Tag Archives: ledarskap

Fy fan för förtroendevalda som blir chefer

I dagens Arbetet, http://arbetet.se/2014/02/07/svek-mot-fackliga-loftet/, skrivs det bombastiskt om att det skulle utgöra ett svek mot det fackliga löftet att bli chef.

Jag vågar säga att jag har en förkrossande majoritet bakom mig om jag säger att det är rent nonsens.

En bra förtroendevald är en bra ledare. En bra förtroendevald kan se saker utifrån både verksamhersperspektivet och individens behov av stöd. En bra förtroendevald har goda kunskaper i arbetsrätt.

En bra förtroendevald företräder självklart sina medlemmar men ser sig inte som en direkt motpol till arbetsgivaren, utan som ett komplement, där verksamhetens väl ses som en partsgemensam angelägenhet.

Att arbetsgivare ser dylik kompetens som meriterande vill jag se avsevärt mer av, inte mindre. Sådant avdramatiserar det med att bli förtroendevald, vilket många drar sig för, till stor del för att vi är för dåliga på att prata om det. Dylika drapor bidrar inte till att locka smarta, engagerade och kompetenta förtroendevalda. Dylika drapor skapar dessutom helt onödiga konfliktytor vs arbetsgivaren.

Man ska vara försiktig med att etikettera åsikter såsom “moderna” eller “omoderna”, men jag är beredd att släppa på försiktigheten här: Dylika åsikter är omoderna och befäster bara bilden av facket som något daterat.

Advertisements
Tagged , , , , , , , ,

Bemanningsföretaget XYZ AB

Apropå bemanningsföretag måste jag dela med mig av ett samtal jag fick till rådgivningen i somras av en ung, högutbildad kvinna med ett par års arbetslivserfarenhet. Hon gick på intervju på bemanningsföretaget och blev kallad till uppföljning, eftersom hon verkade passa ypperligt för flera kunders behov, så hon och den ansvarige skulle tillsammans åka till kunderna och hon var på mkt gott humör, då det passade hennes profil och utvecklingsambitioner perfekt.

Samma dag intervjun skulle gå av stapeln ringer den ansvarige från bemanningsföretaget och säger att det hänt en olycka och att han återkommer. Efter en månad hör hon av sig igen och han ber om ursäkt, men det hade varit så mycket. Nu var det dock dags och fler intresserade kunder fanns och lönen verkade också lovande. Dags att åka till intervju igen med den ansvarige, men då blev den ansvarige hos en av kunderna sjuk och eftersom det var den viktigaste kunden sköts allt upp.

Det gick ännu en månad och fler ursäkter gavs, men NU var det minsann dags för intervjuer och anställningsavtal.

Men det dök upp något även den här gången. Då ringde medlemmen till vår rådgivning och hamnade hos mig. Samtalet tog nästan en och en halv timme och jag lovade att jag skulle prata med bolagets VD, vilket jag gjorde. Bolaget lovade att undersöka saken.

Samtidigt kontaktade medlemmen flera av de kunder som bemanningsföretaget hade pratat om, vilket jag för övrigt inte rekommenderade.

Inget av bolagen hade sett hennes CV, inget av bolagen hade bokat in något möte och inget av bolagen hade haft någon kontakt med personen från bemanningsföretaget i fråga (ja, de hade kollektivavtal).

Hon var förkrossad, men blev glad över att knappa två månader senare få beskedet att VD:n hade utrett saken och vidtog åtgärden att säga upp den lömske chefen (läs: ingick en överenskommelse).

Modernt arbetsliv, eller?

Det riktigt sorgliga är att de högsta ledningarna ytterst sällan tar sitt ansvar, utan man skickar skulden nedåt i organisationerna, men den typen av beteende skulle inte förekomma om det antingen inte var sanktionerat/beordrat, alternativt att man har belöningssystem som slår så fel att dylika beteenden belönas vad man än säger att man önskar för beteende. Självsanering är alldeles uppenbarligen inte något som kommer att fungera.

En enorm eloge, hur som helst, till VD:n på bolaget jag skrivit om här, som dels utredde och och dels åtgärdade det hela inom verksamheten som vederbörande ledde.

Tagged , , , , , ,