LAS, kollektivavtal och den svenska modellen – En stående inbjudan

Jag tar mig friheten att fortsätta med den tradition som den kloke f d förbundsdirektören för Civilekonomerna, Benny Johansson, initierade för många år sedan, nämligen följande:

Stående inbjudan till samtliga ungdoms- och riksdagspartier för att gå igenom den svenska modellen, kollektivavtal, facket och LAS. Förutsättningslös dialog är den mest framgångsrika vägen. Alla på en gång, eller var för sig, mig kvittar det.

Är tämligen säker på att företrädare från andra förbund än inom Saco skulle vara intresserade av att vara med och anordna ett sådant. För att inte tala om företrädare från just Saco, TCO, samt LO och varför inte från Svenskt Näringsliv, Almega, m fl?

Handsken är kastad. Igen. Nappa!

Svar skickas till Jens Könberg på Twitter.

Advertisements
Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Goda exempel

Uppdaterad 2013-07-06

Arbetsgivare och fack pratar väldigt ofta om dåliga exempel som grund för sina respektive ståndpunkter. Skulle väldigt gärna vilja slå ett slag för att sprida goda exempel. Jag inleder denna serie med ett företag som behövde göra en neddragning utifrån ekonomiska skäl, vilket i sin tur bland annat berodde på minskad efterfrågan.

Arbetsgivaren kallade Sveriges Ingenjörer till förhandling och kallade samtidigt en lokal Unionen-klubb till förhandling. Det som ska förhandlas i en sådan här situation är två saker, dels den omorganisation som arbetsgivaren önskar göra och sedan, om övertalighet konstateras, att man förhandlar om hantering av övertaligheten.

För att en facklig företrädare ska kunna tycka till om de föreslagna förändringarna så kräver det öppenhet från arbetsgivaren och i det här exemplet så förelåg en fullkomlig transparens från arbetsgivaren. Allt material som efterfrågades fick jag som företrädare access till och fick svar på alla de funderingar som jag hade. Och som facklig företrädare i den här typen av fråga så är det viktigt att ha i åtanke att det är arbetsgivaren som i slutänden fattar beslutet om hur organisationen ska se ut. Efter gediget bollande så fanns det dock inget att invända emot arbetsgivarens förslag.

En annan enormt viktig aspekt av en sådan här förhandling är informationsbiten, inte enbart i relation till mig som företrädare, utan från arbetsgivaren till arbetstagarna, inte minst till de arbetstagare vars tjänster ser ut att bli påverkade. Även här körde arbetsgivaren med en imponerande rakhet och öppenhet beträffande det hela, för som jag ser det så är det arbetsgivaren, som är den som leder och fördelar arbetet, som ska gå ut med sådan information, särskilt som vederbörande gav kontaktuppgifterna till mig.

Efter att arbetsgivaren vidtagit detta steg och varit tydlig mot de personer vars befattningar var berörda med att det inte nödvändigtvis skulle bli just de som skulle bli övertaliga så blev det alltså klarlagt att x antal tjänster blev berörda. Samtidigt som omorganisationsförhandlingen hade inletts utfördes även en s k riskbedömning (enligt AFS 2001:01) i samverkan med skyddsombud. En sådan handlar både om konsekvenser och åtgärder för personer som riskerar att bli uppsagda och – minst lika viktigt – för de som ska vara kvar i organisationen. Chefsbyten? Ökad arbetsmängd? Överlämning? Stress? Ökat antal underställda för en chef? Info till företagshälsovården?

Av de vars tjänster som var berörda av organisationsförändringen så kontaktade ett par medlemmar mig. De hade en mängd funderingar, både på omorganisationen som sådan och kring vad som nu skulle hända för dem och vi gick noga igenom allt som var relevant för dem. Det är synnerligen viktigt att en medlem som är direkt påverkad av något sådant här verkligen får chans att låta information sjunka in, för det dyker upp väldigt många fler frågor efter någon dag än på stående fot.

Jag och de lokala Unionen-företrädarna var som sagt eniga med arbetsgivaren angående förändringen i organisationen och då skulle vi komma in på att förhandla om hantering av den konstaterade övertaligheten.

En sådan hantering kan ske på flera sätt:

1. Genom att arbetsgivaren inleder diskussioner om frivilliga överenskommelser om avslut av anställningen. Det förutsätter att det verkligen ska vara frivilligt och tydligt kring vad som händer i det fall att en person tackar nej. Personen ska få en god betänketid som är på MINST ett par arbetsdagar och helst mellan 3-5 arbetsdagar. Många arbetsgivare tillåter 7-14 dagar för svar, vilket är snyggt hanterat.

2. Genom att hantera det med tillämpning av turordningsreglerna i LAS, 22 §, där det finns två parametrar, där fokus i debatten alldeles för ofta ligger på anställningstid och inte på den andra, avsevärt viktigare parametern, nämligen tillräckliga kvalifikationer.

3. Genom en avtalsturlista, där man gör avsteg från turordningsreglerna i LAS 22 § och fokuserar på bästa kvalifikationer. Detta förutsätter att arbetsgivaren har kollektivavtal.

I det här fallet kom vi överens om att övertaligheten troligen skulle kunna hanteras genom tillämpning av turordningsreglerna enligt LAS 22 §.

Det är dock viktigt att hålla tungan rätt i mun, eftersom det finns en annan viktig sak man måste ta hänsyn till för att en uppsägning ska gå rätt till, nämligen att undersöka om det finns möjligheter till omplacering i HELA juridiska personen (alltså samtliga eventuella arbetsställen) till eventuellt lediga tjänster, enligt LAS 7 §, 2 st. Görs inte en sådan utredning kan arbetstagaren förklara att uppsägningen är ogiltig och att anställningen består. När en sådan, första, omplaceringsutredning är gjord (tillräckliga kvalifikationer gäller förstås även här), vilket f ö kan ske helt utan turordning, så kommer man in på hantering enligt LAS 22 §.

Även här var det absolut öppenhet i dialogen mellan mig som företrädare och arbetsgivaren, arbetsgivaren och de berörda och mellan mig och medlemmarna.

I slutänden blev konsekvenserna att en medlem kunde erbjudas en omplacering till en ledig befattning, men på annan ort, vilket medlemmen tackade ja till. Här är det viktigt att känna till att om man tackar nej till ett skäligt (mycket vid definition av skälighetsbegreppet) omplaceringserbjudande enligt LAS 7 §, 2 st, då föreligger saklig grund för uppsägning p g a arbetsbrist.

Den andra medlemmen kunde dock inte göra anspråk på någon ledig tjänst och bedömdes inte heller ha tillräckliga kvalifikationer för omplacering enligt LAS 22 §, trots hög utbildning och mycket lång anställningstid och ytterst gedigen, bred erfarenhet. Då förelåg det för denna medlem saklig grund för uppsägning p g a arbetsbrist (Se Facklig ordlista för förklaring av begreppet arbetsbrist och mycket annat).

Dialogen mellan mig och medlemmen, medlemmen och arbetsgivaren och mig och arbetsgivaren tog dock inte slut i och med detta, utan vi diskuterade under vilka former och med vilka villkor som uppsägningen av den berörde medlemmen skulle ske och det slutade trots de tuffa omständigheterna med en lösning som samtliga kunde acceptera. Värdet av medlemskap i facket blir inte bättre tydliggjort än i en dylik situation, kan jag säga utan att gå in på detaljerna av villkoren.

Och värdet av kollektivavtal (Se t ex Vad innehåller ett kollektivavtal) blir också väldigt tydligt, dels utifrån ett inflytande- och insynsperspektiv, men än mer utifrån att bolaget p g a att de har kollektivavtal också är anslutna till Trygghetsrådet (TRR) som på ett helt annat sätt än Arbetsförmedlingen kan bistå med att: a) stötta till att hitta ett nytt, välmatchat jobb och b) tillgång till Avgångsersättning, vilket utgör ett komplement till A-kassan. Ovanpå det kommer även en peng via den inkomstförsäkring som personen har inbakad i sitt medlemskap.

Många gånger dyker det upp kritik om att det tar så lång tid att förhandla. Var går gränsen för det? Ingen gynnas av en fullkomligt godtycklig process, om man inte är för totalt godtyckliga uppsägningar, förstås. Just det, hur lång tid tog då den här processen? Den tog hela åtta (8) arbetsdagar och öppenheten från både arbetsgivaren och mig gjorde att det blev noll ryktesspridning, noll turbulens och en förankrad verksamhetsförändring där de som skulle lämna kände sig sedda och där de som skulle vara kvar förstod orsakerna till förändringen och kunde lägga krutet på att göra ett fortsatt bra jobb.

Med öppenhet och ärlighet kommer man väldigt långt. Det skapar förtroende, vilket skapar en god plattform för utveckling. När samtliga inblandade parter vet att ingen av parterna försöker att utnyttja transparensen, eller genom att försöka ljuga, hota sig till fördelar, då är förutsättningarna för en god överenskommelse på plats, där särskilt de personer som blir uppsagda kan känna sig respektfullt behandlade, trots de tuffa omständigheterna. Och till personer som försöker sig på att ljuga, eller hota i förhandlingar kan jag bara säga: Lägg av. Det kommer nästan alltid ett tillfälle när parterna möts igen och då är det absolut nödvändigt att man har bidragit till en tillitsfull relation.

Eller är jag för gammaldags i den bemärkelsen?

Ser fram emot att komma med fler goda exempel, för det finns många sådana och vi måste lyfta fram dessa. Tror att goda exempel bidrar till att ta bort fördomar om kollektivavtal, facket, om onda arbetsgivare och om krånglig arbetsrätt. Och jag vill verkligen buga för den här goda arbetsgivaren. Respekt! För glöm inte att även arbetsgivaren påverkas av en sådan här situation. Det är absolut arbetsgivarens ansvar att agera professionellt, men de är människor, precis som du och jag och det är mycket svåra samtal som ska hållas med personer som man har en både professionell och vänskaplig relation till.

Läs gärna mer om vad som kan ingå i medlemskapet i ett fackförbund, samt om de 53 förbund som finns på svensk arbetsmarknad.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du är olämplig som förtroendevald

Jag är glad över att jag relativt tidigt i morse loggade in på Twitter. Den första dialog jag tog del av handlade nämligen om en, enligt mig, felbedömning av Kommunal som gått in och toppstyrt så att en utsedd förtroendevald blev petad (GP, lördag den 12/1, 2013).

Såg snabbt till att skriva följande status.

Glädjande nog blev det väldigt mycket skriverier om det hela, vilket är mycket angeläget då denna typ av fråga är något som lätt tenderar att de facto splittra den fackliga sfären. En dylik toppstyrning skulle dock aldrig förekomma inom något av de förbund som hör till TCO, Saco, eller Ledarna. Personen var utsedd av medlemmarna och borde i och med detta utgöra en legitim företrädare. Många enskilda kommentarer var föga förvånande ytterst negativa. Kommunal var dock på tårna på Twitter och förde mycket dialog, vilket de ska ha heder för, men de skrev också mycket om att de inte ville kommentera det enskilda fallet. Det är ju just det enskilda fallet som är så otroligt viktigt.

Självklart så bestämmer förbunden själva sina strategier, etc, och alltså i slutänden medlemmen, eftersom alla fackförbund är demokratiskt styrda organisationer. Men – och detta är viktigt – denna typ av agerande riskerar att befästa bilden av facket såsom något föråldrat och partipolitiskt förknippat. Fick jag en krona för varje gång någon har uttryckt oro över om Sveriges Ingenjörer, Jusek, Civilekonomerna, Unionen, Vision, m fl, har en partipolitisk koppling så hade jag haft en rejäl extrainkomst. Men 38 av 53 förbund är alltså utan en partipolitisk koppling! Glöm inte det.

Förbunden måste ställa sig följande fråga: Hur vill vi uppfattas? Och hur uppnår vi den målbilden?

Den andra frågan vi måste ställa oss i det här sammanhanget är: Är en person per automatik diskvalificerad från att kunna vara en kompetent företrädare för medlemmarna lokalt utifrån att, som i det här fallet, vara moderat (dock ej aktiv)?

Ni kan säkert höra en rejäl basröst för ert inre som brister ut i ett rungande “NEJ”.

Detta utgör dessutom ett perfekt exempel på hur viktigt det är att företrädare från Saco, TCO, m fl ständigt finns närvarande på Twitter och andra sociala medier för att snabbt kunna föra en dialog och kunna verka för en mer nyanserad bild av vad facket är och gör. Det finns massor med likheter mellan de många förbunden, men definitivt också en del väsentliga olikheter. Vi måste ta dialogen direkt när det dyker upp den här typen av händelser som om det får stå okommenterat riskerar att skada facket, vilket vore helt onödigt.

Det hade slutligen varit hedervärt av GP att tala med någon företrädare från TCO, eller Saco, exempelvis Eva Nordmark, eller Göran Arrius. Eller med mig.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Diagnos: Samhället dog denna morgon

Jag vill direkt vara tydlig med att jag inte själv bevittnade nedanstående scenario, men då personen som skrev om detta på Facebook är en ytterst sansad person så litar jag till fullo på att det som beskrevs stämmer.

Följande inträffade alltså denna morgon:

Tåg krockar med bil.

Lokföraren hinner tack och lov bromsa tåget så mycket att en fullständig katastrof undviks och bilen trycks bara upp mot sidan.

En man är snabbt framme vid dörren, rycker upp den, tar fram sin mobiltelefon och, ta-da, tar bilder. Mannen går inte fram för att hjälpa kvinnan och barnen, som vid en första anblick verkar vara fysiskt oskadda.

Instagram-mentalitet in absurdum. Jag är ingen journalist, så jag inte bara tillåter mig att bli äcklad, utan väljer även att berätta om det.

Diagnos: Samhället dog denna morgon. Det finns fortfarande tid att återuppliva det.

tågolycka screendump

Tagged , , ,

Krossa demokratin!

Krossa demokratin och förpassa den till statsskickens sälla jaktmarker!

Eller, nej, det kommer inte på fråga.

Men det som har hänt Anna-Karin Bengtsson (Mp) och som nu har fått henne att välja att kliva av politiken är, för att skriva i klartext, åt helvete och ett alldeles för tydligt tecken på hur skör demokratin kan vara.

Det är inte okej med hot mot politiker, lika lite som mot journalister, fackligt förtroendevalda, läkare, jurister, mot någon enda person utifrån sina åsikters skull. Aldrig någonsin.

Att hota en politiker är att hota demokratin.

Att hota en journalist är att hota demokratin.

Und so weiter.

Demokratins existensberättigande ligger i att vi slutar ta den för given och talar om att vi bryr oss om den, att vi visar det i handling, att vi värnar den och visar att det aldrig är okej med hot och våld, att vi använder oss av rösträtten, lika väl som att engagera oss på olika sätt mellan valrörelserna.

Vi måste sätta ned foten mot de krafter som ligger bakom dylika hot. Det. Är. Inte. Okej.

Vad säger ni? Är det inte läge att tydligt markera att detta är oacceptabelt och det här är riktat till alla som säger sig vurma för demokratin. Dags att visa det. Det räcker inte att klicka på gilla och tro att man har gjort sitt. Tyvärr.

Vi är, exempelvis, nästan 3,5 miljoner medlemmar i facket i Sverige, i lite drygt 50 förbund. Min rekommendation är att vi kliver fram och visar vad vi tycker. Eller är vi bara ynkliga små lortar?

Det här gäller självklart oavsett partitillhörighet, så låt oss undvika att göra partipolitik av det här. (Och, som en påminnelse, samtliga fackförbund inom TCO, respektive Saco är partipolitiskt obundna)

Det gäller oss alla.

Alla.

En av många nycklar i sådana här frågor kommer att vara att personer som ligger bakom sådana här hot lagförs och döms. Punkt.

En annan är att vi vågar prata om både ideologier och sakfrågor, lite grann som jag ville lyfta fram igår.

Jag ser nu storligen fram emot att, bl. a., Agenda sätter en frågeställning kring detta tema för ett avsnitt. Ett avsnitt som endast avhandlar denna fråga, där vi slipper höra “Vi får tyvärr bryta där…”

>>> Jens Könberg på Twitter

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , ,

Arbetsmarknadens parter, lön och arbetslöshet

Lön. Ett begrepp som får det att slå gnistor oavsett politisk ideologi. Men innan vi pratar om lön och dess koppling till arbetslöshet så måste vi reda ut några saker; Vilka som är arbetsmarknadens parter, lön/lägstalöner/lägstalöneökningar, samt slutligen kopplingen mellan ingångslöner/lägstalöner och arbetslöshet.

Arbetsmarknadens parter, är det bara LO?

Anna Dahlberg skriver idag i Expressen (2012-12-09) att LO har ett ansvar för arbetslösheten och utestängning av ungdomar och invandrare från arbetsmarknaden. Vi får till att börja med inte glömma att LO inte är ensam part om att teckna kollektivavtal. Det finns bland annat en arbetsgivarpart också. En tämligen väsentlig aspekt.

Det är vidare en smula tröttsamt att “facket” alltid beskrivs i LO-termer. Ursäkta, men det finns drygt 1,2 miljoner medlemmar i TCO:s 15 förbund, drygt 630 000 medlemmar i de 22 Saco-förbunden, samt ca 90 000 medlemmar hos Ledarna. Det är osakligt att hänvisa till facket enbart i LO-termer och det beror till lika delar på dåligt arbete av redaktioner/journalister, men minst lika mycket på att icke-LO-förbunden är lite för tysta ibland.

Lön

Väldigt ofta när man pratar om lön så får man känslan av att man talar om ett enhetligt begrepp det handlar om, vilket inte är fallet. I Sverige har vi till att börja med en avtalsfrihet, medan det i vissa fall finns en kollektivavtalad lägstalönenivå som reglerar en viss del av lönesättningen. Det är dock väldigt viktigt att poängtera att det finns enormt många kollektivavtal som inte innehåller något om någon lägstalön. Att dessutom dra slutsatsen att just lägstalönerna från kollektivavtalen som är den enskilda aspekten som ligger bakom arbetslösheten, nja, det kan ni läsa mer om under den sista delrubriken. Vi har inte någon lagstadgad minimilön i Sverige. Och det ska vi fortsätta med att inte ha.

Samma princip kan sägas gälla beträffande lönehöjning, där det finns en kollektivavtalad rätt till lönerevision, men enbart i vissa fall en rätt till en individuell garanti i form av en lägsta höjning av lönen, men det finns enormt många avtal som inte innehåller någon individgaranti beträffande lönehöjning. Många samtal till vår rådgivning handlar om huruvida man ens har rätt till lönerevision och svaret är att det beror på om bolaget har kollektivavtal, eller om man som individ har det inskrivet i sitt anställningsavtal. Sedan får man naturligtvis skilja på rätt till lönerevision och rätt till en viss specificerad lönerevision.

Här ska vi inte gå in på vad som är “rätt lön”, för det kräver ett detaljerat resonemang om huruvida lönen kan sättas strikt utifrån ett marknadslöneperspektiv, om det finns inbyggda incitament i lönesättningssystemet som gör att chefer kan belönas utifrån att hålla nere lön och löneökningar (jo då, det existerar), att lönesättande chef har mandat, kopplingen mellan lön och prestation (inte så entydigt som man kan tro), oönskad personalomsättning utifrån att medarbetare säger upp sig i ett löneperspektiv/att potentiella medarbetare väljer att inte börja hos en arbetsgivare p g a lön, gravt osakliga löneskillnader redan från början, t ex mellan män och kvinnor och konsekvenser av detta i ett livslöneperspektiv och mycket annat.

Det är väl f ö på sin plats att nämna att jag anser att det är ytterst klokt att ha en individuell och differentierad lönesättning och lönerevision, med en tydlig koppling till utbildning, ansvar och prestation i förhållande till uppsatta mål, samt en koppling till hur det går för bolaget (extra relevant inom privat sektor), samt att lönen sätts i största möjliga mån utifrån en dialog mellan ansvarig chef och medarbetare.

Ska återkomma i ett annat inlägg om hur f ö högutbildade personer som presterar på topp möts av sorgliga och osakliga argument om varför just deras löner inte kan höjas och att löneökning i alldeles för många fall inte har någon koppling till vare sig prestation, ansvar, eller hur det går för bolaget.

Ingångslöner och arbetslöshet

Här ska jag inte krångla till det, utan väljer att varmt rekommendera att man tar del av det Utredarna skrivit i ämnet här i början av december. Det är alltså inte fullt så enkelt som att med bestämdhet hävda att högre ingångslön leder till högre arbetslöshet kan jag direkt antyda om.

Kontakta mig väldigt gärna via Twitter.

Tagged , , , , , , , , , , , , , ,

A-kassan – Dags för korrekt beslutsunderlag.

Uppdaterad 2014-12-29

A-kassan. En av de mest mytomspunna företeelserna på svensk arbetsmarknad. Till att börja med är det säkrast att förtydliga att A-kassan är en försäkring och inte ett bidrag. Mycket relevant information om A-kassorna kan du få via SO, arbetslöshetskassornas samorganisation.

Vi har en del fakta som bör läggas på bordet inledningsvis:

1. Taket i ersättningsnivån är oförändrat sedan 2002. Taket för dagpenningen ligger på 680 kr/dag (14960 kr/månad, före skatt). Ytterst oklart vad som kommer att hända med taket efter budgetdebaclet.

2. Andelen försäkrade som erhåller 80 % av sin lön utgörs av ca 10 %. För akademiker är siffran avsevärt lägre. Jusek har skrivit om att endast 0,2 % av deras medlemmar erhöll 80 % av sin lön via a-kassan i samband med arbetslöshet.

3. Avgiftsdifferentieringen som ledde till kraftigt höjda avgifter efterföljdes av att ett stort antal medlemmar (drygt 600 000) lämnade a-kassan. En ytterligare följd av detta var att många även gick ur facket, närmare bestämt 235000 medlemmar mellan 2007-2008. Avgifterna varierar mellan 90-+400 kr. Se bl a Dagens Arena och TCO:s “8 myter och 8 sanningar om a-kassan”. Ur rapporten från SO (se under punkten 4): “Andelen av arbetskraften som är ansluten till a-kassorna har fortsatt att minska och ligger idag under 70 procent.”

4. Administrationen av ersättningarna via de fackliga a-kassorna är effektiv. Se bl a denna rapport från SO.

5. Kvalificeringsreglerna gör det svårt att uppnå tröskeln för rätt till ersättning. Man ska ha varit medlem i A-kassan i 12 månader och under 6 av dessa månader ha arbetat minst 80 timmar per månad, det finns alltså både ett medlemsvillkor och ett arbetsvillkor.

6. Personer som blir deltidsarbetslösa får välja mellan att bli heltidsarbetslösa, eller att fortsätta arbeta på deltid och därmed förlora deltidsersättningen via A-kassan efter 75 ersättningsdagar. Arbetslinje? Hell no!

7. A-kasseersättningen, m m, har en inverkan på lönebildningen. Nja, inte ens Calmfors tror det längre. Märket från industrin, som man kan tycka vad man vill om, har en solklart avsvalnande effekt på löneökningarna. Dessutom finns det många avtal utan centralt angivet utrymme.

8. Vissa förändringar infördes den 1/10 2014, där man i max 15 ersättningsdagar skulle kunna heltids-, eller deltidsstudera med ersättning från a-kassan. Dessutom infördes att man inom ramarna för samma ersättningsperioder kan deltidsstudera i 20 veckor på max 50 % studier.

9. Den 1/9, 2014, infördes dessutom skärpta regler kring kontakten med Arbetsförmedlingen och skyldigheterna i samband med arbetssökandet. Misskötsel kan leda till avstängning från rätten till a-kasseersättning.

TCO utredde det hela och publicerade “Ny arbetslöshet kräver ny a-kassa”.

Saco ställde frågan om arbetsmarknadens parter kan ta ett större ansvar för socialförsäkringarna. (Pdf:en finner du här)

Göran Arrius, ordförande för Saco, argumenterade kring att återupprätta a-kassans legitimitet.

Saco, LO och TCO gick tillsammans ut i somras och pläderade för en höjning av taket i a-kassan, där taket skulle behöva höjas till 34000 kr/månad för att 80 % ska få (0 % av sin lön i ersättning..

Det finns de som vill göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk, såsom t ex Jusek framförde idag i DN. Lars Calmfors har också föreslagit detta, vilket Saco bemötte här, med en försiktigt positiv inställning till ett obligatorium.

Det finns de som vill skapa en obligatorisk och en frivillig del, som exempelvis TCO, vilket här beskrivs i SvD, eller som i Dagens Arena.

Det finns säkert de som vill behålla a-kassan precis som den är.

Intressant om NKI/SKI, där A-kassorna utklassar Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

En låg A-kassa gör att matchningen mellan arbetslös person och rätt jobb blir sämre, därför att den arbetslöse av ekonomiska skäl tvingas att ta första bästa jobb=rent slöseri med resurser. Att många under kortare perioder blir arbetslösa är tyvärr svårt att förhindra, men en rimlig ersättning från försäkringen är ett fundament för en förbättrad matchning, vilket gör att arbetslösa som omfattas av det frivilliga stödet från Trygghetsrådet TRR (se även i “Facklig ordlista”), m fl aktörer, får ett avsevärt bättre stöd när det handlar om matchning och rimlig tid för att hitta inte bara vilket jobb som helst, utan rätt jobb. Viktig information om den försämrade matchningen återfinner du t ex i Konjunkturinstitutets “Lönebildningsrapporten-2012”. Sammanfattning finner du här.

En annan sak som dyker upp är att en hög a-kassa per automatik leder till hög arbetslöshet, vilket bl a Stefan Fölster med flera ofta tar upp, vilket han förvånansvärt nog gavs grönt ljus för i SvD. Det kom en snabb respons från Peter Andersson, LO, angående detta. Utredarna, TCO, går också igenom en mängd material i detta ämne, där det inte alls finns ett tydligt samband mellan nivån på ersättningen och arbetslöshetsnivån.

Här ska man vara tydlig med att det är en väldigt stor skillnad på att höja a-kassan, kontra att ha en för hög a-kassa. En höjning från dagens nivå innebär inte per automatik att nivån därmed skulle bli för hög.

Jag har inget tydligt svar på om a-kassan bör vara obligatorisk eller inte. I skrivande stund lutar jag dock starkt åt det förslag som TCO har lagt.

Principer må vara bra, men det vi måste säkerställa är att arbetslösa ska ha rätt till en skälig ersättning under sin arbetslöshet (som ska vara så kort som möjligt), MEN att matchningen mellan arbetslös och jobb förbättras (vilket fungerar oerhört bra med stöd via TRR, m fl aktörer, men som är en faktor som har en negativ trend, vilket är allvarligt); att man snabbare måste vara kvalificerad för ersättning från a-kassan och att det självklart samtidigt måste verkas för att antalet arbetstillfällen ökar, så att andelen arbetslösa minskar.

Och i vanlig ordning – Myter kring a-kassan kommer inte att göra något bättre.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , ,