Tag Archives: medlemskap

Goda exempel

Uppdaterad 2013-07-06

Arbetsgivare och fack pratar väldigt ofta om dåliga exempel som grund för sina respektive ståndpunkter. Skulle väldigt gärna vilja slå ett slag för att sprida goda exempel. Jag inleder denna serie med ett företag som behövde göra en neddragning utifrån ekonomiska skäl, vilket i sin tur bland annat berodde på minskad efterfrågan.

Arbetsgivaren kallade Sveriges Ingenjörer till förhandling och kallade samtidigt en lokal Unionen-klubb till förhandling. Det som ska förhandlas i en sådan här situation är två saker, dels den omorganisation som arbetsgivaren önskar göra och sedan, om övertalighet konstateras, att man förhandlar om hantering av övertaligheten.

För att en facklig företrädare ska kunna tycka till om de föreslagna förändringarna så kräver det öppenhet från arbetsgivaren och i det här exemplet så förelåg en fullkomlig transparens från arbetsgivaren. Allt material som efterfrågades fick jag som företrädare access till och fick svar på alla de funderingar som jag hade. Och som facklig företrädare i den här typen av fråga så är det viktigt att ha i åtanke att det är arbetsgivaren som i slutänden fattar beslutet om hur organisationen ska se ut. Efter gediget bollande så fanns det dock inget att invända emot arbetsgivarens förslag.

En annan enormt viktig aspekt av en sådan här förhandling är informationsbiten, inte enbart i relation till mig som företrädare, utan från arbetsgivaren till arbetstagarna, inte minst till de arbetstagare vars tjänster ser ut att bli påverkade. Även här körde arbetsgivaren med en imponerande rakhet och öppenhet beträffande det hela, för som jag ser det så är det arbetsgivaren, som är den som leder och fördelar arbetet, som ska gå ut med sådan information, särskilt som vederbörande gav kontaktuppgifterna till mig.

Efter att arbetsgivaren vidtagit detta steg och varit tydlig mot de personer vars befattningar var berörda med att det inte nödvändigtvis skulle bli just de som skulle bli övertaliga så blev det alltså klarlagt att x antal tjänster blev berörda. Samtidigt som omorganisationsförhandlingen hade inletts utfördes även en s k riskbedömning (enligt AFS 2001:01) i samverkan med skyddsombud. En sådan handlar både om konsekvenser och åtgärder för personer som riskerar att bli uppsagda och – minst lika viktigt – för de som ska vara kvar i organisationen. Chefsbyten? Ökad arbetsmängd? Överlämning? Stress? Ökat antal underställda för en chef? Info till företagshälsovården?

Av de vars tjänster som var berörda av organisationsförändringen så kontaktade ett par medlemmar mig. De hade en mängd funderingar, både på omorganisationen som sådan och kring vad som nu skulle hända för dem och vi gick noga igenom allt som var relevant för dem. Det är synnerligen viktigt att en medlem som är direkt påverkad av något sådant här verkligen får chans att låta information sjunka in, för det dyker upp väldigt många fler frågor efter någon dag än på stående fot.

Jag och de lokala Unionen-företrädarna var som sagt eniga med arbetsgivaren angående förändringen i organisationen och då skulle vi komma in på att förhandla om hantering av den konstaterade övertaligheten.

En sådan hantering kan ske på flera sätt:

1. Genom att arbetsgivaren inleder diskussioner om frivilliga överenskommelser om avslut av anställningen. Det förutsätter att det verkligen ska vara frivilligt och tydligt kring vad som händer i det fall att en person tackar nej. Personen ska få en god betänketid som är på MINST ett par arbetsdagar och helst mellan 3-5 arbetsdagar. Många arbetsgivare tillåter 7-14 dagar för svar, vilket är snyggt hanterat.

2. Genom att hantera det med tillämpning av turordningsreglerna i LAS, 22 §, där det finns två parametrar, där fokus i debatten alldeles för ofta ligger på anställningstid och inte på den andra, avsevärt viktigare parametern, nämligen tillräckliga kvalifikationer.

3. Genom en avtalsturlista, där man gör avsteg från turordningsreglerna i LAS 22 § och fokuserar på bästa kvalifikationer. Detta förutsätter att arbetsgivaren har kollektivavtal.

I det här fallet kom vi överens om att övertaligheten troligen skulle kunna hanteras genom tillämpning av turordningsreglerna enligt LAS 22 §.

Det är dock viktigt att hålla tungan rätt i mun, eftersom det finns en annan viktig sak man måste ta hänsyn till för att en uppsägning ska gå rätt till, nämligen att undersöka om det finns möjligheter till omplacering i HELA juridiska personen (alltså samtliga eventuella arbetsställen) till eventuellt lediga tjänster, enligt LAS 7 §, 2 st. Görs inte en sådan utredning kan arbetstagaren förklara att uppsägningen är ogiltig och att anställningen består. När en sådan, första, omplaceringsutredning är gjord (tillräckliga kvalifikationer gäller förstås även här), vilket f ö kan ske helt utan turordning, så kommer man in på hantering enligt LAS 22 §.

Även här var det absolut öppenhet i dialogen mellan mig som företrädare och arbetsgivaren, arbetsgivaren och de berörda och mellan mig och medlemmarna.

I slutänden blev konsekvenserna att en medlem kunde erbjudas en omplacering till en ledig befattning, men på annan ort, vilket medlemmen tackade ja till. Här är det viktigt att känna till att om man tackar nej till ett skäligt (mycket vid definition av skälighetsbegreppet) omplaceringserbjudande enligt LAS 7 §, 2 st, då föreligger saklig grund för uppsägning p g a arbetsbrist.

Den andra medlemmen kunde dock inte göra anspråk på någon ledig tjänst och bedömdes inte heller ha tillräckliga kvalifikationer för omplacering enligt LAS 22 §, trots hög utbildning och mycket lång anställningstid och ytterst gedigen, bred erfarenhet. Då förelåg det för denna medlem saklig grund för uppsägning p g a arbetsbrist (Se Facklig ordlista för förklaring av begreppet arbetsbrist och mycket annat).

Dialogen mellan mig och medlemmen, medlemmen och arbetsgivaren och mig och arbetsgivaren tog dock inte slut i och med detta, utan vi diskuterade under vilka former och med vilka villkor som uppsägningen av den berörde medlemmen skulle ske och det slutade trots de tuffa omständigheterna med en lösning som samtliga kunde acceptera. Värdet av medlemskap i facket blir inte bättre tydliggjort än i en dylik situation, kan jag säga utan att gå in på detaljerna av villkoren.

Och värdet av kollektivavtal (Se t ex Vad innehåller ett kollektivavtal) blir också väldigt tydligt, dels utifrån ett inflytande- och insynsperspektiv, men än mer utifrån att bolaget p g a att de har kollektivavtal också är anslutna till Trygghetsrådet (TRR) som på ett helt annat sätt än Arbetsförmedlingen kan bistå med att: a) stötta till att hitta ett nytt, välmatchat jobb och b) tillgång till Avgångsersättning, vilket utgör ett komplement till A-kassan. Ovanpå det kommer även en peng via den inkomstförsäkring som personen har inbakad i sitt medlemskap.

Många gånger dyker det upp kritik om att det tar så lång tid att förhandla. Var går gränsen för det? Ingen gynnas av en fullkomligt godtycklig process, om man inte är för totalt godtyckliga uppsägningar, förstås. Just det, hur lång tid tog då den här processen? Den tog hela åtta (8) arbetsdagar och öppenheten från både arbetsgivaren och mig gjorde att det blev noll ryktesspridning, noll turbulens och en förankrad verksamhetsförändring där de som skulle lämna kände sig sedda och där de som skulle vara kvar förstod orsakerna till förändringen och kunde lägga krutet på att göra ett fortsatt bra jobb.

Med öppenhet och ärlighet kommer man väldigt långt. Det skapar förtroende, vilket skapar en god plattform för utveckling. När samtliga inblandade parter vet att ingen av parterna försöker att utnyttja transparensen, eller genom att försöka ljuga, hota sig till fördelar, då är förutsättningarna för en god överenskommelse på plats, där särskilt de personer som blir uppsagda kan känna sig respektfullt behandlade, trots de tuffa omständigheterna. Och till personer som försöker sig på att ljuga, eller hota i förhandlingar kan jag bara säga: Lägg av. Det kommer nästan alltid ett tillfälle när parterna möts igen och då är det absolut nödvändigt att man har bidragit till en tillitsfull relation.

Eller är jag för gammaldags i den bemärkelsen?

Ser fram emot att komma med fler goda exempel, för det finns många sådana och vi måste lyfta fram dessa. Tror att goda exempel bidrar till att ta bort fördomar om kollektivavtal, facket, om onda arbetsgivare och om krånglig arbetsrätt. Och jag vill verkligen buga för den här goda arbetsgivaren. Respekt! För glöm inte att även arbetsgivaren påverkas av en sådan här situation. Det är absolut arbetsgivarens ansvar att agera professionellt, men de är människor, precis som du och jag och det är mycket svåra samtal som ska hållas med personer som man har en både professionell och vänskaplig relation till.

Läs gärna mer om vad som kan ingå i medlemskapet i ett fackförbund, samt om de 53 förbund som finns på svensk arbetsmarknad.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Typiskt facket!

Avslutning på ett av dagens samtal:

“Kan man förresten träffa dig för att gå igenom avtalet i sin helhet? Ni har väl kontor i Märsta?”
“Nej, men jag råkar bo i Märsta, så det ska nog gå att ordna.”
“Aha. Var har ni kansliet då?”
“Inne i stan, på Malmskillnadsgatan 48, nära Hötorget.”
“Men inget i Märsta?”
“Nej, inget i Märsta.”
“När skulle du kunna du gå igenom avtalet? Ikväll efter åtta?”
“Nej, jag är tyvärr upptagen då, så det får i sådana fall bli imorgon, ca kl 17, möjligen 17.30. Eller så kommer du till kansliet under dagen imorgon, om du har möjlighet.”
“Får man komma till kansliet?!”
“Absolut. Det är bara att fråga efter mig i receptionen.”
“Malmskillnadsgatan 48?”
“Ja, du är hjärtligt välkommen exempelvis kl 10 om det passar för din del.”
“Det passar.”
“Då ses vi imorgon kl 10 på kansliet, så går jag igenom anställningsavtalet och konkurrensklausulen med dig.”
“Tack, vilken service, helt suveränt!”

Så typiskt facket!

Tagged , , ,

Löneavtalsorientering

Pottavtal?

Stupstocksavtal?

Avtal utan centralt angivet utrymme? Heter det inte nollavtal?

Och vad med lönesamtal? Lönesättande samtal?

Ja men då så, allt är klart som ett lönebesked, inte sant?!

Dristar mig till att göra ett försök att lotsa nyfikna själar fram till en förståelse över vad som skiljer de olika avtalen, vad det finns för likheter och några saker jag skulle tänka på som medarbetare, medlem, förtroendevald och som arbetsgivare i samband med lönerevisioner. Löneavtalen är en del utav de kollektivavtal som tecknas, med löptider på vanligen 1-3 år (även om det också finns exempel på tillsvidareavtal). Det finns gånger då löptiderna kan skilja sig mellan antällningsvillkoren och löneavtalen, även om det inte hör tillvanligheterna.

Några av skälen till att jag ser ett behov av att skriva om det här är att jag tyvärr kommit i kontakt med personalvetarstudenter som uttrycker sig i stil med att “Det är ju lag på att lönen ska höjas med x.x %” och arbetsgivare som skriver följande till förtroendevalda innan ens ett inledande möte har hållits “Det är vår uppfattning att 2,6 % ska ut på kollektivet” trots att det handlar om ett processlöneavtal och inte om ett pottavtal. Och förtroendevalda som uttrycker sig som att 2,6 % är en individgaranti när det handlar om processlöneavtal med stupstock om förhandlingarna strandar, alltså uttalanden från: 1) personer som utbildas till att arbeta med exakt sådana saker; 2) personer som är arbetsgivarföreträdare för ett av de absolut största IT-företagen i Sverige; och 3) förtroendevalda med flera års erfarenhet, så jag ser ett stort behov av att prata mer om det här med olika löneavtal, förutom att rent allmänt fortsätta med att försöka belysa den svenska modellen.

Kollektivavtalen som tecknas mellan centrala parter* består vanligen av:

a) Allmänna anställningsvillkor (övertidsersättning, föräldralön, semester, uppsägningstider, m m,
b) Löneavtal och
c) avtal om samverkan och utveckling.

*T ex beträffande Almega IT-avtalet som tecknas mellan IT & Telekom-företagen inom Almega på arbetsgivarsidan och på arbetstagarsidan Sveriges Ingenjörer, Jusek och Civilekonomerna från akademikerhåll och Unionen från TCO-håll. Kollektivavtal kan även ingås mellan arbetstagarparterna och direkt med företag.

En spontan uppmaning till alla fackförbund inom LO, TCO, Saco, samt Ledarna – De förbund som inte har gjort sina kollektivavtal tillgängliga helt öppet, se till att göra det!

Kom dessutom ihåg att lönerevision inte är något alla har en lagstadgad rätt till, utan det är något som hänger samman med att bolaget har kollektivavtal, eller att överenskommelse har ingåtts om detta mellan arbetsgivare och arbetstagare. Över till de olika löneavtalstyperna.

Pottavtal

Det här är det klassiska löneavtalet. Idén bakom är att parterna centralt kommer överens om ett minsta löneutrymme som ska gälla på alla företag som har tecknat ett kollektivavtal som har pottavtal. Ingås exempelvis ett centralt pottlöneavtal på minst 2,6 % så innebär det att lönen för det samlade kollektivet av medlemmar ska ökas med minst 2,6 %. Inte att lönen för var och en av medlemmarna ökar med 2,6 %.

Sedan finns det pottavtal där det finns både lägstlöner för vissa, eller alla yrkeskategorier och individgarantier, alltså att var och en av medlemmarna minst ska få en löneökning på 280 kr, oavsett prestation (inte för akademiker).

Pottavtalen ska tillämpas lokalt på arbetsplatser och där förekommer en lokal förhandling ofta om löneutrymmet som sådant, eftersom det alltså kan ligga över nivån på det centrala avtalet. I pottavtal liksom i alla avtal är det klokt att göra en strukturell analys av lönerna vid bolaget för att se om det finns uppenbara s k snedsitsar, alltså personer som har uppenbart för låg lön i förhållande till sin utbildning, ansvar, m m. Rekommendationen (vilket alltså absolut inte är någon lag-, eller avtalsenlig rätt) är att snedsitsar bör behandlas utanför löneutrymmet.

Pottavtal KAN innehålla lönesamtal, m m, men det är långt ifrån alltid på det sättet.

Arbetsgivaren lämnar så över förslag på nya löner till de lokala förtroendevalda och så förhandlar parterna lokalt. Kommer man överens så kan de nya lönerna betalas ut inom kort efter att förhandlingen är avslutad. Kommer man inte överens kan man begära s k central förhandling, o s v. Tanken är att parterna ska komma överens.

Befordran, ökat ansvar, m m, kan antingen hanteras när som helst under året, eller i samband med ordinarie lönerevision. Rekommendationen är att en ny lön bör gälla från den dag man har ett utökat ansvar, o s v. Vilket även gäller åt andra hållet, att man absolut kan få sänkt lön den dag man får ett lägre ansvar, eller liknande.

Pottlöneavtal, i likhet med alla andra löneavtal, har ett s k lönerevisionsdatum och när parterna är överens så kommer de nya lönerna att gälla från det datumet, vilket innebär att löneökningen gäller retroaktivt om förhandlingarna har dragit ut på tiden.

Sedan kan lönesättningen vara individuell och differentierad inom ramarna för pottavtal, även om sinnebilden är att alla ska ha lika, men så är alltså inte fallet och i slutändan är det alltså arbetsgivaren som sätter lönen.

Och kom ihåg att pottavtalet alltså statuerar vad som MINST ska gå ut i lönerevision för samtliga som omfattas, det är alltså helt okej att komma överens om högre nivåer. Oerhört viktigt i sammanhanget att nämna att pottavtal väldigt ofta även innehåller att en s k löneöversyn ska utföras, där t ex tidigare nämnda snedsitsar kan ingå. Och finns det inte någon individgaranti så är det alltid okej att ge 0 % i löneökning när det finns fullgoda skäl till det och att den motiveringen framgår tydligt.

Processlöneavtal med stupstock

Processlöneavtal handlar oftast om att fokusera än mer på:

a) lönesättning utifrån prestation i förhållande till uppsatta mål
b) bolagets marknadsekonomiska förutsättningar
c) koppling mellan lönen och personens bidrag till bolagets resultat, o s v

Denna typ av avtal bygger också på att man ser lönerevisionen som något som egentligen är kopplat till hela verksamhetsåret och därmed kopplas till utvecklingssamtal och uppsatta mål och att individens prestation kopplas till bolagets resultat.

De lokala parterna (se nedan) kan själva bestämma väldigt mycket exakt hur löneprocessen vid bolaget ska se ut, just för att en anpassning efter dess storlek, dess typ av organisation, m m, ska kunna ske.

Arbetsgivaren sätter lönen slutligen, men även här ska en förhandling med lokala förtroendevalda ske. Här kan också en central förhandling komma om de lokala parterna inte kommer överens. En annan aspekt här är att de lokala parterna (arbetsgivaren och Akademikerföreningen och/eller Unionen-klubben) kan begära en s k central konsultation, antingen tidigt i processen eller innan central förhandling begärs. Konsultationen ska fokusera på vad avtalet handlar om och inte handlar om och att förmedla detta till de lokala parterna och verka för förbättrade lokala partsrelationer på både kort och lång sikt.

En mycket central aspekt av processlöneavtal är att lönen ska sättas så nära den enskilde medarbetaren som möjligt och att lönesamtal SKALL hållas, alltså där medarbetaren och lönesättande chef diskuterar prestationen och löneförväntningar o s v. Men, och detta är viktigt att poängtera, det är INTE en förhandling i ordets riktiga bemärkelse. För att lönesamtalen ska ha god kvalitet krävs det att lönesättande chefer verkligen har mandat att både diskutera lön och att så nära som möjligt också kunna komma överens om ny lön. Som medarbetare ska man noga ha förberett vad man har gjort under året, kartlagt lönestatistik via sitt medlemsförbund (en kanonförmån för medlemmar i respektive fackförbund) och att man faktiskt kommer med ett konkret förslag på ny lön. Finns det lokala förtroendevalda – för f-n i våld, se till att prata med dem! Vilket naturligtvis gäller i omvänd riktning i lika hög grad, om inte högre.

En annan, minst lika central aspekt, är att parterna kan komma överens om vilket löneutrymme som helst. Tyvärr pratar fortfarande för få lokala parter om hur det verkligen har gått för bolaget i ett ekonomiskt hänseende och att för få parter förhandlar om budget, samt att en alltför liten koppling finns mellan revisionen och bolagets ekonomi. Lönerevision speglar f ö alltid i huvudsak prestationen som ligger bakåt i tiden. Man kan ju inte gärna prestera framåt, även om det vore skönt att kunna göra det ibland. En tumregel är att den nya lönen beror till minst 80 % på det som skett under året som gått och max 20 % på det som komma skall.

Ett problem som ofta dyker upp är nämligen att parterna ofta tittar på den sk stupstocken och dess nivå och tolkar det som om det vore ett pottavtal. Detta är helt fel. Fokus ska alltså ligga på bolagets marknadsekonomiska förutsättningar och individens bidrag till detta resultat, samt koppling till de uppsatta målen. Inte att man tolkar siffran som alltså endast gäller vid oenighet som att den är en absolut sanning, både i termer av ett golv, eller ett tak för lönervisionens storlek. En synnerligen skarp ombudsman, A.B, brukade säga att nivån på den s k stupstocken inte borde vara synlig för de lokala parterna, eftersom sannolikheten att de dessvärre snabbt bläddrar fram till den det första de gör när de tittar på det nya avtalet. Hen menade att de istället borde få ta del av den först när förhandlingarna strandat, eventuellt i form av en skraplott.

En annan ombudsman menade att man skulle vara än mer radikal, eftersom sannolikheten annars är hög att arbetsgivare/förtroendevalda/medlemmar pratar med varandra så att stupstocken snabbt skulle bli känd. Hens förslag var att resultatet inte bara skulle ut via en skraplott, utan att nivån skulle randomiseras på ett stort antal nivåer från 0,2 % ända upp till 6 %, så att de lokala parterna från bägge håll faktiskt tog en risk med att stranda de lokala förhandlingarna.

Men som det nu är så blir konsekvensen av att löneförhandlingarna på företaget strandar att stupstocken om en förutbestämd procentsats utlöses och att den ska fördelas enligt avtalets principer.

Här finns det också gånger som det förekommer både lägstlöner och även individgarantier beträffande löneökningar. För akademiker finns det aldrig några individgarantier, eftersom vi tror till fullo att en god differentiering utifrån prestation, etc, är bra för bolaget och för medarbetarna.

Det innebär alltså att det är helt på sin plats att en medarbetare får noll, eller väldigt lite i löneökning, om det är låg måluppfyllelse som ligger bakom det hela. Det är därför mycket viktigt att en saklig bedömning görs så att det tydligt framgår om det är låg måluppfyllelse som ligger bakom det hela och i arbetsgivarens kläder skulle jag säkerställa att alla som underpresterar får en tydlig utvecklingsplan för vad vederbörande ska göra för att kunna få en god löneutveckling framledes.

Vill vara tydlig här med att målsättningarna måste bli mycket tydligare än vad de är för många medarbetare och att de måste vara uppnåeliga inom ramarna för rimlig arbetstid.

I processlöneavtal precis som i pottlöneavtal ska lönekriterierna vid bolaget vara kända och att de sedan också tillämpas. Lönesättning/lönerevidering får inte vara osakligt grundad och självklart aldrig diskriminerande.

Och, bara för att vara tydlig, själva stupstocken löses alltså ut när löneförhandlingarna har strandat helt och då finns det olika metoder att fördela lönerna, men lönerna ska alltid fördelas utifrån avtalets grundprinciper; individuellt, differentierat, baserat på prestationen i förhållande till uppsatta mål, med koppling till bolagets ekonomiska resultat och individens bidrag till detta och att kriterierna ska vara transparenta, kända och tillämpas utan att blir godtyckligt. Och som sagt, att stupstocken INTE är en individgaranti, utan den läggs alltså till det kollektiva löneutrymmet beräknat på summan av de fasta lönerna dagen innan (oftast) revisionen ska ske.

Processlöneavtal utan centralt angivet utrymme

Ja, ta allt som står under rubriken ovanför och smacka in under denna rubrik, men att skillnaden är att här finns det inte någon stupstock om parterna lokalt/centralt inte kan komma överens. Det gör att det är ännu viktigare med en fungerande process där parterna är ärliga och öppna mot varandra och att bolaget fullt ut differentierar de nya lönen och att det görs en stark koppling till hur det går ekonomiskt för bolaget. Det är alltså inte okej att ena dagen slå sig för bröstet och säga att bolaget gjort rekordresultat, för att dagen efter sitta med hundögon och hänvisa till en ekonomisk katastrof och att bolaget måste ligga lågt i lönerevisionen.

Det finns några förutsättningar som är absoluta för att ett sådant avtal ska fungera i goda, såväl som dåliga tider och den överlägset viktigaste är att det förs en reell dialog lokalt, inte att arbetsgivaren för en monolog med de lokala facken och att lönesättande chefer har ett reellt mandat, samt att medarbetarna får ha ett äkta lönesamtal och inte bara delges den nya lönen. En annan viktig förutsättning är att det finns en koppling mellan lönerevisionen kollektivt och individuellt till hur det går för bolaget ekonomiskt. Det finns några fler, men de ska jag ta i dialog med Almega. 😉

Alternativavtal

Ett alternativavtal kan exempelvis innehålla ett pottavtal, men med möjlighet att lokalt komma överens om att köra ett processlöneavtal enligt ovan. Ett sådant förekommer t ex inom Teknikavtalet. Intressant är att det är arbetsgivarna som i högre grad har valt att inte köra på det alternativa spåret, utan istället har velat köra på pottavtalet.

Vad är lönesättande samtal, då?

Inom t ex staten så råder avtal utan centralt angivet utrymme. Det är följaktligen ett processlöneavtal där parterna centralt inte har slagit fast några siffror. Det är självklart också ett processlöneavtal där inte bara lönesamtal ska hållas, utan tanken är här att lönen sätts direkt i dialog mellan arbetsgivaren och den enskilde medarbetaren. Det är alltså i egentlig mening en löneförhandling som sker mellan den enskilde och chefen. I ärlighetens namn så fungerar det väl sisådär på många myndigheter. (Goda exempel mottages synnerligen tacksamt)

I min roll som förtroendevald på en statlig myndighet införde arbetsgivaren tillsammans med oss en hybrid-modell av lönesättande samtal och därefter en förhandling/monitorering av de nya lönerna innan det blev spikat för att säkerställa en fungerande process och en fungerande lönerevidering. Det var en modell både arbetsgivaren och de förtroendevalda tyckte fungerade fenomenalt bra. Och, viktigast av allt, det var en modell som uppskattades oerhört mycket av de anställda.

Sammanfattande kommentarer

Att skapa en god lönesättnings- och lönerevisionskultur är något som tar tid och det måste å ena sidan få ta tid. Samtidigt måste det finnas ett tydligt bett i processerna så att arbetsgivare inte missbrukar processlöneavtal oavsett om det finns ett centralt angivet utrymme eller inte, men särskilt i de fall där centralt angivet utrymme inte finns. Det heter inte sifferlöst avtal och det heter absolut inte nollavtal.

Dylika avtal är löneökningsavtal och arbetsgivaren har tillsammans med medarbetarna en otrolig chans att börja visa, även på de största och utlandsägda drakarna, att man erbjuder mer transparens kring ekonomi och strategi, att man bjuder in till reellt inflytande, eftersom det är de förtroendevalda som ju på alla sätt och vis kan bidra till en konstruktiv dialog kring företagets behov kring lönerevisionen och verkar för ett minskat godtycke i samband med lönerevision.

Många gånger omöjliggörs differentiering på grund av att varje lönesättande chef får sin pengapåse att fördela till sina underställda, men att pengapåsen väldigt ofta är baserad på en och samma procentsiffra som sipprar rakt igenom hela organisationen till varje lönesättande chef. Det är lika fel som att betygsättning i EN klass inte får övergå ett snitt som eventuellt möjligen ska gälla för hela RIKET. Men som sagt, vi vet från akademikerhåll väldigt väl vad som krävs för att få processlöneavtal att fungera och det är väl värt att lägga till den saken som slutkläm, nämligen att det inte är avtalen det är fel på, det är tillämpningen av dem.

Kommentera väldigt gärna här nedan, alternativt via Twitter, eller lika gärna via gmail, där jag har jens.koenberg som prefix innan @. Synpunkter ur arbetsgivarperspektiv tas emot lika tacksamt som ur medarbetarperspektiv, eller från dig som är förtroendevald. och vad som tas emot med extra stor tacksamhet är positiva exempel, oavsett perspektiv, för det finns alldeles för få positiva, konkreta exempel, vilket skulle skapa bättre förutsättningar för att utveckla processlöneavtal med lokal lönebildning.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur väljer man fackförbund, IV – Vad ingår egentligen i medlemskapet?

Ursprungligen publicerad 2012-04-30 Reviderad 2012-12-09

Välkommen till del IV i hur man kan resonera kring att välja fackförbund att gå med i, eller som knäckfrågan ju kanske ska formuleras, nämligen om man ska vara med i ett förbund eller inte. Det är inte ovanligt att framträdande personer lägger in värderingar kring att vara med i ett fackförbund som inte stämmer alls, t ex som den om att de som går med i facket inte tror på individens kraft. Det är ju i själva verket det motsatta som gäller, att det stöd du som medlem får via facket gör att du kan fokusera än mer på att använda och utveckla dina egna styrkor. Inte att du blir inlåst i en box.

Den här delen kommer av begripliga skäl inte att vara heltäckande, till stor del eftersom det finns mer än 50 olika fackförbund som är verksamma på svensk arbetsmarknad. Förbunden är indelade i paraplyorganisationer, LO, TCO och Saco, eller så står de utanför centralorganisationer, som t ex Ledarna och så finns det förbund som vare sig är med i en paraply-, eller centralorganisation och som inte heller ens tecknar kollektivavtal, som t ex Syndikalisterna.

Och beträffande kollektivavtal så finns det som sagt över 600 stycken, där en del förbund enbart tecknar avtal inom privat sektor, som t ex TCO-förbundet Unionen, med gott och väl över 100 kollektivavtal som de tecknar och så har vi Sveriges Ingenjörer, som tecknar avtal inom alla arbetsmarknadssektorer, alltså statlig, kommuner och landsting, samt den privata sektorn och totalt tecknar ca 80 olika kollektivavtal.

Observera att jag tycker att det SKA finnas många olika kollektivavtal, annars så försvinner möjligheten till anpassning efter respektive branschs förutsättningar och behov.

Den viktiga uppgiften och kanske gordiska knuten att lösa, det är att argumentera för personer som aldrig varit medlemmar i facket, eller som inte är medlem i facket för stunden och jag ser det som en ren ära att göra ett försök att visa på bredden och djupet med det fackliga medlemskapet, att visa på vissa skillnader mellan förbunden, men framförallt att visa på kärnfrågor som i någon mening alltid ingår i ett fackligt medlemskap. Kärnfrågor som sannerligen inte innebär att du måste vara socialist eller tycka att alla ska ha samma lön, samt löneutveckling, för så är det absolut inte.

De här sakerna skulle säkert kunna rangordnas utifrån den betydelse de har, men eftersom vi alla lägger in olika värdering på sådana här saker så räknar jag upp dem utan någon som helst inbördes ordning, så får du själv fatta beslut om vilka saker som är, eller skulle kunna vara mest betydelsefulla för din egen del. Tveka inte att kontakta mig om du har frågor, via exempelvis Twitter.

1. Kunna ringa/maila in till förbundet för att få ett anställningsavtal, eller en del av ett anställningsavtal granskat. Om jag fick en femma för så ofta en tvist skulle ha kunnat undvikas genom att parterna hade sett till att diskutera anställningsavtalets innehåll mer seriöst innan, då hade jag varit rik som ett troll. Det handlar om allt från anställningsform via uppsägningstid till konkurrensklausuler och mycket annat.

-Exempel: En medlem tyckte att det var märkligt att vederbörande hade sex månaders uppsägningstid, medan arbetsgivaren hade 1 månad. Enkelt att hantera via hjälpt till självhjälp, då detta utgjorde en enormt tydlig avvikelse från praxis.

2. Granskning av CV och personliga brev. Värdefullt för dig som studerande, för dig mellan jobb, eller för dig som funderar på att byta arbete (Det är ju dessutom lönsamt att byta jobb tämligen regelbundet, glöm inte det).

3. Individuell, eller gruppvis karriärcoachning, samt karriärseminarier.

4. Tillgång till lönestatistik. Saco-förbunden, TCO-förbunden och Ledarna tror väldigt starkt på en individuell och differentierad lönesättning där din relevanta kompetens ska värdesättas, samt att din prestation i förhållande uppsatta mål ska belönas och, självklart för Saco-förbunden, att relevant utbildning ska löna sig, att chefsansvar ska löna sig, m m.

5. Kunna ringa/maila in till förbundet när det har inträffat något som gör att du behöver stöd, akut, eller inte, t ex om du har blivit uppsagd. Detta kan uppdelas i:

a) Hjälp till självhjälp. Tips och råd helt utifrån din situation för att du ska kunna lösa det hela på egen hand i diskussion med din chef/arbetsgivaren.
b) Förhandlingsstöd. Antingen att en lokal förtroendevald som har kännedom om hur det fungerar hos just din arbetsgivare OCH kan arbetsrätt+förhandling, eller att en ombudsman/förhandlare ansvarar för att stötta dig genom en förhandlingsprocess.
c) Rättshjälp med stöd av förbundsjurister om det inte går att ingå en förlikning i tvistefrågan (Förbundet beslutar i slutänden vilka frågor som drivs till rätten).

Särskilt de fall som går till domstol riskerar att bli oerhört kostsamma för personer som inte är medlemmar i facket. Kan ge två färska exempel på lyckosamma rättsprocesser från Arbetsdomstolen här, för den s k Facebook-domen och här, för programledar-fallet. De medlemmarna har kunnat andas ut tack vare det stöd de har fått hela vägen, kan jag garantera.

Det är relativt få ärenden som går hela vägen till domstol och det tycker vi från förbunden är bra. Det är bra att en överväldigande majoritet av ärendena går att lösa genom att förhandling påkallas och att man kommer överens om en lösning av problemet som parterna kan acceptera.

6. Vi tecknar kollektivavtal som är anpassade för branschen du verkar inom, vilket utgör ett grundfundament för dina villkor, men du kan alltid komma överens om bättre villkor än vad som anges i kollektivavtalet och vissa frågor kan man även komma överens om avvikelser med en lokal part och i andra fall t o m med enskild person.

Se del 3 för en uppräkning av vad ett kollektivavtal kan innehålla och värdet av det för dig som medlem. I det inlägget räknade jag inte upp en sak som är oerhört värdefull för många, men som inte finns med i alla kollektivavtalsområden, nämligen arbetstidsförkortning.

7. Flera förbund, av förklarliga skäl framförallt Saco-anslutna förbund, kan utbildningsfrågor och finns på plats på flera universitet och högskolor. Det gör att du kan, för en mycket rimlig penning, bli medlem i dessa förbund redan under studietiden. Saco-förbunden verkar även för att kvaliteten på universitets- och högskoleutbildningarna ska förbättras och att kopplingen mellan studier och arbetsliv ska förbättras. Och mycket annat, förstås.

8. Rätt till en inkomstförsäkring, med tanke på att A-kassan bara ger 14960 kr/månad före skatt. Olika förbund har olika kvalificeringstider och -regler, olika tak, olika längd på utbetalningsperioden, tak för till vilken ålder de gäller och olika möjligheter till tilläggsförsäkringar som kan förlänga perioden som inkomstförsäkringen kan utbetalas. I de allra flesta fall ska uppsägningen bero på arbetsbrist, alltså grovt sett att uppsägningen inte beror på personliga skäl.

9. Informationsseminarier om tjänstepension, föräldraledighet, ledarskap och mycket annat. Yup, helt kostnadsfritt.

-Hur påverkas tjänstepensionen av föräldraledigheten, hur mycket får du ut i föräldralön och vad blir konsekvenserna för lönerevision och semesterintjänande under din föräldraledighet? Det är bara några exempel på frågor du kan få svar på.

10. Tips och råd för dig som ska arbeta utomlands, inklusive viss statistik om löner i olika länder (gäller inte alla förbund).

11. Tillgång till förbundstidning och t ex Ny Teknik (vansinnigt populär medlemsförmån för dig som går med i Sveriges Ingenjörer).

12. Förmånliga villkor beträffande försäkringar (Hem-, olycksfall, liv-, sjukskydds- och sjukvårsförsäkringar). Även företagarförsäkringar för egenföretagare. De första tre månaderna ingår för nya medlemmar, så får man fatta beslut om man vill förlänga avtalet sedan.

13. Banklån med särskild ränta för medlemmar och rabatt på vissa tidskrifter.

14. Gratis individuell och, mycket viktigt, OBEROENDE rådgivning via PTK när det handlar om pensioner och försäkringar.

15. Kunna påverka förbundet via förbundets fullmäktige genom att skriva motioner och mycket annat. Man kan löpande, dessutom, skriva till förbundsstyrelsen med idéer.

16. Beräkningsverktyg för vad din övertid är värd när du diskuterar med arbetsgivaren om att inte längre ha rätt till övertidsersättning.

17. Checklista över vad du ska tänka på att ha med i ditt enskilda anställningsavtal.

18. Tips och råd inför löne- och utvecklingssamtal.

19. Att vi verkar för att det ska finnas lokala förtroendevalda, där även du som medlem kan engagera dig för att utöva inflytande genom att föra en konstruktiv dialog med arbetsgivaren i viktiga verksamhets- och individfrågor. Från Sacoförbunden så har vi satt en ära i att inom ett flertal avtalsområden arbeta oerhört resurssmart med att ge stöd till medlemmar som vill etablera Akademikerföreningar och där målet alltid är att få igång en konstruktiv dialog, vilket innebär en otrolig medlemsnytta och det är ytterst värdefullt för företaget att ha ett konstruktivt bollplank.

20. Möjligheter till enormt bra nätverk via något av de distrikt/regioner som många förbund har. En del utbildningar/yrken har t o m särskilda yrkesföreningar. Naturligtvis finns det i många även chefsföreningar, eftersom Saco-förbunden totalt har ca 30 % chefer och särskilda chefsseminarier.

21. Granskning och rådgivning beträffande VD-avtal (Sveriges Ingenjörer är, för att skriva i klartext, bäst där, bl a med tanke på att våra VD-mallar används flitigt av arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer.). Öht mycket rådgivning till chefer från ett flertal av förbunden utifrån det särskilda ansvar och de behov chefsmedlemmar har.

22. Möjlighet att söka stipendier och bidrag. Se t ex här, när det handlar om Sveriges Ingenjörer-medlemmar.

Ja, det här är bara några av de förmåner som facket arbetat fram, vilket har fått ca 3,5 miljoner personer att gå med i ett fackförbund, ett antal som ledigt borde ligga rejält över 4 miljoner.

Höll nästan på att glömma att förbunden arbetar för att utveckla lagstiftningen tillsammans med arbetsgivarna, t ex i frågan om turordningsregler i Lagen om anställningsskydd (LAS), som ofta (och väldigt grundlöst) angrips som om den skulle utgöra ett enormt hinder på arbetsmarknaden, t ex i samband med att LAS skulle göra ungdomar arbetslösa.

Och att förbunden arbetar hårt för att bolagen ska förbättra sitt arbete med kompetensutveckling för medarbetarna. Myten om att bolagen inte har tid för kompetensutveckling i goda tider och inte råd i sämre tider är alltför sann. Det duger inte, särskilt inte som läget är nu, med en enorm kompetensbrist, att gömma sig bakom att medarbetarna får sin kompetensutveckling inom ramarna för sin ordinarie tjänst. De bolag som arbetar strategiskt i den här frågan kommer att tjäna kopiöst med pengar under de närmaste åren, eller snarare decennierna.

Förbunden arbetar också hårt för att förbättra försäkringarna för långtidssjukskrivna, t ex genom att personer som sagts upp eller riskerar att sägas upp p g a ohälsa ska ges möjlighet till omställningsstöd via Trygghetsrådet (ett av 10). Det har alltså uppnåtts inom ett av tio Trygghetsråds-områden, så det arbetet måste fortsätta med kraft.

Förbunden arbetar också hårt för att bolagen ska bli bättre på att arbeta systematiskt med arbetsmiljöarbete, också det en enorm vinstmaskin för arbetsgivare genom att folk blir friskare, de producerar mer, trivs bättre och att bolagen därmed får en minskning av den oönskade personalomsättningen.

Många förbund verkar för förbättrad utbildning och skola, förbättrade möjligheter för företagande, och mycket annat.

Vad säger du som oorganiserad, låter inte ovanstående rätt okej? Tycker du att du på något sätt blir begränsad i din frihet av de saker jag räknar upp ovan, eller utgör de tvärtom bara ett ypperligt fundament för att du ska kunna ägna dig åt det du är bäst på, nämligen att utföra ditt arbete och att du kan fortsätta att utvecklas genom din karriär? Om något saknas för att du skulle vara intresserad, vad skulle det i sådana fall vara?

Och vad säger du som redan är organiserad i något förbund, känner du till allt av det jag räknar upp ovan och finns det något som du ändå tycker saknas för att förbundet du är medlem i skulle bli ännu bättre?

Och till alla förbund – Reflektera över vad som är det viktigaste i er verksamhet och satsa stenhårt på det. Ett fackligt medlemskap får inte förenklas till att handla om att få några biobiljetter vid medlemsvärvning. Och ingen blir i det långa loppet hjälpt av att förbunden siktar in sig på varandras medlemmar istället för att nå ut till oorganiserade medlemmar och så måste vi alla lyssna på varför en del väljer att vara oorganiserade. Vi kan inte slå oss för bröstet och tro att det som gällde i Gällivare på 70-talet ska gälla i Kista 2012. Och därför måste vi bli mycket synligare i skolor, på universitet, på arbetsplatser, mässor, m m.

På sikt bör förbunden se till att verka för att medlemsavgifterna sänks och att vi skalar bort saker som inte är till nytta för våra medlemmar, för vi är och förblir medlemsstyrda organisationer. Lätt att glömma bort, men det får absolut inte ignoreras.

Förbunden, och framförallt politikerna, bör även se till att verka för att regelverket kring A-kassan förändras, så att även A-kasseavgifterna kan sänkas. Regelförändringarna som infördes 2006 var inte bra alls, oavsett politiskt perspektiv, p g a att flera A-kassor var tvungna att höja sina avgifter radikalt. Och att taket för A-kassan inte har höjts sedan 2002 är skamligt. Max 12 % får idag ut 80 % av sin lön i A-kasseersättning. Det är förbunden som effektivast administrerar A-kassan, men jag får en hel del signaler om att det fungerar sisådär i vissa fall och där måste berörd A-kassa skärpa sig. I anslutning till det vore det på sin plats att (åter)införa avdragsrätt för fackligt medlemskap, vilket ju är något som gäller för arbetsgivare när de blir medlem i en arbetsgivarorganisation.

Här finner du länkar till de tidigare publicerade delar där jag resonerar kring hur (och varför) man väljer fackförbund att vara medlem i:

Del I

Del II

Del III

#Facket är en förbaskat bra företeelse, bövlar anamma och darra mina spant!

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur väljer man fackförbund, II – Utifrån kollektivavtal, eller vad?

Jag är väl medveten om att del I på denna odyssé kanske inte var den mest logiska, nämligen att börja med att resonera utifrån om ett fackförbund har en partipolitisk koppling eller inte. Orsaken till att jag valde att göra så är att jag har fått väldigt många frågor om det med partipolitisk koppling till fackförbunden och att många uttrycker en tveksamhet kring detta, medan det för många andra är en absolut självklarhet. Mitt mål är att visa på hela spektrat av vad facket är och kan göra, att visa på likheter och olikheter, inte att spela ut olika förbund mot varandra. Facket har viktigare uppgifter än så att ta tag i. Och vem vet, jag kanske stuvar om i de olika delarna när hela serien är klar!

I denna del tänker jag gå igenom det här med att resonera utifrån att bli medlem i ett fackförbund utifrån om ett förbund är s k avtalsbärande part, alltså att de rent konkret har varit med och förhandlat fram ett kollektivavtal, ofta tillsammans med ett, eller flera andra fackförbund och förstås tillsammans med en motpart i form av en arbetsgivarorganisation (ELLER direkt med ett företag).

Grunden för vad som utgör ett kollektivavtal är ett skriftligt (obs) avtal mellan arbetsgivarorganisation (t ex Almega, IT & Telekom-företagen) och arbetstagarorganisation, alltså det vi kallar facket (t ex IF Metall), eller mellan facket och direkt med ett företag. Tele2 är ett exempel på ett företag som har ett eget kollektivavtal. De fackliga parterna på det avtalet är Sveriges Ingenjörer, Jusek, Civilekonomerna (för Saco-förbundens räkning), Unionen (för TCO), SEKO (för LO) och Ledarna (som ju inte är medlem i en facklig paraplyorganisation).

En stor skillnad för företagets del är att de alltså inte är med i en arbetsgivarorganisation, som i deras fall skulle ha varit just IT- & Telekom-företagen inom Almega och därmed inte kan få rådgivning av dem och inte heller förhandlingsstöd. En viktig del av kollektivavtalet, nämligen s k omställningsstöd via TRR, blir också dyrare, 0,7 % av lönesumman istället för 0,3 %.

En komplicerande faktor är att det finns gott och väl över 600 kollektivavtal, där exempelvis Sveriges Ingenjörer ensamt är part på över 80 olika kollektivavtal. Och det är därför vi i rådgivningen/jouren alltid frågar om bolaget du har anställning på har kollektivavtal och om ja, i sådana fall vilket, för om det uppstår en tvist i någon fråga så börjar man alltid med att se i a) anställningsavtalet, b) lokala och centrala kollektivavtal och c) i relevanta lagar. Även praxis från domstolar, eller t o m branschsedvänja kan bli något man tittar på.

Sedan måste man ha i bakhuvudet att det är en skillnad utifrån vilken sektor du är anställd inom, privat, statlig, eller inom kommun/landsting. Jag fokuserar något mer på privat sektor, eftersom det är mer ovanligt inom privat sektor med kollektivavtal och lokalavdelningar än inom offentlig sektor.

Så, varför ska du då ha det här med om ett förbund är s k avtalsbärande part när det handlar om att välja förbund att bli medlem i?

Till att börja med därför att de förbund som har varit med och tecknat kollektivavtalet kan förhandla i alla viktiga frågor som rör det s k verksamhetsfallet (chefstillsättnngar, budget, omorganisation, övertalighet) samt även i det s k arbetstagarfallet, alltså viktigare förändringar som berör enbart den personen beträffande arbets-, eller anställningsvillkor. Arbetsgivaren har alltså en s k primär förhandlingsskyldighet i den typen av frågor och som arbetsgivare är det väldigt värdefullt att få konstruktiv feedback på förslag som man vill driva igenom, plus att det blir avsevärt enklare att förankra det bland de anställda. Se Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) , särskilt 11 §.

Om du däremot är medlem i ett förbund som INTE finns med på kollektivavtalet så behöver arbetsgivaren bara förhandla i arbetstagarfallet (Se MBL, 13 §, 1 st), alltså när det handlar om något som rör en enskild medlems arbets-, eller anställningsvillkor. Enligt samma §, men i det andra stycket, står det också att arbetsgivaren måste förhandla (enligt MBL 11 §) med ALLA fackförbund som har medlemmar som berörs när det handlar om att bolaget behöver genomföra uppsägningar på grund av s k arbetsbrist eller vid verksamhetsövergångar. Det senare gäller dock för arbetsgivare som inte alls är bundna av ett kollektivavtal.

Konsekvensen blir alltså att man som medlem i ett förbund som inte står med på kollektivavtalet inte har chansen att kunna föra en konstruktiv dialog med arbetsgivaren utifrån en rättslig grund. Det ska i sammanhanget nämnas att det finns arbetsgivare där det finns personalföreningar, men dessa får då föra en dialog utifrån arbetsgivarens goda vilja, vilket tyvärr är något som kan tendera att påminna om aprilvädret.

Och är man medlem i förbund som finns med på kollektivavtalet, då finns den rättsliga grunden att etablera lokalavdelningar till de centrala fackförbunden som får förhandlingsmandat lokalt och det är där dialogen i första hand ska vara, utifrån att man bygger upp bra, tillitsfulla relationer och där man sätter verksamhetens väl och ve i fokus, men utan att för den skull äventyra arbetsmiljön och anställdas hälsa. När lokala Akademikerföreningar, Unionenklubbar, eller IF Metall-klubbar etableras så måste de även utgå från de stadgar som finns inom respektive förbund för den saken. Det utgör i alla fall, enligt mig, en nyckelfaktor i hela den svenska modellen med “medbestämmande” och kollektivavtal, att det finns en lokal part där man noga ska undvika att vara en missnöjesmegafon, utan så långt det är möjligt vara konstruktiv och komma med förslag på lösningar.

En myt här är att det är facket som fattar beslut i diverse samverkansförhandlingar, som t ex en omorganisation utgör, på ett bolag som har tecknat kollektivavtal, men det är självklart arbetsgivaren som i slutänden fattar beslutet, men förhandling ska ske innan beslut har fattats, vilket är nyckeln.

Är du som akademiker och medlem i ett Saco-anslutet förbund inom privat sektor anställd på ett företag som har kollektivavtal men inte har en Akademikerförening på plats så har förbunden flera personer som arbetar mycket aktivt med att ge medlemmar stöd med att bilda föreningar. Det är bra för arbetsgivaren, det är bra för dig som medlem och det är bra för alla anställda. Är man medlem i Unionen kontaktar man deras regionkontor och är du medlem i exempelvis IF Metall så kontaktar du dem.

Sammanfattningsvis:

a) fråga arbetsgivaren om de har tecknat kollektivavtal och om vilket. En del arbetsgivare säger att de FÖLJER ett kollektivavtal, vilket inte har samma kraft som att man tillämpar det utifrån att man har blivit fullvärdig medlem i en arbetsgivarorganisation.

b) Funderar du över var det är lämpligast att bli medlem så talar mycket för att det är klokt att gå med i ett förbund som är avtalsbärande, eftersom det ger helt andra möjligheter till att få fortlöpande information OCH att få tycka till i viktiga verksamhetsfrågor, vilket är fenomenalt för arbetsgivaren. Dessutom så är ju de förbunden avsevärt mer insatta i vad som gäller och vad som händer inom just den branschen, vilket är ännu en fördel.

c) kontakta de förbund som är parter på respektive avtal för att bolla med dem om vad som gäller om ni vill bilda en lokalavdelning när en sådan inte finns.

d) har arbetsgivaren inget kollektivavtal alls så spelar det avsevärt mindre roll vilket förbund du går med i, men ett tips är ändå att gå med i ett förbund som förstår sig på den bransch företaget verkar inom (se punkt b).

e) Baserat på Tele2-exemplet ovan så skulle medlemskap i Sveriges Ingenjörer (+Jusek och Civilekonomerna), Unionen, SEKO, eller Ledarna alltså lämpa sig extra bra utifrån att samtliga är avtalsbärande parter.

Skulle man ta ett exempel utifrån Almegas IT-avtal så är det Sveriges Ingenjörer (+Jusek och Civilekonomerna) eller Unionen som är avtalsbärande fackförbund och alltså INTE SEKO eller Ledarna.

Och i nästa del kommer jag att gå in på något som är otroligt relevant när vi pratar om kollektivavtal, nämligen om vad ett kollektivavtal innehåller och vad det innebär för dig som medlem och icke-medlem. Därefter kommer jag att gå in på saker som ingår i medlemskapet i ett fackförbund.

Och till alla fackförbund säger jag bara följande: Se till att synliggöra de kollektivavtal som ni tecknar. Det stora problemet är att arbetsgivare och medarbetare inte känner till avtalet och än mindre känner till dess innehåll. Och uppmanar vidare alla förbund att bli mycket bättre på att verka för etablerande av lokalavdelningar, vilket skapar bättre möjligheter till lokala avtal och är det bästa sättet att få koll på att/hur kollektivavtalet tillämpas.

Glöm inte heller att Saco-förbunden organiserar många chefer, totalt ca 30 %, där över 50 % av dessa är kvinnor. Unionen har ca 20 % chefsmedlemmar, men vet inte hur stor andel av dessa som är kvinnor.

Än en gång, tveka inte att kontakta mig med frågor och kommentarer, antingen här nedan, eller via Twitter.

Tills vi ses igen – Ta-tah och glöm inte att #facketäger i #mittsverige!

Tagged , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur väljer man fackförbund, I – Partipolitisk koppling, eller inte?

“Jag vet att det finns en del olika fackförbund att gå med i, men jag har ingen som helst aning om vilket man ska välja och varför man ska välja att gå med i just det förbundet?”

Den här frågan har jag fått i säkert femtio olika varianter bara den senaste månaden efter att jag har börjat skriva mer systematiskt på Twitter om #facketäger (obs, sedan detta skrevs så har jag valt att inte använda den taggen mer, utan har kört på #facket). Ska försöka att bistå med några enkla tumregler om vad du ska tänka på för att välja ett fackförbund som passar för just dig. Kommer att lotsa nyfikna själar genom ett antal steg, allt för att underlätta ditt val av fackförbund att gå med i, eller för dig som vill lära dig mer om den svenska modellen.

Vi börjar i denna första del med att du ska ställa dig frågan om du vill vara medlem i ett fackförbund som har en partipolitisk koppling, eller inte. Egentligen kanske jag skulle börja med att räkna upp skäl till att vara med i facket överhuvudtaget, men jag tänkte komma in på det lite längre fram och hoppas att du kommer att hänga med hela vägen.

Vill du ha det så ska du tveklöst välja att bli medlem i ett LO-förbund. LO är en s k paraplyorganisation och består av 14 medlemsförbund och organiserar ca 1,5 miljoner medlemmar som s k kollektivanställda på arbetsplatser inom alla sektorer (Privat, statlig och kommun/landsting). Exempel på förbund är Kommunal, IF Metall, SEKO, Hotell- och RestaurangFacket(HRF), m fl. Jag länkar i denna del enbart till respektive paraplyorganisations största medlemsförbund. Viktigt i sammanhanget är att de 14 olika förbunden inom LO självständigt bestämmer om stöd till ett eventuellt parti.

Vill du däremot inte gå med i ett fackförbund som har en partipolitisk koppling så ska du förstås välja att gå med i ett förbund som inte har en partipolitisk koppling och då finns det två andra paraplyorganisationer att välja förbund inom, nämligen TCO, bestående av 15 olika medlemsförbund som totalt har 1,5 miljoner medlemmar. I ett TCO_anslutet förbund kan du bli medlem om du arbetar som tjänsteman, oavsett om du har en högskole-, eller universitetsutbildning. Här är några av förbunden: Unionen, Vision, m fl. Unionen, t ex, organiserar ca 20 % chefer.

En paraplyorganisation som däremot enbart organiserar medlemmar med högskole-, eller universitetsutbildning är Saco, som med sina 22 medlemsförbund organiserar 630000 akademiker. Saco-förbunden utgör både intresseorganisationer och fackförbund och i de förbunden kan du vara medlem genom hela din yrkesverksamma karriär och med tanke på förbundens koppling till utbildning så har alla förbund mer, eller än mer suveräna erbjudanden för studerandemedlemmar. Några av Saco-förbunden är exempelvis Sveriges Ingenjörer, Jusek, Akademikerförbundet SSR, Civilekonomerna, Naturvetarna, m fl.

Slutligen finns det Ledarna, som inte är med i någon paraplyorganisation, men som också finns med på ett antal kollektivavtalsområden. De organiserar knappt 100000 medlemmar, varav ca 88000 yrkesverksamma. Som förbundets namn antyder så organiserar man i första hand chefer på olika nivåer.

Saco-förbunden organiserar f ö ca 25 % chefsmedlemmar, där drygt hälften av dessa är kvinnor. Inte illa, vad?!

I nästa del kommer jag att gå in på vad ett kollektivavtal är, vad det innebär att ett förbund är s k avtalsbärande part och vilka konsekvenser det kan ha när det gäller ditt val av fackförbund, se här.

Därefter går jag igenom vad ett kollektivavtal kan innehålla.

Vad som kan ingå i medlemskapet gås igenom i den fjärde delen.

Slutligen går jag igenom hur viktigt det är med god dialog mellan arbetsgivare och fackförbund, där man utgår ifrån relationsbyggande och kunskap om verksamheten och om att tillsammans ta ansvar för att verksamheten kan utvecklas.

Tveka inte att ställa frågor via kommentarer här, eller via Twitter. Försöker att vara hyfsat rapp med att svara.

#Facket äger i #mittsverige.

Ta-tah!

Tagged , , , , , , , ,

Bekräftelse och om skillnaden mellan juridik och förhandling

Som ombudsman/förhandlare handlar det väldigt ofta om att försöka förmedla att det finns en stor skillnad mellan att tjäna något på kort sikt vs på lång sikt till en medlem som har sökt stöd. En medlem som dessutom kan vara i ett rent kristillstånd efter att ha blivit uppsagd av arbetsgivaren. Sådana gånger kan drivkraften, förståeligt nog, utgöras av en önskan om att ge tillbaka och av att få rätt mot arbetsgivaren.

Fastnar jag som ombudsman i ett sådant läge i att prata om juridik och regelverk så är risken stor – vill än en gång betona att det finns gånger då det är den enda möjliga vägen att gå, trots allt – att medlemmen inte kommer att kunna släppa oförrätten som begåtts förrän mycket lång tid har gått, till viss del p g a att rättstvister kan ta otroligt lång tid och suga enormt med energi ur den person som är berörd av den. Apropå tidsåtgången menar jag att den är ett hot mot rättssäkerheten och att det därför ligger i allas att processerna måste handläggas kopiöst mycket snabbare än idag.

Om jag istället kan få igång en dialog med medlemmen om hur själva problemet kan lösas på ett sätt som gör att hen kan blicka framåt och samtidigt ändå faktiskt får lite klorhexidin till såret så är väldigt mycket vunnet. Sedan återstår förstås en dialog på ytterligare ett plan, den med arbetsgivaren, men även där är förutsättningarna oftast avsevärt förbättrade om parterna lyckas behålla ett fokus på dialog istället för att inleda tvisten med att till varje pris få rätt i vad som har hänt och inte hänt. Exceptonellt svårt, är jag (inte) den förste att erkänna. Inget blir dock enklare av att någon det första som görs börjar titta i LAS 39 § innan man ens har börjat förhandla i frågan (den paragrafen handlar om ett s k normerat skadestånd som arbetsgivaren ska betala till arbetstagaren om arbetsgivaren inte rättar sig efter en dom).

På fredageftermiddagen fick jag ett samtal från en medlem som jag stöttade i ett förhandlingsärende i vintras. Hen hade kommit till ett läge där hen i princip var tvungen att komma överens med sin arbetsgivare om att föreslå en omorganisation där hens egen roll inte längre fanns med. Hen hade alltså en chefsroll och en lön på just över 70.000 kr/månad. Medlemmen visste att det fanns en möjlighet till en omplacering till en annan tjänst, som dels skulle ha haft en lägre lön, ca 45.000 kr/månad, men framförallt, att det var en tjänst med arbetsuppgifter som medlemmen upplevde att de inte skulle vara utvecklande och roliga.

Så hen kontaktade Sveriges Ingenjörer och efter ett kort samtal bestämde jag mig för att registrera det hela som ett förhandlingsärende. En och en halv månad senare skapades en lösning som innebar att medlemmen fick a) förlängd uppsägningstid, b) omedelbar arbetsbefrielse (ingen skyldighet att arbeta under uppsägningstiden, vilket man annars har), c) avräkningsfrihet (ingen skyldighet att betala tillbaka någon mellanskillnad mellan en ev ny lön och den gamla lönen till förra arbetsgivaren), d) en kompetensutvecklingspeng, e) omedelbart utfärdat arbetsgivarintyg och toppreferenser (vill vara tydlig med att det inte fanns några som helst prestationsproblem, eller relationsdito inblandade). f) att det tydligt skulle framgå att den sakliga grunden (måste alltid finnas saklig grund) till uppsägningen var s k arbetsbrist.

Medlemmen ville först ha sin uppsägningstid (se först i ditt anställningsavtal, sedan i eventuellt kollektivavtal och sist i lagen om anställningsskydd) multiplicerad med 2,5, men jag sa direkt att det näppeligen är en rimlig målsättning, utan tog upp de här andra aspekterna som jag räknat upp ovanstående och vi kom överens om att hens utgångsbud skulle vara lägre, vad gällde den förlängda uppsägningstiden, för att undvika ett låst förhandlingsläge. Och dialogen kom igång, men det tog alltså nästan en och en halv månad innan allt var på plats i ett avtal om anställningens avslutande.

Och igår ringde hen alltså och berättade att hen var otroligt tacksam för allt stöd i samband med den svåra situationen och alla goda råd jag hade kommit med och att jag hade trott stenhårt på kompetensen och erfarenheten som medlemmen hade för möjligheter att få ett nytt arbete inom en snar framtid.

Medlemmen hade haft is i magen och fokuserat på att rensa undan all besvikelse över att förlora ett välbetalt arbete, gick i coach-samtal, arbetade stenhårt i samverkan med coachen med sitt CV, arbetade lika hårt med att strukturera sina styrkor, gå på simulerade intervjuer, gå på riktiga intervjuer och på kuppen avstå från två jobb där hen upplevde att det inte klickade helt.

Och nu hade hen fått ett erbjudande om att bli VD, med en lönehöjning på 15 %, 7 extra semesterdagar, planerad kompetensutveckling för de närmaste två åren, tjänstebil och några ytterligare finfina förmåner. Just det, hen kommer också att få dubbla löner under 6 månader tack vare uppgörelsen som nåddes i samband med avslutet av den förra anställningen. Värdet av ett medlemskap, någon?

Det gjorde min vecka, ja, rent av min månad att få det där spontana och långa samtalet en fredageftermiddag i april. Hen tog förbundet lika lite för givet som förbundet tar vederbörandes medlemskap för givet.

Det allra bästa med det här är att det här inte är ett undantagsfall på något sätt, utan att det är en vanlig story för medlemmar i ett fackförbund.

Så ett stort tack till dig, kära medlem, för att du ringde och berättade din berättelse om vad som hände efter uppgörelsen innan årsskiftet. Det gjorde och kommer att fortsätta att göra mitt arbete som förhandlare fantastiskt mycket roligare och lättare för lång tid framåt.

Och ett stort tack till alla andra medlemmar, där många av er bara kontaktar oss en gång under en hel karriär, för att ni därmed bidrar till den svenska modellen och att vi kan hålla så låga medlemsavgifter som möjligt. Och ja, min personliga uppfattning är att vi som förbund måste verka för att pressa avgifterna nedåt och arbeta så resurssmart som möjligt där allt vi gör ska vara till för er som är medlemmar. Ni känner väl till att vi väldigt gärna granskar anställningsavtal innan ni skriver under dem? Otroligt många tvister och problem skulle kunna undvikas om denna granskning sker i förväg, istället för i efterhand, när en tvist har uppstått.

Alla fackförbund måste sedan ta sig i kragen ordentligt för att sätta fingret på vad vi gör och VARFÖR, samt tydligt visa vad värdet av medlemskapet är och lyssna mycket mer på varför en del väljer att vara oorganiserade och se vad vi kan göra för att bemöta det. Vi måste visa för medlemmar, förtroendevalda, oorganiserade och för arbetsgivare alla poänger med kollektivavtal.

Vi är dessutom intelligenta nog att avstå från kortsiktiga belöningar utifrån att tillsammans slå vakt om den svenska modellen och verka för en högre anslutningsgrad till facket och en högre täckningsgrad vad gäller andel företag som har kollektivavtal. Vi kan för övrigt inte vara annat än intelligenta, inte med så kloka medlemmar som ni!

#Facketäger i #mittsverige!

Du finner mig på Twitter

och du finner mig på Facebook

Tagged , , , , , , , , , , , ,