Tag Archives: arbetsgivare

Goda exempel

Uppdaterad 2013-07-06

Arbetsgivare och fack pratar väldigt ofta om dåliga exempel som grund för sina respektive ståndpunkter. Skulle väldigt gärna vilja slå ett slag för att sprida goda exempel. Jag inleder denna serie med ett företag som behövde göra en neddragning utifrån ekonomiska skäl, vilket i sin tur bland annat berodde på minskad efterfrågan.

Arbetsgivaren kallade Sveriges Ingenjörer till förhandling och kallade samtidigt en lokal Unionen-klubb till förhandling. Det som ska förhandlas i en sådan här situation är två saker, dels den omorganisation som arbetsgivaren önskar göra och sedan, om övertalighet konstateras, att man förhandlar om hantering av övertaligheten.

För att en facklig företrädare ska kunna tycka till om de föreslagna förändringarna så kräver det öppenhet från arbetsgivaren och i det här exemplet så förelåg en fullkomlig transparens från arbetsgivaren. Allt material som efterfrågades fick jag som företrädare access till och fick svar på alla de funderingar som jag hade. Och som facklig företrädare i den här typen av fråga så är det viktigt att ha i åtanke att det är arbetsgivaren som i slutänden fattar beslutet om hur organisationen ska se ut. Efter gediget bollande så fanns det dock inget att invända emot arbetsgivarens förslag.

En annan enormt viktig aspekt av en sådan här förhandling är informationsbiten, inte enbart i relation till mig som företrädare, utan från arbetsgivaren till arbetstagarna, inte minst till de arbetstagare vars tjänster ser ut att bli påverkade. Även här körde arbetsgivaren med en imponerande rakhet och öppenhet beträffande det hela, för som jag ser det så är det arbetsgivaren, som är den som leder och fördelar arbetet, som ska gå ut med sådan information, särskilt som vederbörande gav kontaktuppgifterna till mig.

Efter att arbetsgivaren vidtagit detta steg och varit tydlig mot de personer vars befattningar var berörda med att det inte nödvändigtvis skulle bli just de som skulle bli övertaliga så blev det alltså klarlagt att x antal tjänster blev berörda. Samtidigt som omorganisationsförhandlingen hade inletts utfördes även en s k riskbedömning (enligt AFS 2001:01) i samverkan med skyddsombud. En sådan handlar både om konsekvenser och åtgärder för personer som riskerar att bli uppsagda och – minst lika viktigt – för de som ska vara kvar i organisationen. Chefsbyten? Ökad arbetsmängd? Överlämning? Stress? Ökat antal underställda för en chef? Info till företagshälsovården?

Av de vars tjänster som var berörda av organisationsförändringen så kontaktade ett par medlemmar mig. De hade en mängd funderingar, både på omorganisationen som sådan och kring vad som nu skulle hända för dem och vi gick noga igenom allt som var relevant för dem. Det är synnerligen viktigt att en medlem som är direkt påverkad av något sådant här verkligen får chans att låta information sjunka in, för det dyker upp väldigt många fler frågor efter någon dag än på stående fot.

Jag och de lokala Unionen-företrädarna var som sagt eniga med arbetsgivaren angående förändringen i organisationen och då skulle vi komma in på att förhandla om hantering av den konstaterade övertaligheten.

En sådan hantering kan ske på flera sätt:

1. Genom att arbetsgivaren inleder diskussioner om frivilliga överenskommelser om avslut av anställningen. Det förutsätter att det verkligen ska vara frivilligt och tydligt kring vad som händer i det fall att en person tackar nej. Personen ska få en god betänketid som är på MINST ett par arbetsdagar och helst mellan 3-5 arbetsdagar. Många arbetsgivare tillåter 7-14 dagar för svar, vilket är snyggt hanterat.

2. Genom att hantera det med tillämpning av turordningsreglerna i LAS, 22 §, där det finns två parametrar, där fokus i debatten alldeles för ofta ligger på anställningstid och inte på den andra, avsevärt viktigare parametern, nämligen tillräckliga kvalifikationer.

3. Genom en avtalsturlista, där man gör avsteg från turordningsreglerna i LAS 22 § och fokuserar på bästa kvalifikationer. Detta förutsätter att arbetsgivaren har kollektivavtal.

I det här fallet kom vi överens om att övertaligheten troligen skulle kunna hanteras genom tillämpning av turordningsreglerna enligt LAS 22 §.

Det är dock viktigt att hålla tungan rätt i mun, eftersom det finns en annan viktig sak man måste ta hänsyn till för att en uppsägning ska gå rätt till, nämligen att undersöka om det finns möjligheter till omplacering i HELA juridiska personen (alltså samtliga eventuella arbetsställen) till eventuellt lediga tjänster, enligt LAS 7 §, 2 st. Görs inte en sådan utredning kan arbetstagaren förklara att uppsägningen är ogiltig och att anställningen består. När en sådan, första, omplaceringsutredning är gjord (tillräckliga kvalifikationer gäller förstås även här), vilket f ö kan ske helt utan turordning, så kommer man in på hantering enligt LAS 22 §.

Även här var det absolut öppenhet i dialogen mellan mig som företrädare och arbetsgivaren, arbetsgivaren och de berörda och mellan mig och medlemmarna.

I slutänden blev konsekvenserna att en medlem kunde erbjudas en omplacering till en ledig befattning, men på annan ort, vilket medlemmen tackade ja till. Här är det viktigt att känna till att om man tackar nej till ett skäligt (mycket vid definition av skälighetsbegreppet) omplaceringserbjudande enligt LAS 7 §, 2 st, då föreligger saklig grund för uppsägning p g a arbetsbrist.

Den andra medlemmen kunde dock inte göra anspråk på någon ledig tjänst och bedömdes inte heller ha tillräckliga kvalifikationer för omplacering enligt LAS 22 §, trots hög utbildning och mycket lång anställningstid och ytterst gedigen, bred erfarenhet. Då förelåg det för denna medlem saklig grund för uppsägning p g a arbetsbrist (Se Facklig ordlista för förklaring av begreppet arbetsbrist och mycket annat).

Dialogen mellan mig och medlemmen, medlemmen och arbetsgivaren och mig och arbetsgivaren tog dock inte slut i och med detta, utan vi diskuterade under vilka former och med vilka villkor som uppsägningen av den berörde medlemmen skulle ske och det slutade trots de tuffa omständigheterna med en lösning som samtliga kunde acceptera. Värdet av medlemskap i facket blir inte bättre tydliggjort än i en dylik situation, kan jag säga utan att gå in på detaljerna av villkoren.

Och värdet av kollektivavtal (Se t ex Vad innehåller ett kollektivavtal) blir också väldigt tydligt, dels utifrån ett inflytande- och insynsperspektiv, men än mer utifrån att bolaget p g a att de har kollektivavtal också är anslutna till Trygghetsrådet (TRR) som på ett helt annat sätt än Arbetsförmedlingen kan bistå med att: a) stötta till att hitta ett nytt, välmatchat jobb och b) tillgång till Avgångsersättning, vilket utgör ett komplement till A-kassan. Ovanpå det kommer även en peng via den inkomstförsäkring som personen har inbakad i sitt medlemskap.

Många gånger dyker det upp kritik om att det tar så lång tid att förhandla. Var går gränsen för det? Ingen gynnas av en fullkomligt godtycklig process, om man inte är för totalt godtyckliga uppsägningar, förstås. Just det, hur lång tid tog då den här processen? Den tog hela åtta (8) arbetsdagar och öppenheten från både arbetsgivaren och mig gjorde att det blev noll ryktesspridning, noll turbulens och en förankrad verksamhetsförändring där de som skulle lämna kände sig sedda och där de som skulle vara kvar förstod orsakerna till förändringen och kunde lägga krutet på att göra ett fortsatt bra jobb.

Med öppenhet och ärlighet kommer man väldigt långt. Det skapar förtroende, vilket skapar en god plattform för utveckling. När samtliga inblandade parter vet att ingen av parterna försöker att utnyttja transparensen, eller genom att försöka ljuga, hota sig till fördelar, då är förutsättningarna för en god överenskommelse på plats, där särskilt de personer som blir uppsagda kan känna sig respektfullt behandlade, trots de tuffa omständigheterna. Och till personer som försöker sig på att ljuga, eller hota i förhandlingar kan jag bara säga: Lägg av. Det kommer nästan alltid ett tillfälle när parterna möts igen och då är det absolut nödvändigt att man har bidragit till en tillitsfull relation.

Eller är jag för gammaldags i den bemärkelsen?

Ser fram emot att komma med fler goda exempel, för det finns många sådana och vi måste lyfta fram dessa. Tror att goda exempel bidrar till att ta bort fördomar om kollektivavtal, facket, om onda arbetsgivare och om krånglig arbetsrätt. Och jag vill verkligen buga för den här goda arbetsgivaren. Respekt! För glöm inte att även arbetsgivaren påverkas av en sådan här situation. Det är absolut arbetsgivarens ansvar att agera professionellt, men de är människor, precis som du och jag och det är mycket svåra samtal som ska hållas med personer som man har en både professionell och vänskaplig relation till.

Läs gärna mer om vad som kan ingå i medlemskapet i ett fackförbund, samt om de 53 förbund som finns på svensk arbetsmarknad.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , ,

A-kassan – Dags för korrekt beslutsunderlag.

Uppdaterad 2014-12-29

A-kassan. En av de mest mytomspunna företeelserna på svensk arbetsmarknad. Till att börja med är det säkrast att förtydliga att A-kassan är en försäkring och inte ett bidrag. Mycket relevant information om A-kassorna kan du få via SO, arbetslöshetskassornas samorganisation.

Vi har en del fakta som bör läggas på bordet inledningsvis:

1. Taket i ersättningsnivån är oförändrat sedan 2002. Taket för dagpenningen ligger på 680 kr/dag (14960 kr/månad, före skatt). Ytterst oklart vad som kommer att hända med taket efter budgetdebaclet.

2. Andelen försäkrade som erhåller 80 % av sin lön utgörs av ca 10 %. För akademiker är siffran avsevärt lägre. Jusek har skrivit om att endast 0,2 % av deras medlemmar erhöll 80 % av sin lön via a-kassan i samband med arbetslöshet.

3. Avgiftsdifferentieringen som ledde till kraftigt höjda avgifter efterföljdes av att ett stort antal medlemmar (drygt 600 000) lämnade a-kassan. En ytterligare följd av detta var att många även gick ur facket, närmare bestämt 235000 medlemmar mellan 2007-2008. Avgifterna varierar mellan 90-+400 kr. Se bl a Dagens Arena och TCO:s “8 myter och 8 sanningar om a-kassan”. Ur rapporten från SO (se under punkten 4): “Andelen av arbetskraften som är ansluten till a-kassorna har fortsatt att minska och ligger idag under 70 procent.”

4. Administrationen av ersättningarna via de fackliga a-kassorna är effektiv. Se bl a denna rapport från SO.

5. Kvalificeringsreglerna gör det svårt att uppnå tröskeln för rätt till ersättning. Man ska ha varit medlem i A-kassan i 12 månader och under 6 av dessa månader ha arbetat minst 80 timmar per månad, det finns alltså både ett medlemsvillkor och ett arbetsvillkor.

6. Personer som blir deltidsarbetslösa får välja mellan att bli heltidsarbetslösa, eller att fortsätta arbeta på deltid och därmed förlora deltidsersättningen via A-kassan efter 75 ersättningsdagar. Arbetslinje? Hell no!

7. A-kasseersättningen, m m, har en inverkan på lönebildningen. Nja, inte ens Calmfors tror det längre. Märket från industrin, som man kan tycka vad man vill om, har en solklart avsvalnande effekt på löneökningarna. Dessutom finns det många avtal utan centralt angivet utrymme.

8. Vissa förändringar infördes den 1/10 2014, där man i max 15 ersättningsdagar skulle kunna heltids-, eller deltidsstudera med ersättning från a-kassan. Dessutom infördes att man inom ramarna för samma ersättningsperioder kan deltidsstudera i 20 veckor på max 50 % studier.

9. Den 1/9, 2014, infördes dessutom skärpta regler kring kontakten med Arbetsförmedlingen och skyldigheterna i samband med arbetssökandet. Misskötsel kan leda till avstängning från rätten till a-kasseersättning.

TCO utredde det hela och publicerade “Ny arbetslöshet kräver ny a-kassa”.

Saco ställde frågan om arbetsmarknadens parter kan ta ett större ansvar för socialförsäkringarna. (Pdf:en finner du här)

Göran Arrius, ordförande för Saco, argumenterade kring att återupprätta a-kassans legitimitet.

Saco, LO och TCO gick tillsammans ut i somras och pläderade för en höjning av taket i a-kassan, där taket skulle behöva höjas till 34000 kr/månad för att 80 % ska få (0 % av sin lön i ersättning..

Det finns de som vill göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk, såsom t ex Jusek framförde idag i DN. Lars Calmfors har också föreslagit detta, vilket Saco bemötte här, med en försiktigt positiv inställning till ett obligatorium.

Det finns de som vill skapa en obligatorisk och en frivillig del, som exempelvis TCO, vilket här beskrivs i SvD, eller som i Dagens Arena.

Det finns säkert de som vill behålla a-kassan precis som den är.

Intressant om NKI/SKI, där A-kassorna utklassar Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

En låg A-kassa gör att matchningen mellan arbetslös person och rätt jobb blir sämre, därför att den arbetslöse av ekonomiska skäl tvingas att ta första bästa jobb=rent slöseri med resurser. Att många under kortare perioder blir arbetslösa är tyvärr svårt att förhindra, men en rimlig ersättning från försäkringen är ett fundament för en förbättrad matchning, vilket gör att arbetslösa som omfattas av det frivilliga stödet från Trygghetsrådet TRR (se även i “Facklig ordlista”), m fl aktörer, får ett avsevärt bättre stöd när det handlar om matchning och rimlig tid för att hitta inte bara vilket jobb som helst, utan rätt jobb. Viktig information om den försämrade matchningen återfinner du t ex i Konjunkturinstitutets “Lönebildningsrapporten-2012”. Sammanfattning finner du här.

En annan sak som dyker upp är att en hög a-kassa per automatik leder till hög arbetslöshet, vilket bl a Stefan Fölster med flera ofta tar upp, vilket han förvånansvärt nog gavs grönt ljus för i SvD. Det kom en snabb respons från Peter Andersson, LO, angående detta. Utredarna, TCO, går också igenom en mängd material i detta ämne, där det inte alls finns ett tydligt samband mellan nivån på ersättningen och arbetslöshetsnivån.

Här ska man vara tydlig med att det är en väldigt stor skillnad på att höja a-kassan, kontra att ha en för hög a-kassa. En höjning från dagens nivå innebär inte per automatik att nivån därmed skulle bli för hög.

Jag har inget tydligt svar på om a-kassan bör vara obligatorisk eller inte. I skrivande stund lutar jag dock starkt åt det förslag som TCO har lagt.

Principer må vara bra, men det vi måste säkerställa är att arbetslösa ska ha rätt till en skälig ersättning under sin arbetslöshet (som ska vara så kort som möjligt), MEN att matchningen mellan arbetslös och jobb förbättras (vilket fungerar oerhört bra med stöd via TRR, m fl aktörer, men som är en faktor som har en negativ trend, vilket är allvarligt); att man snabbare måste vara kvalificerad för ersättning från a-kassan och att det självklart samtidigt måste verkas för att antalet arbetstillfällen ökar, så att andelen arbetslösa minskar.

Och i vanlig ordning – Myter kring a-kassan kommer inte att göra något bättre.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag vill ha minst två årslöner

En av de viktigaste uppgifterna jag har som ombudsman är att till fullo företräda en medlem/flera medlemmar som har begärt förhandlingsstöd. Som ett led i det är det självklart centralt att prata om vad som har hänt och att samla ihop så mycket bakgrundsinformation som möjligt och att utifrån vad en motpart har gjort som faktiskt får rättsliga konsekvenser, som att t ex verkställa en uppsägning av arbetsbrist, eller personliga skäl (se förklaring i “Facklig ordlista”), vidta en motåtgärd, som att exempelvis begära en överläggning med arbetsgivaren om en uppsägning av personliga skäl har skett, eller säkerställa att en förhandling enligt Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och att vid förhandlingsbordet komma till en lösning.

Den vanligaste sakliga grunden till att uppsägning sker är dock inte av personliga skäl, utan arbetsbrist, som kan bero på ekonomiska, tekniska, eller organisatoriska skäl. Många gånger finns det en otroligt tydlig ekonomisk orsak till att en arbetsgivare vill, eller snarare måste förändra organisationen och i anslutning till det även minska på personalstyrkan.

När en arbetsgivare av ekonomiska orsaker måste minska på personalstyrkan så är det en ren självklarhet för mig som ombudsman att det påverkar personalen starkt, men också ledningen. Nåja, åtminstone på små och medelstora företag. Den effekten är det självklart min uppgift att fånga upp, respektera och se till att jag kan göra allt det jag kan för att ge så mycket stöd jag bara kan. Men det skulle inte vara likställt med att ge stöd om jag bidrog till att inge orealistiska förhoppningar kring vad som kan fås ut om en medlem är direkt berörd av neddragningen, för det finns många myter som florerar i samband med detta.

För det ligger nämligen till på det sättet att när en arbetsgivare måste minska på personalstyrkan, då kommer folk att bli berörda och detta gäller även rejält välutbildade personer, även om akademiker har en avsevärt lägre arbetslöshet än personer utan utbildning. När anställda måste sägas upp p g a arbetsbristen, så sker det på något av följande tre sätt:

a) genom att arbetsgivaren och den enskilde kommer överens om avslut av anställningen. Detta är oftast förknippat med en längre uppsägningstid än vad som gäller enligt anställningsavtal, kollektivavtal, eller enligt lagen (bövlar anamma, håll koll på anställningsavtalet!), alternativt uppsägningstid enligt avtal/lag, samt avgångsvederlag i samband med anställningens upphörande.

b) genom att – på bolag med kollektivavtal – avsteg från turordningen görs i form av en avtalsturlista mellan arbetsgivaren och facket där fokus ligger på bolagets behov av kompetens, eller, bolagets behov av den bästa kompetensen. En sådan avtalsturlista kan inte överklagas annat än om den är upprättad utifrån diskriminering, som att bara ta med finskspråkiga (det finns ett sådant fall från Arbetsdomstolen). När en avtalsturlista ingås brukar den också innebära bättre villkor än de villkor som gäller enligt anställningsavtal, kollektivavtal, eller lag.

c) eller genom att turordningsreglerna enligt Lagen om anställningsskydd, 22 §, följs. I det mest raka fallet sägs de personer upp som har kortast anställningstid. Så ser det sällan ut i verkligheten, utan det är ofta befattningar som innehas av personer med längre anställningstid som ska tas bort från organisationen. En sådan gång ska det turordnas enligt anställningstid OCH utifrån s k tillräckliga kvalifikationer (än en gång, för flera av begreppen, se “Facklig ordlista”).

Oavsett via vilken väg anställningens avslutande sker, ta snarast kontakt med de som kan ge dig stöd, alltså en lokalfacklig förening, eller med förbundet centralt om någon sådan inte finns. Självklart är det klokt att vara medlem innan den kontakten tas.

De gånger uppsägning i slutänden sker så är det självklart som så att man som enskild medarbetare antingen vill göra allt för att vara kvar i organisationen, eller att man ska kämpa för att få så goda villkor som möjligt i samband med att anställningen avslutas. Vad som däremot är enormt betydelsefullt är att man måste känna till att det – utifrån situationen – finns många gånger då man faktiskt inte kan få någon längre uppsägningstid än vad som står i ens anställningsavtal, kollektivavtal, eller i lagen. Sådana gånger kan det finnas annat man kan förhandla om. Sådant man sannerligen inte tänker på som en förhandlingsmässig vinst, men som icke desto mindre är aspekter som aldrig någonsin kan tas för givet. Men det går inte att krama pengar ur ett tomt konto. Det vore direkt oetiskt att ens försöka.

Det finns alltså ingen magisk formel som ska frammana en uppsägningstid på 24 månader när man har varit anställd i mindre än ett år och inte har någon person under sig i turordningslistan, eller – än viktigare – har rätt kompetens för att på något sätt kunna hävda vare sig bästa (avtalsturlista, eller som konsekvens av frivilliga överenskommelser), eller tillräckliga kvalifikationer (lagturlista enligt LAS, 22 §) för någon annan tjänst. Det finns alltså ingen mall för att man alltid vid uppsägning av arbetsbrist måste få en längre uppsägningstid och/eller avgångsvederlag utöver den anställningstid man har rätt till enligt anställningsavtal, kollektivavtal (centralt och lokalt sådant), eller enligt lag (Lagen om anställningsskydd, 11 §). Och det är min roll som facklig företrädare att förmedla detta.

Det är dessutom min roll som facklig företrädare att rekommendera att man som oorganiserad ansöker om medlemskap i något förbund (kommer att skapa en renodlad sida för detta ändamål, men tills vidare finner man alla förbund via Ledarna, LO (Hitta ditt förbund bland 14), Saco (hitta ditt förbund bland 22) och Tco (hitta ditt förbund bland 15). Det finns även andra förbund, men i dessa 52 förbund är 3.4-3,5 miljoner människor medlemmar.

Det är dessutom min roll att rekommendera att man går med i en A-kassa (Se bl a AEA (Akademikernas a-kassa), Unionens a-kassa, Ledarnas a-kassa, Småföretagarnas A-kassa, Alfakassan, m fl).

Är man med i en A-kassa får man vid uppsägning p g a arbetsbrist (det finns undantag) en ersättning vid arbetslöshet. Utifrån medlemskapet kan man dessutom få en kraftigt förstärkt ersättning via en inkomstförsäkring. Både A-kassa och inkomstförsäkring förutsätter en viss kvalifikationstid som innebär att man ska ha varit medlem en viss tid och att man ska ha arbetat ett visst antal timmar i månaden under en viss tid för att kunna vara berättigad till ersättning (för villkor, se respektive fackförbund och respektive A-kassa). Högsta ersättning via a-kassan är 680 kr/dag om du har tjänat mer än 18700 kr/månad. En ersättningsperiod är 300 dagar. Du kan få ersättning fem dagar per vecka. Är du helt arbetslös kan du få ersättning i cirka 14 månader. Har du tjänat mer än 23 015 kronor får du 680 kronor under hela arbetslösheten. Har du tjänat mindre kan din ersättning sänkas efter 200 dagar. Kom ihåg att du aldrig kan få inkomstförsäkring via ditt medlemskap (det ingår i ordinarie medlemsavgift för många förbund) om du inte är medlem i A-kassan.

Slutligen är det min plikt som ombudsman att tala om att du bör arbeta på ett företag som har kollektivavtal, inte bara för rimliga villkor under anställningen, men också för goda villkor i samband med att man blir uppsagd p g a arbetsbrist, via Trygghetsrådet (se exempelvis Trygghetsrådet TRR för dig som arbetar inom privat sektor), för via dem kan du dels få stöd till att hitta ett nytt jobb OCH avgångsersättning (för de som arbetat minst fem år på ett TRR-anslutet bolag och fyllt 40). denna ersättning fungerar som ett komplement till den ersättning man får via inkomstförsäkringen. Man kan alltså aldrig få mer än 80 % av sin lön, med olika tak för olika förbund.

Och en formidabel sak är att via TRR kan man få stöd under hela uppsägningstiden OCH ända upp till två år efteråt. Enligt mig ett av de absolut bästa argumenten för kollektivavtal och för att ta anställning på ett bolag som har tecknat kollektivavtal.

Men vad du än gör, gå inte på någon myt kring vad man “ska” få ut i uppsägningslön och/eller avgångsgvederlag i samband med avslut av anställningen, utan konsultera de som kan detta, nämligen förbunden, lika väl som inför undertecknande av anställningsavtal för en ordentlig genomlysning av avtalet, såsom i samband med avslutning av anställning. Och till arbetsgivare: Det är en enorm fördel att kunna bolla med företrädare som kan arbetsrätt och som även kan företräda bolaget i det fall att det blir en förhandling som ni vill ha stöd i, så gå med i en arbetsgivarorganisation, såsom något av de förbund som finns inom Almega.

Se även Las och mytbildningen.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur väljer man fackförbund, del V – Nu ska arbetsgivardjävlarna få se på fan!

“Nu ska vi visa arbetsgivaren vem som bestämmer. De ska få se på fan i den här förhandlingen! Sätt åt dem riktigt ordentligt!”

Ovanstående är något jag vid något enstaka tillfälle har fått höra, men jag vill noga betona att det är otroligt ovanligt.

Det första budskap jag däremot vill föra fram är att en överväldigande majoritet av alla arbetsgivare är BRA arbetsgivare.

Det andra budskap jag vill föra fram är att de flesta fackförbund, både centralt och lokalt, är BRA fackförbund.

Och det tredje budskapet, som riktas till både arbetsgivare, arbetsgivarorganisationer och arbetstagare, samt arbetstagarorganisationer är att det enda som i det långa loppet kommer att förbättra något är konstruktiv dialog där parterna lokalt och centralt respekterar varandra.

Att föra fram saker som vore man en vandrande missnöjesmegafon kommer aldrig att hjälpa till med att förbättra något. Det enda som inträffar då är att saker polariseras och jag vill hävda bestämt att förhållandet arbetsgivare och arbetstagare inte är ett bipolariserat förhållande för fem öre, annat än att arbetsgivaren förstås är den som bestämmer och den som leder och fördelar arbetet.

Och precis som det inte är konstruktivt att vara missnöjesmegafon så är det inte heller konstruktivt att som arbetsgivare/arbetsgivarorganisation föra fram myter om att alla fackförbund är bromsklossar och bara vill företagen ont, samt att lagar och kollektivavtal är något negativt och att alla fackförbund är socialistiska, eller har partipolitiska kopplingar öht. För det är inte på det sättet (Se exempelvis del I i min serie, länk längre ned).

För saken är helt enkelt den att vi sitter i samma djävla båt och då är det enda som gäller att vi agerar för att få fart på årorna och samtidigt säkerställa att vi har flytvästar, livbojar och att det inte finns några läckor i båten. Att vi tillsammans tar det gemensamma ansvaret för att utveckla företaget. En av många oerhört strategiska frågor för företagen är t ex att arbeta strategiskt och kontinuerligt med systematiskt arbetsmiljöarbete. Ett arbete som alltför ofta fokuserar på fysiska faktorer, medan det som verkligen behöver utvecklas är att arbeta med psykosociala faktorer, som stress, m m. Inte minst med tanke på att mängden övertidsuttag de senaste åren har ökat lavinartat. I vanlig ordning mycket bra rapport av TCO.

För att få full schvung beträffande det andra och det tredje budskapet så underlättas allt av att det finns lokala arbetstagarparter, alltså i form av Akademikerförening, Unionenklubb, IF Metall-avdelning, o dyl. Enligt många samverkansavtal (en del av kollektivavtal inom flera kollektivavtalsområden) så ska s k samverkansförhandlingar ske i första hand med de som är anställda på arbetsplatsen. Och så ska det vara, tycker jag, men då kräver det att arbetsgivare visar att de ser positivt på det hela och att vi från förbunden drar vårt strå till stacken och slutar upp med att sitta på kontoret – Ut och träffa medlemmar och oorganiserade, bövlar anamma.

Jag måste nämna de mycket lyckosamma projekt vi från Akademiker-håll har lanserat kring att stötta medlemmar med att bilda Akademikerföreningar inom ett antal kollektivavtalsområden (Handels- och Tjänsteområdet, IT- och Telekom-avtalen, Svenska Teknik- och Designföretagen, Teknikarbetsgivarna, Industri- och Kemi-gruppen, samt Skogsindustrierna), men att vi inte har gjort det till vilket pris som helst. Vi har gjort det exceptionellt resurssmart och aldrig med målet att få igån en förening bara för att. Är du f ö medlem i ett Saco-anslutet förbund och vill veta mer om att etablera en Akademikerförening, maila lfr[at]sverigesingenjorer.se. Är du medlem i Unionen, kontakta respektive regionkontor.

Vi har nämligen varit mycket måna om att medlemmarna ska skapa BRA föreningar som ska fortleva under lång tid och att föreningarna ska vara just konstruktiva, kommunikativa (med arbetsgivaren, medlemmarna och med oss på förbunden) och inte nödvändigtvis att det första man lokalt gör är hänvisa till en paragraf, utan att man initialt fokuserar på att bygga upp relationen med arbetsgivaren. En utmaning, kan jag lova, särskilt på företag med tusentals anställda i hela landet och kanske ägare som inte är helt bekanta med den svenska modellen.

För det handlar faktiskt inte bara om att gå en viss väg, utan det handlar ibland även om att vägen måste byggas, utifrån de resurser som finns. Och därför satte jag och mina kolleger som satt med i en Akademikerförenings styrelse (i mitt fall i nio år, varav fem som ordförande) en ära i att alltid börja med att prata med ledningen, inte genom att per omgående påkalla en tvisteförhandling. För egen del hänvisade jag för första gången till paragrafer enligt Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och Lagen om anställningsskydd (LAS) först under det nionde året och då för att göra arbetsgivaren medveten om att vi för verksamhetens bästa borde säkerställa att en medarbetare i laboratoriet tillsvidareanställdes.

Vi var alltid noga med att ställa frågor till arbetsgivaren.

Vi var alltid noga med att tala om vad vi tyckte.

Vi var nästan alltid noga med att komma med förslag till lösning.

Vi försökte så gott vi bara kunde ge en bra information till medlemmarna och ha en bra dialog med dem.

Mer än så kan man inte göra. Mer än så SKA man inte göra som lokalfacklig part.

För att förbättra ytterligare den lokala dialogen mellan exempelvis Akademikerföreningar, eller Unionenklubbar och arbetsgivare så anser jag att vi från alla håll och kanter måste lyfta fram goda exempel, för det är så fruktansvärt enkelt att lyfta fram dåliga exempel och att gorma om hur åt helvete det är att det ska gå till på det sättet. Men vad blir egentligen bättre av det? En stor risk är nämligen att om det är en genuint dålig arbetsgivare, att den bara blir än mer försiktig, än mindre informativ, än mindre dialogsökande och att det t o m kan bli värre framledes.

Jag säger inte att det alltid är enkelt, men om t ex erfarenhet av att ha varit engagerad lokalfackligt ska vara så karriärmeriterande som vi från förbunden gärna vill göra gällande, då måste vi kunna visa på just de goda exemplen och dessa goda exempel får en ökad genomslagskraft om det sker i samarbete med arbetsgivare, för det är ju just det allt handlar om.

Som arbetsgivare handlar det om att maximera användningen av alla smarta medarbetare, eftersom det är otroligt värdefullt att snabbt kunna förankra beslut och, vilket är än viktigare, att kunna få konstruktiv feedback som gör att besluten blir ännu bättre från början!

De tidigare publicerade delarna finner du nedan:

Del I – Om att välja utifrån partipolitisk koppling eller inte?

Del II – Ska man välja utifrån att förbundet är med och tecknar kollektivavtal i branschen man arbetar inom?

Del III – Vad innehåller egentligen ett kollektivavtal? Är det ett fängelse? (Nope)

Del IV – Vad finns det för bra saker som ingår i och med att du går med i ett fackförbund?

Tagged , , , , , , , , , , , , , ,