kräver ett detaljerat resonemang om huruvida lönen kan sättas strikt utifrån ett marknadslöneperspektiv, om det finns inbyggda incitament i lönesättningssystemet som gör att chefer kan belönas utifrån att hålla nere lön och löneökningar (jo då, det existerar), att lönesättande chef har mandat, kopplingen mellan lön och prestation (inte så entydigt som man kan tro), oönskad personalomsättning utifrån att medarbetare säger upp sig i ett löneperspektiv/att potentiella medarbetare väljer att inte börja hos en arbetsgivare p g a lön, gravt osakliga löneskillnader redan från början, t ex mellan män och kvinnor och konsekvenser av detta i ett livslöneperspektiv och mycket annat.

Det är väl f ö på sin plats att nämna att jag anser att det är ytterst klokt att ha en individuell och differentierad lönesättning och lönerevision, med en tydlig koppling till utbildning, ansvar och prestation i förhållande till uppsatta mål, samt en koppling till hur det går för bolaget (extra relevant inom privat sektor), samt att lönen sätts i största möjliga mån utifrån en dialog mellan ansvarig chef och medarbetare.

Ska återkomma i ett annat inlägg om hur f ö högutbildade personer som presterar på topp möts av sorgliga och osakliga argument om varför just deras löner inte kan höjas och att löneökning i alldeles för många fall inte har någon koppling till vare sig prestation, ansvar, eller hur det går för bolaget.

Ingångslöner och arbetslöshet

Här ska jag inte krångla till det, utan väljer att varmt rekommendera att man tar del av det Utredarna skrivit i ämnet här i början av december. Det är alltså inte fullt så enkelt som att med bestämdhet hävda att högre ingångslön leder till högre arbetslöshet kan jag direkt antyda om.

Kontakta mig väldigt gärna via Twitter.

Tagged , , , , , , , , , , , , , ,

A-kassan – Dags för korrekt beslutsunderlag.

Uppdaterad 2014-12-29

A-kassan. En av de mest mytomspunna företeelserna på svensk arbetsmarknad. Till att börja med är det säkrast att förtydliga att A-kassan är en försäkring och inte ett bidrag. Mycket relevant information om A-kassorna kan du få via SO, arbetslöshetskassornas samorganisation.

Vi har en del fakta som bör läggas på bordet inledningsvis:

1. Taket i ersättningsnivån är oförändrat sedan 2002. Taket för dagpenningen ligger på 680 kr/dag (14960 kr/månad, före skatt). Ytterst oklart vad som kommer att hända med taket efter budgetdebaclet.

2. Andelen försäkrade som erhåller 80 % av sin lön utgörs av ca 10 %. För akademiker är siffran avsevärt lägre. Jusek har skrivit om att endast 0,2 % av deras medlemmar erhöll 80 % av sin lön via a-kassan i samband med arbetslöshet.

3. Avgiftsdifferentieringen som ledde till kraftigt höjda avgifter efterföljdes av att ett stort antal medlemmar (drygt 600 000) lämnade a-kassan. En ytterligare följd av detta var att många även gick ur facket, närmare bestämt 235000 medlemmar mellan 2007-2008. Avgifterna varierar mellan 90-+400 kr. Se bl a Dagens Arena och TCO:s “8 myter och 8 sanningar om a-kassan”. Ur rapporten från SO (se under punkten 4): “Andelen av arbetskraften som är ansluten till a-kassorna har fortsatt att minska och ligger idag under 70 procent.”

4. Administrationen av ersättningarna via de fackliga a-kassorna är effektiv. Se bl a denna rapport från SO.

5. Kvalificeringsreglerna gör det svårt att uppnå tröskeln för rätt till ersättning. Man ska ha varit medlem i A-kassan i 12 månader och under 6 av dessa månader ha arbetat minst 80 timmar per månad, det finns alltså både ett medlemsvillkor och ett arbetsvillkor.

6. Personer som blir deltidsarbetslösa får välja mellan att bli heltidsarbetslösa, eller att fortsätta arbeta på deltid och därmed förlora deltidsersättningen via A-kassan efter 75 ersättningsdagar. Arbetslinje? Hell no!

7. A-kasseersättningen, m m, har en inverkan på lönebildningen. Nja, inte ens Calmfors tror det längre. Märket från industrin, som man kan tycka vad man vill om, har en solklart avsvalnande effekt på löneökningarna. Dessutom finns det många avtal utan centralt angivet utrymme.

8. Vissa förändringar infördes den 1/10 2014, där man i max 15 ersättningsdagar skulle kunna heltids-, eller deltidsstudera med ersättning från a-kassan. Dessutom infördes att man inom ramarna för samma ersättningsperioder kan deltidsstudera i 20 veckor på max 50 % studier.

9. Den 1/9, 2014, infördes dessutom skärpta regler kring kontakten med Arbetsförmedlingen och skyldigheterna i samband med arbetssökandet. Misskötsel kan leda till avstängning från rätten till a-kasseersättning.

TCO utredde det hela och publicerade “Ny arbetslöshet kräver ny a-kassa”.

Saco ställde frågan om arbetsmarknadens parter kan ta ett större ansvar för socialförsäkringarna. (Pdf:en finner du här)

Göran Arrius, ordförande för Saco, argumenterade kring att återupprätta a-kassans legitimitet.

Saco, LO och TCO gick tillsammans ut i somras och pläderade för en höjning av taket i a-kassan, där taket skulle behöva höjas till 34000 kr/månad för att 80 % ska få (0 % av sin lön i ersättning..

Det finns de som vill göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk, såsom t ex Jusek framförde idag i DN. Lars Calmfors har också föreslagit detta, vilket Saco bemötte här, med en försiktigt positiv inställning till ett obligatorium.

Det finns de som vill skapa en obligatorisk och en frivillig del, som exempelvis TCO, vilket här beskrivs i SvD, eller som i Dagens Arena.

Det finns säkert de som vill behålla a-kassan precis som den är.

Intressant om NKI/SKI, där A-kassorna utklassar Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

En låg A-kassa gör att matchningen mellan arbetslös person och rätt jobb blir sämre, därför att den arbetslöse av ekonomiska skäl tvingas att ta första bästa jobb=rent slöseri med resurser. Att många under kortare perioder blir arbetslösa är tyvärr svårt att förhindra, men en rimlig ersättning från försäkringen är ett fundament för en förbättrad matchning, vilket gör att arbetslösa som omfattas av det frivilliga stödet från Trygghetsrådet TRR (se även i “Facklig ordlista”), m fl aktörer, får ett avsevärt bättre stöd när det handlar om matchning och rimlig tid för att hitta inte bara vilket jobb som helst, utan rätt jobb. Viktig information om den försämrade matchningen återfinner du t ex i Konjunkturinstitutets “Lönebildningsrapporten-2012”. Sammanfattning finner du här.

En annan sak som dyker upp är att en hög a-kassa per automatik leder till hög arbetslöshet, vilket bl a Stefan Fölster med flera ofta tar upp, vilket han förvånansvärt nog gavs grönt ljus för i SvD. Det kom en snabb respons från Peter Andersson, LO, angående detta. Utredarna, TCO, går också igenom en mängd material i detta ämne, där det inte alls finns ett tydligt samband mellan nivån på ersättningen och arbetslöshetsnivån.

Här ska man vara tydlig med att det är en väldigt stor skillnad på att höja a-kassan, kontra att ha en för hög a-kassa. En höjning från dagens nivå innebär inte per automatik att nivån därmed skulle bli för hög.

Jag har inget tydligt svar på om a-kassan bör vara obligatorisk eller inte. I skrivande stund lutar jag dock starkt åt det förslag som TCO har lagt.

Principer må vara bra, men det vi måste säkerställa är att arbetslösa ska ha rätt till en skälig ersättning under sin arbetslöshet (som ska vara så kort som möjligt), MEN att matchningen mellan arbetslös och jobb förbättras (vilket fungerar oerhört bra med stöd via TRR, m fl aktörer, men som är en faktor som har en negativ trend, vilket är allvarligt); att man snabbare måste vara kvalificerad för ersättning från a-kassan och att det självklart samtidigt måste verkas för att antalet arbetstillfällen ökar, så att andelen arbetslösa minskar.

Och i vanlig ordning – Myter kring a-kassan kommer inte att göra något bättre.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , ,