Tag Archives: politik

Jag var en gång socialdemokrat

Håkan Juholt, ni minns, var emot europakten.

Håkan Juholt avgår. Ett riktigt beslut.

Stefan Löfven lanseras, men hinner inte ens tillträda som tf partiordförande.

VU fattar däremellan beslutet att Socialdemokraterna så ska stödja Moderaterna angående europakten. Det var tydligen bråttom. det var tydligen viktigt. Precis som med Acta.

Det var länge sedan jag var socialdemokrat. Det kommer att dröja ännu längre innan jag kommer att överväga att rösta på dem.

Och ni undrar varför folk väljer att gå till SD? Till V? Till var som helst utom till socialdemokraterna. Stefan Löfven är en på många sätt fantastisk person och ska ha stor heder för att han talar ur skägget angående SD:s rötter och han har en gedigen respekt från näringslivet.

Carin Jämtin berättade om bägge dessa saker. Jag syftar alltså på beslutet om att stödja Moderaterna i samband med europakten samt angående Juholt. Carin Jämtin berättade att Juholt hade VU:s stöd.

Detta utgör kvintessensen av problemet med inte bara socialdemokraternas politik och kommunikation, utan från majoriteten av partierna, nämligen att man kör med ett medvetet ljugande, undanhållande och falskspelande.

Den meningen ville jag in i det sista undvika. Det gick inte.

Problemet just nu är inte VEM som utsetts till partiordförande, utan återigen den snabba, demokratibefriade processen. Där man kör med ett skenartat val denna fredag, men där beslutet redan var fattat och där man har fokuserat på fel sak, nämligen att göra något snabbt, istället för att göra något långsiktigt klokt.

Och, utan att klanka ned det minsta på Löfven, om Jan Eliasson nu hade varit seriöst intresserad så är det svårt att förstå varför man inte har lanserat honom som ett alternativ. Maken till positiva reaktioner på Twitter har jag aldrig sett, där folk sa att de kommer att lägga sin röst på Socialdemokraterna, att de kommer att överväga att bli medlemmar och massor med andra positiva omdömen.

Min första fråga till dig, Löfven, det är om hur du ställer dig till europakten. Den andra är om hur du ställer dig till ACTA. Den tredje är hur du ställer dig till kärnkraft. Bara skojar, den sista frågan vet vi ju hur du ställer dig till. Och det är inte riktigt klokt.

Tagged , , , , , ,

Politikern, kompetensutveckling och McDonald’s

Politiker i riksdagen, inte minst, har rätt bra villkor, både under och även efter sin anställning. Nu ska jag inte prata alltför mycket om villkoren per se, för det har många redan gjort, utan det jag tänkte prata om är utifrån ett kompetensutvecklingsperspektiv och dra en parallell till framförallt tjänstemän i den privata sektorn. Skälet till att jag vill dra denna parallell är att man ofta tar upp det som ett argument för politikers goda villkor, att de riskerar att hamna i arbetslöshet efter sitt förtroendeuppdrag.

Jag arbetar som förhandlare i en av de mest kunskapsintensiva branscherna, nämligen IT- och Telekom-branschen, där i vissa fall kunskap som inte uppdateras, eller t o m byts helt, leder till att en inte längre är anställningsbar. Det finns ett mycket färskt exempel från TeliaSonera, där en stor skara medarbetare ansågs ha helt fel kompetens och därmed såg man att det var nödvändigt att säga upp dessa, för att anställa andra personer. Ren kompetensväxling.

Till saken hör att bolaget hade lagt i princip noll kr på kompetensutvecklingen under flera års tid och hänvisade, märkligt nog, till att de anställda erhöll erforderlig kompetensutveckling inom ramarna för sitt ordinarie arbete. Läs den meningen igen. Vi talar alltså om en av de mest kunskapsintensiva branscherna och vi har ett bolag helt utan strategi och planering för att säkra att bolaget har personal som ligger i framkant. VD:n, Lars Nyberg, har uttalat sig om att ansvaret i stort sett helt och hållet ligger på individen. Som akademiker håller jag absolut med om att individen måste ta ett stort ansvar för sin kompetensutveckling och det är ju därför bolag behöver topputbildade personer som torde ha lättare att tillgodogöra sig ny kunskap, dela med sig av den och tillämpa den i verksamheten.

Dilemmat blir att det är långt ifrån alla som kan tala om vilken kompetensutveckling som ett bolag i sin helhet behöver utifrån vilken strategi bolaget har (eller inte har), vilka utmaningar bolaget står inför och mycket annat. Att därför hävda att ansvaret ligger till fullo på individerna är därmed oerhört ålderdomligt. En strategisk och rent ut sagt god arbetsgivare är tydlig med vad bolaget behöver och ser därför till att på individ- och på gruppnivå inventera kompetensutvecklingsbehovet. Och än viktigare, för akademikers räkning, att bolaget och individen tillsammans planerar in hur och när kompetensutvecklingen ska ske.

Och hur ska nu detta överföras till ett resonemang om politiker? Det känns som en självklarhet att en person som blir förtroendevald blir det p g a god kompetens och inte utifrån att personen råkar vara en politisk broiler (SvD berör dessa saker den 10/1, respektive den 12/1, 2012). Det är den ena biten. Den andra biten handlar om att en förtroendevald inte ska ha ett livsvarigt uppdrag (min egen åsikt) utan att vederbörande ska ta anställning, eller starta ett eget företag efter att förtroendeuppdraget tar slut. Då måste personen vara anställningsbar, vilket gör att det är betydelsefullt att personen har kompetensutvecklat sig under tiden som förtroendevald.

Många gånger brukar ju enbart det rikliga kontaktnätet som politiker tillskansar sig räcka långt när det handlar om att inte behöva gå och slå dank efter tiden som förtroendevald. Ska det politiska systemet vara trovärdigt så är det dags att skrota det onödigt starka efterskydd som politiker de facto har idag och som det även förekommer en del missbruk i samband med. Bara för kommun- och landstingspolitiker så utbetalades det senaste året 70 miljoner i ersättning till politiker, inklusive personer som slutat på eget initiativ. Det finns än fler och värre vinklingar på detta, men det centrala är att individen själv, tillsammans med arbetsgivaren, måste verka för att anställningsbarhet ska råda även efter att förtroendeuppdraget har upphört.

Och det är ju inte enbart politiker som har problem med arbetstiden för att lyckas planera in sin kompetensutveckling, om nu det skulle utgöra en begränsande faktor. För tjänstemän så ökade mängden övertidstimmar totalt sett med hela 42 % och för männen med hela 50 %. Dessa siffror innehåller inte enbart övertid för tjänstemän, utan även för övriga anställda.

Summa summarum innebär det här att det självklart blir enklare för de personer som innan sitt förtroendeuppdrag har utbildat sig gediget och/eller har arbetat att efter uppdraget antingen återgå till den tjänst man hade innan uppdraget inleddes, eller att vederbörande som sagt startar ett företag, eller tar en annan anställning. Och ska det steget bli så kort som möjligt så måste de i likhet med tjänstemän i både privat och offentlig sektor se till att kompetensutvecklas under det pågående uppdraget. En bonus av att fler personer med arbetslivserfarenhet, utbildning, bildning och livserfarenhet väljs till så fina uppdrag är att vi på kuppen får en avsevärt bättre representativitet. Och ja, jag hör till gruppen som tycker att representativitet är viktigt.

Och blir det problem ändå så finns det ju dels ca 600 McDonald’s-jobb att söka, och i allra värsta fall har vi ju Fas 3, så det ska nog bli bra det här.

Tagged , , , ,

Vardagsrasism, GFY!

Tid: Ca 2003
Plats: Stockholm
Arbete/fritid: Arbete. Den akademiska världen.
Tid på dygnet: 14.00
Lokal: Kaffe-/mötesrummet
Ämne: Kulturella skillnader
Talare 1: Det vore lämpligt att inte någon grek, portugis, eller italienare blev ansvarig för detta projekt, men nu verkar det trots allt bli en grek.
Talare 2: Det enda grekerna är bra på är tzatziki och ouzo.
Bakgrund: Skratt.
Talare 3: Har vi pratat med finnarna, tyskarna och engelsmännen om det här. Finns det något vi kan göra för att en grek INTE blir ansvarig, eller är hoppet ute?
Talare 1: Vi får nog inrikta våra åtgärder genom att minimera den redan uppkomna skadan, för det kommer ju med 99,99 %:s sannolikhet att bli greken som koordinerar det här projektet.
Två åhörare muttrar syrligt om att vi kanske skulle börja ha tyskan som arbetsspråk.

Diskussionen fortsätter en stund till för att sedan utmynna i att flera börjar återgå till sina arbetsuppgifter. Då inträffar följande:

Talare 4: Apropå det du berättade om Tysklandsresan, när det var så otroligt stökigt, smutsigt och så fasansfullt ineffektivt. Det är ju faktiskt inte så konstigt, när man tänker efter, med tanke på hur många invandrare som finns i Tyskland nuförtiden. Då blir det ju fullständigt kaos.

Talare 5: Jag tror bestämt att du borde sy fast en svastika på din blus, talare 4.

Talare 4: En svastika? Vad är det för något?

Talare 5: Ett hakkors.

Talare 4: Får man inte säga vad man tycker längre? (reser sig och går till sitt rum)

Övriga personer som var kvar satt där i total tystnad.

En vecka senare går talare 1 till talare 5: Stämmer det att du sa att talare 4 borde sy fast ett hakkors på sin blus?

Talare 5: Ja, det stämmer (förklarar varför).

Talare 1: Ibland blir man arg, men då förstår du, talare 5, då ska man vara som gräset som böjer sig för vinden, förstår du mig?

Talare 5: Jo, jag förstår precis, du försöker tala om för mig att du INTE såg något problem med vad talare 4 sa, men att du ser ett problem med att jag påtalade det hela.

Talare 1: Du kan inte skälla ut någon för vad den tycker, talare 5. Det går bara inte.

Talare 5: Jag kommer alltid att säga vad jag tycker när det handlar om rasism, mygel och annan skit och det vet du.

Talare 1 höll i ett laboratoriebord och var så förbannad så att hela bordet skakade, men gick till sist tillbaka till sitt rum. Talare 5 arbetade på samma ställe i nästan 5 år ytterligare, en på det stora hela fantastisk arbetsplats, med spännande arbetsuppgifter, med underbara kolleger och i de allra flesta fall bra chefer, men dylik vardagsrasism får helt enkelt inte accepteras.

Tagged , ,

Krönika om Rinkeby, vänskap och öppenhet

Känner mig nästan tvingad att lägga ut denna på nytt (den skrevs i sptember 2010), oavsett att jag sedan juli i fjol inte längre bor kvar i Byn. Jag kan därmed inte ta emot besökare där. Men låt oss åka dit tillsammans, så kan vi träffa t ex en av mina goda vänner som bor där och som jag träffar alldeles för sällan. Mycket vatten har hunnit rinna under broarna sedan dess, som t ex att min älskade mormor har hunnit gå bort.

September är en fin månad, oavsett ett valresultat som hade själve hin håle haft några flottiga fingrar med i spelet.

Utsikten från min balkong är i vanlig ordning ofattbart vacker. Den balkong som är belägen i Rinkeby, ca en mil nordväst om Stockholm. Och i december blir det tio år i Byn, detta jubileumsår, då jag fyllt fyrtio och har bott arton år i Stockholm.

Jag har hunnit glömma bort att gratulera mormor på 81-årsdagen och har ännu inte skickat ut tackkort till de 63 gästerna som deltog på min fest på Debaser Medis, Cocktailbaren, den 28/8. Det kommer. Precis som det kommer att dyka upp bilder från den underbara kvällen.

Hur som helst, denna sjukdag har jag något allvarligt att säga till er. Det är en fråga, för att skriva i klartext. Flera frågor.

Umgås du privat med någon av s k utländsk härkomst?

Känner du och umgås du regelbundet med någon s k hbt (homo-, hi-, eller könsöverskridande)-person?

Hur mycket bedömer du en person efter var vederbörande bor?

Varför tror ni att personer med utländskt klingande namn måste söka 5-6 gånger fler jobb bara för att bli kallad till intervju (och den länken hittade jag inte, typiskt nog)?

Denna visar 50 % större chans för person med svenskklingande namn att bli kallad till intervju.

Och denna visar liknande resultat, oavsett yrke. Enda undantaget var lärare.

Det skrämmer mig att många, åtminstone inofficiellt, kommer att svara: nej, nej, mycket och dålig kompetens.

Kanske är jag larvig, men jag är djävligt stolt över att jag känner folk från över 40 länder, att jag känner och umgås med ett tjugotal hbt:are, varav några har valt att komma ut inför mig.

Bor du i Djursholm? På Norr Mälarstrand? Grattis, men jag ler inte lyckligt framför dig och sätter inga likhetstecken mellan var du bor och vem du är.

Efter snart ett decennium i Rinkeby får jag fortfarande motivera varför jag bor här. Det gäller kaukasier, likaväl som gentemot sydamerikaner och nordafrikaner. Det har hänt att kvinnor jag har dejtat har backat ur då de förstod att Spånga betydde Rinkeby. Och visst kunde jag ibland medvetet slira lite på sanningen.

En taxichaufför från Libanon frågade mig om jag var ryss, ukrainare, polack, kroat, eller bara en blek chilenare. “Jag skole alri bo i Rinkibi. Det e for många innvanndrare der.” Och hon fortsatte “Ja skole inte tjenna mej fri. Forstår dy?”

Och jag förstår. I Rinkeby råder en hård social kontroll. Men vad är det som har lett fram till att det har blivit såhär, att svenskar flyttat bort och att varannan (helt egenupplevda data och värdet som tillskrivs detta påstående får därmed anpassas efter det) taxichaufför säger att de aldrig tar körningar till, eller från Rinkeby. Samtidigt har jag aldrig behövt vänta länge på en bil och inte heller blivit nobbad att köras till Byn. Och ni som känner mig vet att jag (tyvärr) kunde ha cashat upp en etta på Odenplan 2010 för de pengar jag lagt privat på taxi.

Min sista fråga gör mig genuint ledsen, då det finns så grymt många duktiga läkare, systemvetare, civilingenjörer, civilekonomer, beteendevetare som får hela sin utbildning och yrkeserfarenhet ifrågasatt bara sådär, varav många satt bakom ratten i någon av alla de taxibilar jag åkte med.

Nej, jag blir inte ledsen. Jag blir förbannad. Det är nämligen ett enormt resursslöseri. Tillvarata invandrade akademikers kompetens (jag vill egentligen stryka “invandrade”) skriver Saco om här och ett seminarium anordnas den 15/5 om tankar kring en ny svensk modell.

Dilemmat är att vi s k svenskar vill veta vad vi får. Kaka söker maka. Högt i tak? Ja, så länge vi tycker lika och beter oss som en i flocken. Dilemmat är att Sverige sticker ut i negativ mening när det gäller hur tjänster tillsätts. Vad som styr? Kontakter, förstås. Kompetens kan beskrivas som ett rikt kontaktnät. Naturligtvis är kontakter inte något negativt, men integration är något som börjar inifrån. Och varför ska vi över huvud taget se på folk som att de omedelbart kommer att ställa till problem och vara “tärande”, precis som arbetslösa och sjuka.

Jag sätter en årslön på att vi skulle ha avsevärt mindre mobbning och långtidssjukskrivningar om vi hade högre i tak, slutade snacka skit om varandra och släppte ut mer ilska, besvikelse, sorg och glädje, innan det byggs upp och skapas djupa konflikter och mobbning. Jag vill vara MYCKET tydlig med att jag inte ser mobbning som en konflikt, utan i likhet med Olweus ser jag mobbning som ett övergrepp. Naturligtvis innebär inte det att mobbning kan ha sitt ursprung i en konflikt, men mobbningen är och förblir ett övergrepp.

Jag ber om ursäkt över att detta blev längre än jag hade tänkt och att jag från sjuksängen har varit slarvig med att använda referenser.

Var lite mer öppen och outside-the-box-mässig. Det kommer vi att tjäna på, individuellt, organisatoriskt, likaväl som ur ett samhällsperspektiv.

Och för i helvete, kom och hälsa på i Rinkeby, så ska jag visa hur fint det är, utan att för en mikrosekund hymla om att det finns negativt också.

Med kärlek/Il cane brutto, a k a El Perro Feo, a k a Ugly Dog, a k a Niki Laudas flint, som numer befinner sig i Märsta. Min onkel sa följande: “Vilken tur att ni inte bor i det där ghettot, vahettere, i Valsta.” “Men onkel, vi bor ju i just Valsta.” “Aha, då är det ju i den finare delen av Valsta.” Well, well, well.

Tagged , , , , , , , , , , , ,

All konst är politisk – en lovsång till Björn Ferry och Nordanstig

All konst är politisk, så ock den sämsta. Å andra sidan, vem i helvete bryr sig om konst när Björn Ferry just tagit ett tämligen oväntat OS-guld. Men Björn Ferry är konst i sig själv, vill jag göra gällande. Och Charlotte Kalla är konst. Ian Thorpes fötter är konst. Alex Fergusons portvinsnäsa är excellent konst. Johan Mühleggs doping var konst. Och all konst är politisk. All.

-Att 50 % av misstänkta våldtäktsmän förhörs, det är en märklig konst. Glaset halvfullt, eller halvtomt?

-Att Noomi Rapace kommer att hinna säga “Tack” 45 gånger på 45 sekunder när hon får ta emot en Oscarsstatyett, bara hon ökar tempot lite grann, det blir konst.

-Att soldater tvingats laga och äta en dygnsranson mat på 15 minuter när bara själva tillagningsdelen tar 10 minuter, oj, det är sannerligen en konst. “Om ‘ru säje’re så.”

-Att hela 60000 är anmälda för att göra Högskoleprovet, samt att äldre personer presterar bättre på framförallt orddelen, det är väl ingen konst, dock, med tanke på alla osnutna kids som skriver “frästen”. Meh!

-Att Windows 7 enligt uppgift kommer att skicka ut en kontrollsignal var tredje månad för att säkerställa att det inte rör sig om en piratkopia, det känns Tolkienskt så det förslår à la Saurons öga och det får väl betecknas som konst.

-Att filmen “A single man” är 99 minuter lång säger inget om vad den är, utan enbart hur lång den är, men håll med om att detta citat från artikeln om filmen är konst och inget annat än konst. “In America, trailers as well as posters have provoked “de-gaying” protests but, hey, tickets have to be sold.”

-Att Grekland har en statsskuld på 300 miljarder dollar är förstås anmärkningsvärt, men vad som har utgjort det konstnärliga inslaget i det hela, det är ju Goldman Sachs penseldrag för att bistå grekerna med lite smärre sifferjusteringar för att hänga på i EMU-racet.

-Att man har 140 tecken på sig när man ska dra iväg en tweet, det fattar ju vem som helst, till och med jag och om man vill få även det till att bli till skön konst, då ska man antingen få sitt Twitter-konto hackat så att någon annan skriver in “scum-sucking pigs” om de konservativa i det härligt pompösa Storbritannien, eller så kännetecknas konsten i detta fall av att fabulera ihop en långsökt ursäkt.

-Att vi har dubbelt så mycket skrufs och skräp i våra hem idag i jämförelse med för hur det var för 30 år sedan, gör mig rätt irriterad, men likförbannat måste jag tillstå att även detta är konst, särskilt när man står där med alla sina saker och förbannar de idiotiskt överdimensionerade förpackningarna till en mängd saker. Men det finns hopp om att bli av med krafset. Denna artikel tycktes nämligen vara skriven direkt till den fulaste av hundar.

-Att en facebookgrupp som kallas “Secret London” på två veckor attraherade 180000 medlemmar, well, du vet var jag är på väg, det är stor konst. Kanske speciellt som en mängd megafoner utan öron och öron langar in bilder och tips om det minst ohemliga som finns i staden, som exempelvis Tower Bridge, trots att syftet från början var att hinta om de där okända platserna. Noise is the new silent.

-Att en regeringstjänsteman hade 350 g opium på sig och en ursäkt som jag skulle betala en rejäl runda på Mackinlays för, det är som hämtat ur Blå Lotus och då finns det ju intet som kan kullkasta att även detta skall klassas som konst och inget annat. Ursäkter är opium för folket.

-Att Nordanstig har 0 (noll) vargar innebär inte att man inte kan lämna in en motion i konstens tecken om att kommunen ska vara vargfri. Stängsel? En vallgrav? Nej, en fet mur, vet jag! Den ska synas från månen, till skillnad från den kinesiska muren.

Sifferlösa avtal är något som arbetsgivarorganisationer tar upp lika ofta som Fredrik Reinfeldt sa att “Det handlar om jobben” som svar på varenda fråga som ställdes till honom inför förra valrörelsen. Förvånande nog var det ingen reporter som satte honom på pottkanten genom att bara krasst konstatera att “Min fråga kan inte besvaras med att säga att det handlar om jobben. Min fråga var om du mår bra.” Och det är konst att svara på ett sådant sätt. Det är konst att inte följa upp ett sådant svar. Det är konst att genomföra en god lokal löneprocess. Det kräver öppenhet från arbetsgivaren. Det kräver öppenhet från den lokala arbetstagarorganisationen. Det kräver kunskap. Det kräver en tydlig lönepolicy och en lika tydlig koppling mellan prestation, ansvar och lön/löneutveckling. Allt är inte mätbart, bara. Se bara på polisen som har satt upp ett mål om att genomföra ett visst antal nykterhetskontroller som ett kvalitetsmål och därmed satte de upp kontrollerna i rusningstrafik, istället för att mäta när det skulle ha effekt.

-Att den 70-årige Ray Gosling kvävde sin älskare, som enligt Gosling var döende i AIDS under svåra smärtor. Det är modigt. Jag vet faktiskt inte om det är konst. Men det är politiskt.  Och eftersom all konst är politisk, så måste det omvända också vara sant, att allt politiskt är konst. Nej, det måste det inte, men vad tusan, det här är ju bara en blogg av en person som kallar sig den fula hunden och som trivs så infernaliskt bra på sitt jobb, vilket är en lyx.

Voff!

Eder tacksamma, stela och utomordentligt fula hund som ska till Feskekörka imorgon

Tagged , , , , , , , , , , ,

Det ä jag som ä eliten, fö de ha pappa sagt, å då ä dä så

Det är så vansinnigt spännande att ta del av den extrempolariserade *host* dialog som förekommer i samband med vargjakt och jämställdhet. Skärp er, eller så kommer Göran Hägglund till er och äter upp era kex. Allihopa, till och med den där undangömda Singoallan du tänkte moffa till Desperate Housewives.

Ett tips från eliten, apropå ingenting, till ingen kostnad för dig: det stavas “föräldraledighet”, “föräldraförsäkring”, “föräldrapenning” och “föräldraledighet”. Okej? Fint. Då kan vi gå vidare till att gå igenom fakta och inte fastna i banala åsikter.

1. Kvinnor är i lägre grad än män representerade i bolagsstyrelser och på VD-poster.

2. Kvinnor har lägre lön än män för jämförbara jobb, vilket visar sig redan i samband med ingångslönen.

3. Kvinnor har dock högre betyg än män på gymnasiet presterar bättre på högskola/universitet, med andel examina och poäng per termin, etc. Varför får jag ord som paradox och anomali som paraderar för mitt inre öga? Betyg är givetvis inte den enda faktor som ska spela in beträffande lön och eventuella bolagsstyrelseplatser.

4. Kvinnor stannar hemma i högre grad än männen gör i samband med föräldraledighet, oavsett orsak. En åsikt här, ber högeligen om ursäkt för det, är att jämställdhetsbonusen missar målet lika grovt som Staffan Tapper gjorde. Den kommer på tok för sent och yada, yada och midi, maxi och efti.

5. En orsak som väldigt många tar upp till skillnaden som nämns under punkten 4 är att det kostar mer för familjen att mannen ska stanna hemma. Detta åtgärdas enkelt genom att nivån på ersättningen baseras på hushållets totala inkomst och så delar man den på två, så blir det ingen skillnad oavsett vem som tar ut dagarna.

6. Siewert Öholm och Sven Hagströmer har i flera sammanhang gjort gällande att barn inte behöver sina pappor förrän i tonåren. Ett modernt sätt att se på det. Förlåt, nu hängav jag mig till att ge uttryck för en åsikt. Men ni orkar säkert söka på dessa två herrar, om ni händelsevis törstar efter lite kunskap om dem. Skulle jag vara kvinna så skulle jag definitivt leta efter en sådan man.

7. Vad har så detta med kvotering att göra? Inget. Samhället ska dock inte bidra till att befästa ålderdomliga mönster. Kanske ni som är mot individuell föräldraförsäkring även anser att en kvinna som våldtas inte ska få göra abort? Eller att en kvinna ska kunna dömas till spöstraff för att hon dricker en pilsner? Eller att hon inte ska få gå i jeans? Vad fan, vid närmare eftertanke, ska kvinnor ens få rösta, med tanke på hur humörstyrda de är. Humörstyrda och begränsade.

Nej, jag tar tillbaka allt, för böfvelen. Jag vet inte vad som flög i mig. Det är ju uppenbart att det är direkt onaturligt att ha kvinnor ute i arbetslivet överhuvudtaget och då behöver vi inte hålla på med något dividerande kring vem som gör vad. Och nåde er om ni talar under gudstjänsten, fruntimmer! Vad ska komma härnäst, liksom? Kvinnliga präster och biskopar? Nej, då emigrerar jag. Hänger du med, Mr Croma Gnon? Kanske till Tjetjenien, så tar vi en kopp thé med Ramzan Kadyrov och pratar om varför kvinnan är mannens egendom.

Nu ska jag skriva ett kärleksbrev till Sarah Palin, så hej då för i afton!

Varma hälsningar/Eli T

Tagged , , , , , ,

GS-IT, eller “para sit”?

Ja, det är alltså frågan. “Para sit” skall uttalas som om du är från något byasamhälle i Norrbotten och lika gärna talar byfinska, som bysvenska. Och ofta sammanfalla de två. Det står förstås för “bara skit” och det för mig åter till ämnet som sådant, att saker skall benämnas för vad de är. Skit kommer alltid att vara skit, oavsett hur man förpackar det.

När jag var laboratoriechef för ett sömn- och stresslaboratorium så hade vi en devis som delades av många elektrofysiologiska labb världen över: SISU, vilket alltså innebär skit in, skit ut. Man kan alltså inte vänta sig bättre signaler än de man har lagt grunden för att kunna spela in. För er som vet hur en hjärnaktivitets (EEG)-signal ska se ut är det inga problem med att se att det är en dålig signal, men det gör inte saken bättre, för då måste man likförbaskat göra om hela rasket, vilket är kostsamt utav bara tusan.

Så för att kunna säkerställa att man inte får in skitsignaler, så måste man veta vilka frågor man ska ställa och kunna ge svar på de flesta själv. Ska man kunna bedöma om man har fått in skitsignaler, ja, ni fattar poängen, man måste ha kunskapen om hur en önskvärd signal ska se ut och då är det bara att göra om.

Det finns en sjukdom när det gäller hantering av IT-frågor som innebär att personer som inte kan någonting upphandlar saker av personer som gör allt för att vinna stora kontrakt och sedan sitter man där med ett kontrakt som visade sig vara avsevärt dyrare än det hade varit att behålla status quo.

Detta för att man inte vet något om vad en god IT-verksamhet faktiskt utgörs av och lika mycket för att man inte kan säga något om att, vänta, det här är faktiskt skit, nu får vi backa bandet, göra om, eller vad som nu krävs. Tyvärr kan man inte diagnosticera denna sjukdom via EEG-mätning.

Kontentan av att Stockholms stad har lagt ut all IT på Volvo IT kommer med mycket stor sannolikhet att bli en kraftig fördyring av IT-driften, samt att man fjärmar sig från respektive verksamhet i fråga. Upphandlingen innebär bl. a. att alla skolor ingår och trots att grundtanken med all IT-verksamhet borde vara att den är anpassad efter kundens behov, så innebär ett dylikt jätteprojekt raka motsatsen. Continue reading

Tagged , ,

Onkel Shrek och Michael Douglas

Onkel Shrek har spelat en stor roll i utvecklingen av den fula hundens kulturpersona. Och för er som undrar varför han kallas Shrek av mig, måla honom grön och smacka på två antenner så får ni se.

Han lade fram en tes om att Michael Douglas aldrig har varit med i en dålig film. Nu ska jag villigt erkänna att jag inte har sett samtliga filmer han har medverkat i, som exempelvis hans fem första filmer.

“Den vilda jakten på juvelen” är väl den som kommer närmast direkt undermålig kvalitet, av de som jag har sett. Föregångaren, “Den vilda jakten på stenen”, nattade jag mig med igår och även om den har åldrats med viss ovärdighet, så är den inte så många snäpp under “Jakten på den försvunna skatten”-kvalitet, som förvisso hör till en annan genre. Men avslutningsscenen, när han lyfter upp sin krokodilskinnsboot på segelbåtens reling (som väl i ärlighetens namn borde vara kajmanskinn) är väldigt talande för denna i sanning romantiska komedi med nämnde Douglas och Kathleen Turner.

Och hur många av er hade koll på att han har producerat “Gökboet”? Inte den fula hunden, kan jag motvilligt intyga.

Här följer en impulsivt hoprafsad fem-i-topp, starring Michael Douglas:

5. “Fatal attraction” (Farlig förbindelse, där han spelar bl a mot Glenn “Kaninkokerskan” Close”, där filmens slut är lite för mycket, som när hon slänger sig upp ur badkaret som någon djävla bindgalen dödsängel) OCH “Traffic”, där han spelar en konservativ domare som blir högste ansvarig för kriget mot narkotikan, icke ont anande om att hans dotter leker farligt.

4. “The China Syndrome” (Kinasyndromet, där han spelar mot bl a Jack Lemmon och Jane Fonda, om hur man döljer säkerhetssjabblande på ett kärnkraftverk. Otroligt osannolikt att man skulle försöka dölja sådant sjabbel på ett kärnkraftverk, för så skulle väl aldrig smart folk göra…eh)

3. “Wall street”, som den oefterhärmlige Gordon Gekko, även om jag skulle vilja lappa till Charlie Sheen av skäl jag är högst omedveten om.

2. “Falling down”, där han gestaltar en mänsklig härdsmälta på ett sätt som är lysande och det blir ju inte sämre av Robert Duvalls gode polis.

1. Flera av er skulle säkert sätta nummer 3, eller nummer 2 från denna lista på förstaplatsen, men se det gör inte jag, utan här vill jag sätta “Wonder Boys”, där han spelar karaktären Grady Tripp (ett synnerligen passande efternamn) mot Tobey McGuire, Robert Downey Jr, m fl. En författares mardröm. En författares dröm.

Och år 2000 var därmed ett fenomenalt Douglas-år, med både “Wonder Boys” och “Traffic”. Och visst fan måste man säga att karln har varit med i fantastiska filmer. Observera för håken att detta endast handlar om de filmer han medverkar i och inte om hans eget skådespel, som ibland de facto är lite halvyxigt och andra gånger är på en nivå som få skådespelare klarar av att leverera på.

Söndag! Måtte världen tillfriskna idag och om inte, bli så apatisk du bara kan, fö de ä de som hjälpä mäst!

Tagged , , , , ,