Category Archives: politik

Överenskommelsen mellan S och Mp – Ett stort steg till åtgärder i praktiken

Igår rapporterade Ulf Kristofferson (senare togs det upp i Tv 4:s 19-sändning) om överenskommelsen mellan Socialdemokraterna (S) och Miljöpartiet (MP) om jobbmål, a-kassa, m m, vilket tydligen ska utgöra en del av Löfvens regeringsförklaring nu på fredag.

Överenskommelsen innehöll bl. a.:

-jobbmål
-järnvägsinvesteringar
-omställningsförsäkring (A-kassan)
-sjukförsäkring

Jag har gjort en del reflektioner kring dessa punkter.

1. Det är väldigt bra att överenskommelsen i ett första läge fokuserar på att öka antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar för att uppnå den lägsta arbetslösheten i EU till år 2020. Alliansen borde ha varit ödmjuka kring att arbetslösheten fortfarande var på tok för hög, men valde att enbart trumma på om antalet personer som var sysselsatta och hur det hade ökat. Talar vi om arbetslöshet så talar vi om ett andelsmått. Och med tanke på att befolkningen ökar så innebär det logiskt nog att då måste antalet i arbete öka.

Här vill jag se smarta förslag på hur småbolag kan växa. Det måste bli mindre byråkrati och avgifter för småföretagare. Finansieringsreformer för små och växande företag. Skattereformer, ity det här är personer som satsar sitt privata kapital och många gånger går utan lön i flera års tid. Det måste underlättas för småföretagare att ta ut den lilla vinst som finns. Det måste skapas fler incitament för forskning och utveckling, samt investering i den egna personalen och verksamheten vad gäller arbetsmiljö, kompetensutveckling, m m.

Jag vill se en utveckling vad gäller den förda politiken vad gäller förutsättningar för innovation. Det jobb Niklas Nordström, m fl, gör uppe i Luleå känns som en modell fler borde titta på, när det handlar om tät dialog mellan kommun och näringsliv.

Följ upp arbetet som gjordes i Digitaliseringskommissionen och bjud in IT- och Telekomföretagen från Almega, Sveriges Ingenjörer, Unionen, DIK, och annat kunnigt folk, med tanke på hur centralt detta område är för skola, högre utbildning, stad-vs-landsbygd, infrastruktur, tillgänglighet, miljö och klimat, tillväxt, transparens, integritet, demokrati och mycket annat.

Visstidsanställning: Gör inte visstidsanställningen till något fult. Det finns många bra saker med den, men motverka stapling och situationer när personer går på visstidsanställning år ut och år in. Och till arbetsmarknadens parter, se till att visstidsanställda och långtidssjukskrivna omfattas av Trygghetsrådet (Omställningsavtalet).

Arbetskraftsinvandring: Hänvisar här till det jag skrev på Twitter i somras. Det talas nu om att stärka erbjudandets juridiska status. Jag ser positivt på det förslaget, utifrån individens perspektiv, men det går inte att stirra sig blind enbart på denna faktor. Företagen riskerar att få en ohållbar situation p g a Migrationsverkets långa handläggningstider. Det är inte heller seriöst att ställa denna del av Migrationsverkets verksamhet mot att handlägga flyktingar, med boende och allt. Tillsätt resurser för en särskild instans som arbetar enbart med arbetskraftsinvandring och säkerställ att handläggningstiden möjliggör för företagen att anställa. Bygg in uppföljningsmekanismer. Bygg in möjliga sanktionsmöjligheter. Och glöm inte att det allt oftare handlar om teoretisk specialkompetens som efterfrågas, när arbetsgivarna vill ta in anställda på det här sättet.

Jobba vidare med den matchningsproblematik som tycks finnas på svensk arbetsmarknad.

Glöm inte att öka anslagen till grundutbildningen på universitet och högskola, vilket Harriet Wahlberg påtalat i skarpa ordalag.

2. Infrastruktur. Avstår från att kommentera här innan man har fått se fler detaljer. Vi behöver definitivt en stabil järnvägskommunikation, både för persontrafik och för transporter. Underhållet har inte varit bra. Utbyggnaden har inte varit tillräcklig. Men: Se ovan, alltså #digitalisering. Infrastruktur handlar om så mycket mer än järnväg.

3. Omställningsförsäkringen, alltså a-kassan. Taket har inte höjts på 12 år. En förkrossande låg andel får verkligen ut 80 % av sin lön med a-kassan, som alltså är en försäkring och inte ett bidrag. Arbetslöshetsförsäkringen har gått väldigt många miljarder plus, vilket gör att en höjning av taket snarast blir självfinansierat utifrån nuvarande regelverk. Nu är det viktigt med besked kring vilken nivå det nya taket ska hamna på. Jag skulle vilja se en höjning till minst 30000 och att taket sedan indexregleras. Man talar även om att nivån ska ligga kvar på 80 % under hela perioden. Det är, enligt mig, mindre viktigt.

Takhöjningen är prio 1. Sedan är prio 2 att det måste bli lättare att kvalificera sig för a-kassan. Vi har, oavsett vad vi tycker om det, en mer heterogen arbetsmarknad idag än för 30 år sedan. Man växlar mellan arbete och studier. Flyttar hemifrån senare. Fler studerar på högskola och universitet. Man växlar mellan visstidsanställning, tillsvidareanställning, egenföretagande, studier och arbetslöshet på ett sätt som var ytterst sällsynt tidigare. Unga och utlandsfödda har svårare att få in en fot på arbetsmarknaden.

Tillåt företagare att sätta bolaget vilande vid fler tillfällen.

Kortare kvalifikationstid för att intjäna rätt till a-kassa, eventuellt i kombination med längre perioder av överhoppningsbar tid. Man kan överväga att införa ett kontinuum av a-kasseersättning från dagens grundersättning upp till maxnivån. Det måste inte vara svart, eller vitt.

Straffa inte deltidsarbetslösa! Idag får man efter 75 ersättningsdagar som deltidsarbetslös välja mellan att vara heltidsarbetslös eller att vara utan ersättning från a-kassan. Förläng denna period till minst 120 ersättningsdagar (ett halvår) och därefter en gradvis nedtrappning under återstoden av året.

Straffa inte högskole- och universitetsstuderande. Högre studier innebär tillräckligt ofta att man halkar efter vad gäller sjuk- och föräldrapenning, pension, etc, därför måste man säkerställa att denna grupp inte straffas, utan det måste underlättas för dem att gå med i a-kassan och att omfattas av den. Inte minst för personer som studerar på deltid, där alternativet nu är att avbryta studierna helt och hållet. Incitament, eh?

Utlandsfödda, särskilt akademiker, där bör det inrättas en trepartsmodell mellan staten och arbetsmarknadens parter i linje med det Ursula Berge föreslagit, nämligen en modell där man erbjuds en längre, seriös praktik, inom det område man har utbildat sig inom för att man på så sätt ska få in en fot inom en helt annan del av arbetsmarknaden vilket kommer att frigöra andra jobb. Nyckelfråga blir hantering av praktiken, med resurstilldelning. Språkutbildning i kombination med arbetsmarknadspaket, i linje med “Korta vägen” skulle utgöra ett seriöst arbete kring att skapa bra förutsättningar. Slutta dutta med någon miljon hit och dit i korta projekt. Sätt en tioårsplan. Tillsätt resurser.

Bra att Fas 3 ska tas bort. MEN: Vad ska den ersättas med? Det får inte bli ännu ett statistikskyfflartrixande.

Meddelande till fackförbunden: Ta bort trösklar för medlemskap för personer i arbetsmarknadsåtgärder, inklusive när de går under utbildning som inte kan klassas som exempelvis högskolestudier. Släpp in, för håken. Med låga avgifter tills de blir yrkesverksamma. Punkt.

Arbetsmarknadens parter har också mycket att göra här för att anpassa kollektivavtalen till 2014 och framåt. Det ska vara en självklarhet för arbetsgivare att teckna avtal. Avtalen ska dessutom vara anpassade efter konkreta problem, som t ex hur det ser ut för yngre att komma in på arbetsmarknaden, utlandsfödda, långtidsarbetslösa, studenter, inklusive att högskola/universitet förstås måste samverka mer med näringslivet för att säkerställa att fler högskole- och universitetssäten har med en praktik som ger högskolepoäng.

4. Sjukförsäkringen. Förvanskade bilder av verkligheten har fått styra radikala försämringar av sjukförsäkringen. Bra första steg att höja taket. Bra att ta bort den bortre gränsen. Det måste få ta den tid det tar. Glöm inte egenföretagarna här, precis som studerande och personer som växlar mellan studier/jobb/företagande/arbetslöshet. Precis som arbetslöshetsförsäkringen så har sjukförsäkringen gått många miljarder plus varje år.

Glöm inte att ta hand om de som redan är utförsäkrade. Glömmer vi dem så ska vi skämmas.

Slutligen är det mycket glädjande att se att man ska stärka arbetslivsforskningen. Det var ett av de beslut som Alliansen införde som var katastrofalt. Ett av de tidigaste besluten, dessutom, med att lägga ned Arbetslivsinstitutet och att svårt sarga Arbetsmiljöverket. Sedan infördes förändringar i Arbetstidslagen, vilket de facto gjorde kollektivavtalen mindre attraktiva, förutom det med den differentierade a-kasseavgiften (som Alliansen snyggt nog omprövade) och bortplockade avdrag för medlemskap i fackförbund, samt a-kassa. Även för företagare borde medlemsavgiften i en arbetsgivarorganisation vara fullt avdragsbar.

Håller även tummarna för att man ska bli bättre när det handlar om remissförfarandet innan beslut ska fattas. Ska det vara seriöst ska det ut till alla relevanta parter, med en seriös svarstid. Samma sak gäller givetvis de gånger Lagrådet kopplas in, plus att man noga ska ta till sig deras slutsatser.

Ni vet var jag finns.

Här, t ex.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sänk trösklarna!

Nej, jag har inte blivit tokig. Det här ska inte handla om att sänka några trösklar för att anställa någon.

Det här ska däremot handla om att sänka trösklarna för att starta upp en verksamhet.

Min hustru har alltså startat upp ett café/restaurang, My Food Story, där jag är delägare. Driftsformen är aktiebolag.

Vill absolut inte förringa att det krävs noggrannhet för att driva ett företag och kunskaper inom en mängd områden, inte minst inom den här typen av verksamhet, men en sak som verkligen skulle underlätta är en portal där samtliga tillstånd kan ansökas om på ett bräde och där man kan gå igenom hela processen, steg för steg, med allt från registrerandet av bolaget, via ansökan om F-skatt och momsregistrering, till att enkelt kunna få fram alla nödvändiga papper från olika håll, nödvändiga för olika delar i processen.

En portal där det även kan finnas mallar för budget, där det finns lättläst info om hur man tecknar avtal och försäkringar, kan ansöka om ev finansiering, lönehantering, hantering av sociala avgifter, skatter i övrigt, sophantering, varför inte elavtal, internet/telefoni, ev leverantörer, revisorer, e dyl, och att allt ska gå att administrera via exempelvis BankID.

Allt på ett bräde. Med en del obligatoriska val, som registrering av bolaget, med typ av verksamhet, momsregistrering, o s v och med en del tilläggsval, som t ex att ansöka om medlemskap i arbetsgivarorganisation/teckna hängavtal med ett fackförbund. Stöd i en komplicerad process.

Sedan är det i sammanhanget intressant att en sådan sak som utskänkningstillstånd kan ta ca 3 månader i Stockholm, medan det på landsbygden är otroligt mycket kortare ledtider. Som sagt, noggrannhet och kunskap, absolut, men det är svårt att inte ställa sig frågan: Är företagen och medborgarna till för systemet, eller är systemet till för företagen och medborgarna?

Och hjärtligt välkomna att besöka My Food Story! Mig kan ni nog stöta på en och annan lördag och möjligen någon söndag.

My Food Story på Facebook

My Food Story på Twitter

Tagged , , , , , , , , ,

Be mig inte rösta

Dag som natt
Het debatt
Han tänder sin mobillampa
reglar dörren till röstningsbåset

Kunde inte motstå att parafrasera Bruno K öijers “Vykort” i samband med det gravt polariserade debattklimatet angående att rösta i kyrkovalet, eller inte och om ja, vilka skälen till att rösta skulle kunna vara. Detta kommer med, tyvärr, stor sannolikhet kunna föras över till samtliga val som ska hållas under 2014.

Ska undvika förenklingar angående demokratibegreppet, men sak är säker, demokrati förutsätter engagemang, exempelvis genom att de röstberättigade använder sig av sin rättighet. Jag tänker här inte gå in på det eventuellt tveksamma med att ha en partipolitisk styrning av kyrkan på de tre olika nivåerna i fråga, alltså kyrkofullmäktige (lokal nivå), stiftsfullmäktige (regional nivå) och kyrkomötet (nationell nivå) i en sekulär stat, eller sekulärt samhälle. Nu handlar det här emellertid inte om kyrkovalet per se, utan om samtliga val.

Det första jag tänker gå in på är argument kring varför man ska rösta, eller inte rösta.

Väldigt många argument nu under sluttampen av kyrkovalet har nämligen handlat om att användande av rösträtten ska ske utifrån att undvika att ett, eller snarare, ett par partier ska kunna få inflytande på de tre nivåerna inom kyrkan. Det är enkelt att förstå varför många argumenterar i aådana banor, utifrån att det under rätt lång tid har varit ett rätt lågt valdeltagande när det gäller kyrkoval och det gör att det kan vara ganska enkelt att skaffa sig ett stort inflytande. Detta argument ifrågasätter jag inte.

Vad som däremot bör ifrågasättas är att gå och rösta enbart utifrån denna grund, eller att uppmana någon till att gå och rösta utifrån denna grund, vilket i bästa fall skulle kunna uppnå inflytande/säkerställande av icke-inflytande i ett kortsiktigt perspektiv.

En allvarlig sak med ett sådant antiargument är att partierna som uppmanar folk till att rösta utifrån detta inte alls behöver ta ansvar för vad det är de själva vill genomföra, utan argumentet handlar alltså om huruvida andra partier ska få inflytande, inte något om vad man själv vill göra. Lite i stil med: “Gå och rösta så att inte xy får bestämma.” Även om detta nu inte primärt handlar om kyrkovalet, hand upp alla som kan räkna upp några tydliga valfrågor.

En än mer allvarlig aspekt är att frånvaron av konkret argumentation riskerar att ge företrädare för ljusskygga ideologier vatten på sin kvarn kring att “De andra” bara vill utestänga dem och att det är ett tecken på att “De andra” undanhåller något för väljarna, för varför skulle man annars vara så måna om att minimera något partis inflytande.

Det är helt enkelt dags att prata sakfrågor. Att presentera sina egna förslag på lösningar av riktiga problem, inte kvasiproblem, alstrade ur märkligt iscensatta debatter, skapade enbart för att alstra feta rubriker. Alla aktörer måste bidra till att skrapa på fernissan för att ta fram vilka de egentliga idéerna är, vilket t ex Christer Sturmark belyser på ett mycket bra vis i “Kyrkovalet och SD”. Det gäller givetvis inte bara “de andra partierna”, utan även sitt eget.

Så, för allt i världen, låt oss prata sakfrågor. Och låt oss göra det utan billig valretorik där den röstberättigade bara betraktas som en icketänkande person, vilken används ett medel för att få makt. Låt oss dessutom prata om dessa frågor lika mycket mellan valen som under slutdelen av en valrörelse.

Varför röstar vi? Vilka krav bör vi ställa på oss själva, i egenskap av röstberättigade? Vilka krav bör vi ställa på partierna? Är det över huvud taget relevant att diskutera det hela i termer av bildning och utbildning? Vilka förutsättningar finns det för att vara förtroendevald politiker idag? Varför sitter så många, inklusive jag själv, så ofta och knyter näven i fickan, istället för att engagera oss själva?

Vi bör allihop bidra till att konkretisera demokratifrågor i avsevärt högre grad: Transparens, engagemang, att beslutsfattare ska kunna hållas ansvariga, partibidrag (oerhört aktuell delfråga) och mycket, mycket annat.

Vilka sakfrågor tycker ni är intressanta? Jag skulle gärna se följande frågor blir tunga valfrågor: integritet, miljö/klimat, skola, infrastruktur, sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, forskning, innovation, vård och omsorg, men även säkerhetspolitik.

Vad anser du?

Det jag har lagt fram här är självklart inget annat än en åsikt, så bli inte alltför gramse på mig. Jag för hur gärna som helst en dialog om det hela. Du behöver inte ens ha god ton, bara du ger mig en chans till replik.

>>>Jens Könberg på Twitter.

Tagged , , ,

LAS, kollektivavtal och den svenska modellen – En stående inbjudan

Jag tar mig friheten att fortsätta med den tradition som den kloke f d förbundsdirektören för Civilekonomerna, Benny Johansson, initierade för många år sedan, nämligen följande:

Stående inbjudan till samtliga ungdoms- och riksdagspartier för att gå igenom den svenska modellen, kollektivavtal, facket och LAS. Förutsättningslös dialog är den mest framgångsrika vägen. Alla på en gång, eller var för sig, mig kvittar det.

Är tämligen säker på att företrädare från andra förbund än inom Saco skulle vara intresserade av att vara med och anordna ett sådant. För att inte tala om företrädare från just Saco, TCO, samt LO och varför inte från Svenskt Näringsliv, Almega, m fl?

Handsken är kastad. Igen. Nappa!

Svar skickas till Jens Könberg på Twitter.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Goda exempel

Uppdaterad 2013-07-06

Arbetsgivare och fack pratar väldigt ofta om dåliga exempel som grund för sina respektive ståndpunkter. Skulle väldigt gärna vilja slå ett slag för att sprida goda exempel. Jag inleder denna serie med ett företag som behövde göra en neddragning utifrån ekonomiska skäl, vilket i sin tur bland annat berodde på minskad efterfrågan.

Arbetsgivaren kallade Sveriges Ingenjörer till förhandling och kallade samtidigt en lokal Unionen-klubb till förhandling. Det som ska förhandlas i en sådan här situation är två saker, dels den omorganisation som arbetsgivaren önskar göra och sedan, om övertalighet konstateras, att man förhandlar om hantering av övertaligheten.

För att en facklig företrädare ska kunna tycka till om de föreslagna förändringarna så kräver det öppenhet från arbetsgivaren och i det här exemplet så förelåg en fullkomlig transparens från arbetsgivaren. Allt material som efterfrågades fick jag som företrädare access till och fick svar på alla de funderingar som jag hade. Och som facklig företrädare i den här typen av fråga så är det viktigt att ha i åtanke att det är arbetsgivaren som i slutänden fattar beslutet om hur organisationen ska se ut. Efter gediget bollande så fanns det dock inget att invända emot arbetsgivarens förslag.

En annan enormt viktig aspekt av en sådan här förhandling är informationsbiten, inte enbart i relation till mig som företrädare, utan från arbetsgivaren till arbetstagarna, inte minst till de arbetstagare vars tjänster ser ut att bli påverkade. Även här körde arbetsgivaren med en imponerande rakhet och öppenhet beträffande det hela, för som jag ser det så är det arbetsgivaren, som är den som leder och fördelar arbetet, som ska gå ut med sådan information, särskilt som vederbörande gav kontaktuppgifterna till mig.

Efter att arbetsgivaren vidtagit detta steg och varit tydlig mot de personer vars befattningar var berörda med att det inte nödvändigtvis skulle bli just de som skulle bli övertaliga så blev det alltså klarlagt att x antal tjänster blev berörda. Samtidigt som omorganisationsförhandlingen hade inletts utfördes även en s k riskbedömning (enligt AFS 2001:01) i samverkan med skyddsombud. En sådan handlar både om konsekvenser och åtgärder för personer som riskerar att bli uppsagda och – minst lika viktigt – för de som ska vara kvar i organisationen. Chefsbyten? Ökad arbetsmängd? Överlämning? Stress? Ökat antal underställda för en chef? Info till företagshälsovården?

Av de vars tjänster som var berörda av organisationsförändringen så kontaktade ett par medlemmar mig. De hade en mängd funderingar, både på omorganisationen som sådan och kring vad som nu skulle hända för dem och vi gick noga igenom allt som var relevant för dem. Det är synnerligen viktigt att en medlem som är direkt påverkad av något sådant här verkligen får chans att låta information sjunka in, för det dyker upp väldigt många fler frågor efter någon dag än på stående fot.

Jag och de lokala Unionen-företrädarna var som sagt eniga med arbetsgivaren angående förändringen i organisationen och då skulle vi komma in på att förhandla om hantering av den konstaterade övertaligheten.

En sådan hantering kan ske på flera sätt:

1. Genom att arbetsgivaren inleder diskussioner om frivilliga överenskommelser om avslut av anställningen. Det förutsätter att det verkligen ska vara frivilligt och tydligt kring vad som händer i det fall att en person tackar nej. Personen ska få en god betänketid som är på MINST ett par arbetsdagar och helst mellan 3-5 arbetsdagar. Många arbetsgivare tillåter 7-14 dagar för svar, vilket är snyggt hanterat.

2. Genom att hantera det med tillämpning av turordningsreglerna i LAS, 22 §, där det finns två parametrar, där fokus i debatten alldeles för ofta ligger på anställningstid och inte på den andra, avsevärt viktigare parametern, nämligen tillräckliga kvalifikationer.

3. Genom en avtalsturlista, där man gör avsteg från turordningsreglerna i LAS 22 § och fokuserar på bästa kvalifikationer. Detta förutsätter att arbetsgivaren har kollektivavtal.

I det här fallet kom vi överens om att övertaligheten troligen skulle kunna hanteras genom tillämpning av turordningsreglerna enligt LAS 22 §.

Det är dock viktigt att hålla tungan rätt i mun, eftersom det finns en annan viktig sak man måste ta hänsyn till för att en uppsägning ska gå rätt till, nämligen att undersöka om det finns möjligheter till omplacering i HELA juridiska personen (alltså samtliga eventuella arbetsställen) till eventuellt lediga tjänster, enligt LAS 7 §, 2 st. Görs inte en sådan utredning kan arbetstagaren förklara att uppsägningen är ogiltig och att anställningen består. När en sådan, första, omplaceringsutredning är gjord (tillräckliga kvalifikationer gäller förstås även här), vilket f ö kan ske helt utan turordning, så kommer man in på hantering enligt LAS 22 §.

Även här var det absolut öppenhet i dialogen mellan mig som företrädare och arbetsgivaren, arbetsgivaren och de berörda och mellan mig och medlemmarna.

I slutänden blev konsekvenserna att en medlem kunde erbjudas en omplacering till en ledig befattning, men på annan ort, vilket medlemmen tackade ja till. Här är det viktigt att känna till att om man tackar nej till ett skäligt (mycket vid definition av skälighetsbegreppet) omplaceringserbjudande enligt LAS 7 §, 2 st, då föreligger saklig grund för uppsägning p g a arbetsbrist.

Den andra medlemmen kunde dock inte göra anspråk på någon ledig tjänst och bedömdes inte heller ha tillräckliga kvalifikationer för omplacering enligt LAS 22 §, trots hög utbildning och mycket lång anställningstid och ytterst gedigen, bred erfarenhet. Då förelåg det för denna medlem saklig grund för uppsägning p g a arbetsbrist (Se Facklig ordlista för förklaring av begreppet arbetsbrist och mycket annat).

Dialogen mellan mig och medlemmen, medlemmen och arbetsgivaren och mig och arbetsgivaren tog dock inte slut i och med detta, utan vi diskuterade under vilka former och med vilka villkor som uppsägningen av den berörde medlemmen skulle ske och det slutade trots de tuffa omständigheterna med en lösning som samtliga kunde acceptera. Värdet av medlemskap i facket blir inte bättre tydliggjort än i en dylik situation, kan jag säga utan att gå in på detaljerna av villkoren.

Och värdet av kollektivavtal (Se t ex Vad innehåller ett kollektivavtal) blir också väldigt tydligt, dels utifrån ett inflytande- och insynsperspektiv, men än mer utifrån att bolaget p g a att de har kollektivavtal också är anslutna till Trygghetsrådet (TRR) som på ett helt annat sätt än Arbetsförmedlingen kan bistå med att: a) stötta till att hitta ett nytt, välmatchat jobb och b) tillgång till Avgångsersättning, vilket utgör ett komplement till A-kassan. Ovanpå det kommer även en peng via den inkomstförsäkring som personen har inbakad i sitt medlemskap.

Många gånger dyker det upp kritik om att det tar så lång tid att förhandla. Var går gränsen för det? Ingen gynnas av en fullkomligt godtycklig process, om man inte är för totalt godtyckliga uppsägningar, förstås. Just det, hur lång tid tog då den här processen? Den tog hela åtta (8) arbetsdagar och öppenheten från både arbetsgivaren och mig gjorde att det blev noll ryktesspridning, noll turbulens och en förankrad verksamhetsförändring där de som skulle lämna kände sig sedda och där de som skulle vara kvar förstod orsakerna till förändringen och kunde lägga krutet på att göra ett fortsatt bra jobb.

Med öppenhet och ärlighet kommer man väldigt långt. Det skapar förtroende, vilket skapar en god plattform för utveckling. När samtliga inblandade parter vet att ingen av parterna försöker att utnyttja transparensen, eller genom att försöka ljuga, hota sig till fördelar, då är förutsättningarna för en god överenskommelse på plats, där särskilt de personer som blir uppsagda kan känna sig respektfullt behandlade, trots de tuffa omständigheterna. Och till personer som försöker sig på att ljuga, eller hota i förhandlingar kan jag bara säga: Lägg av. Det kommer nästan alltid ett tillfälle när parterna möts igen och då är det absolut nödvändigt att man har bidragit till en tillitsfull relation.

Eller är jag för gammaldags i den bemärkelsen?

Ser fram emot att komma med fler goda exempel, för det finns många sådana och vi måste lyfta fram dessa. Tror att goda exempel bidrar till att ta bort fördomar om kollektivavtal, facket, om onda arbetsgivare och om krånglig arbetsrätt. Och jag vill verkligen buga för den här goda arbetsgivaren. Respekt! För glöm inte att även arbetsgivaren påverkas av en sådan här situation. Det är absolut arbetsgivarens ansvar att agera professionellt, men de är människor, precis som du och jag och det är mycket svåra samtal som ska hållas med personer som man har en både professionell och vänskaplig relation till.

Läs gärna mer om vad som kan ingå i medlemskapet i ett fackförbund, samt om de 53 förbund som finns på svensk arbetsmarknad.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Du är olämplig som förtroendevald

Jag är glad över att jag relativt tidigt i morse loggade in på Twitter. Den första dialog jag tog del av handlade nämligen om en, enligt mig, felbedömning av Kommunal som gått in och toppstyrt så att en utsedd förtroendevald blev petad (GP, lördag den 12/1, 2013).

Såg snabbt till att skriva följande status.

Glädjande nog blev det väldigt mycket skriverier om det hela, vilket är mycket angeläget då denna typ av fråga är något som lätt tenderar att de facto splittra den fackliga sfären. En dylik toppstyrning skulle dock aldrig förekomma inom något av de förbund som hör till TCO, Saco, eller Ledarna. Personen var utsedd av medlemmarna och borde i och med detta utgöra en legitim företrädare. Många enskilda kommentarer var föga förvånande ytterst negativa. Kommunal var dock på tårna på Twitter och förde mycket dialog, vilket de ska ha heder för, men de skrev också mycket om att de inte ville kommentera det enskilda fallet. Det är ju just det enskilda fallet som är så otroligt viktigt.

Självklart så bestämmer förbunden själva sina strategier, etc, och alltså i slutänden medlemmen, eftersom alla fackförbund är demokratiskt styrda organisationer. Men – och detta är viktigt – denna typ av agerande riskerar att befästa bilden av facket såsom något föråldrat och partipolitiskt förknippat. Fick jag en krona för varje gång någon har uttryckt oro över om Sveriges Ingenjörer, Jusek, Civilekonomerna, Unionen, Vision, m fl, har en partipolitisk koppling så hade jag haft en rejäl extrainkomst. Men 38 av 53 förbund är alltså utan en partipolitisk koppling! Glöm inte det.

Förbunden måste ställa sig följande fråga: Hur vill vi uppfattas? Och hur uppnår vi den målbilden?

Den andra frågan vi måste ställa oss i det här sammanhanget är: Är en person per automatik diskvalificerad från att kunna vara en kompetent företrädare för medlemmarna lokalt utifrån att, som i det här fallet, vara moderat (dock ej aktiv)?

Ni kan säkert höra en rejäl basröst för ert inre som brister ut i ett rungande “NEJ”.

Detta utgör dessutom ett perfekt exempel på hur viktigt det är att företrädare från Saco, TCO, m fl ständigt finns närvarande på Twitter och andra sociala medier för att snabbt kunna föra en dialog och kunna verka för en mer nyanserad bild av vad facket är och gör. Det finns massor med likheter mellan de många förbunden, men definitivt också en del väsentliga olikheter. Vi måste ta dialogen direkt när det dyker upp den här typen av händelser som om det får stå okommenterat riskerar att skada facket, vilket vore helt onödigt.

Det hade slutligen varit hedervärt av GP att tala med någon företrädare från TCO, eller Saco, exempelvis Eva Nordmark, eller Göran Arrius. Eller med mig.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Krossa demokratin!

Krossa demokratin och förpassa den till statsskickens sälla jaktmarker!

Eller, nej, det kommer inte på fråga.

Men det som har hänt Anna-Karin Bengtsson (Mp) och som nu har fått henne att välja att kliva av politiken är, för att skriva i klartext, åt helvete och ett alldeles för tydligt tecken på hur skör demokratin kan vara.

Det är inte okej med hot mot politiker, lika lite som mot journalister, fackligt förtroendevalda, läkare, jurister, mot någon enda person utifrån sina åsikters skull. Aldrig någonsin.

Att hota en politiker är att hota demokratin.

Att hota en journalist är att hota demokratin.

Und so weiter.

Demokratins existensberättigande ligger i att vi slutar ta den för given och talar om att vi bryr oss om den, att vi visar det i handling, att vi värnar den och visar att det aldrig är okej med hot och våld, att vi använder oss av rösträtten, lika väl som att engagera oss på olika sätt mellan valrörelserna.

Vi måste sätta ned foten mot de krafter som ligger bakom dylika hot. Det. Är. Inte. Okej.

Vad säger ni? Är det inte läge att tydligt markera att detta är oacceptabelt och det här är riktat till alla som säger sig vurma för demokratin. Dags att visa det. Det räcker inte att klicka på gilla och tro att man har gjort sitt. Tyvärr.

Vi är, exempelvis, nästan 3,5 miljoner medlemmar i facket i Sverige, i lite drygt 50 förbund. Min rekommendation är att vi kliver fram och visar vad vi tycker. Eller är vi bara ynkliga små lortar?

Det här gäller självklart oavsett partitillhörighet, så låt oss undvika att göra partipolitik av det här. (Och, som en påminnelse, samtliga fackförbund inom TCO, respektive Saco är partipolitiskt obundna)

Det gäller oss alla.

Alla.

En av många nycklar i sådana här frågor kommer att vara att personer som ligger bakom sådana här hot lagförs och döms. Punkt.

En annan är att vi vågar prata om både ideologier och sakfrågor, lite grann som jag ville lyfta fram igår.

Jag ser nu storligen fram emot att, bl. a., Agenda sätter en frågeställning kring detta tema för ett avsnitt. Ett avsnitt som endast avhandlar denna fråga, där vi slipper höra “Vi får tyvärr bryta där…”

>>> Jens Könberg på Twitter

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , ,