Category Archives: forskning

LAS och mytbildningen

Uppdaterad 2014-07-10

Det finns ingen arbetsrättslig lag som är så förknippad med mytbildning som LAS, Lagen (1982:80) om anställningsskydd. Några av myterna som florerar är att lagen innebär en katastrof för arbetsgivarna eftersom de blir av med de viktigaste personerna och måste behålla enbart de personer som varit anställda längst. En annan myt är att ungdomarna p g a LAS stängs ute. Och en tredje myt är att LAS är så oerhört krånglig att följa att det tar enormt med tid och resurser från bolagen. Anders Weihe, förhandlingschef Teknikföretagen, har dessutom nyligen sagt att det är absurt att LAS är oförändrad sedan 1982. Den myten kan enkelt avfärdas genom att ta sig en titt på Lagen om anställningsskydd så syns det tydligt i slutet av respektive paragraf när det senast har skett en förändring. Dessutom, som jag går igenom lite längre ner, så finns det en mycket gedigen rapport som är framtagen partsgemensamt, alltså mellan Svenskt Näringsliv och PTK där man utrett de faktiska konsekvenserna av lag och avtal.

Observera att fokus i denna post ligger på uppsägningar (eller överenskommelser) i samband med arbetsbrist och inte i samband med uppsägningar av personliga skäl, även om individuella överenskommelser enligt punkten 3 längre ned självklart är applicerbart även sådana gånger som en arbetsgivare överväger uppsägning av personliga skäl, men av olika anledningar inte har tillräcklig dokumentation, etc, för att säga upp av personliga skäl per se.

Jag ska här gå igenom de tre, enligt mig, största myterna och försöka bidra med en något mer nyanserad bild av LAS, som särskilt i kombination med kollektivavtal tvärtom erbjuder stora möjligheter för arbetsgivarna. Är den första att hålla med de som invänder genom att säga att det är enkelt för mig och andra förhandlare på både fackets sida, eller arbetsgivarsidan att påtala hur enkelt det egentligen är, medan det är en helt annan sak för arbetsgivare som inte har arbetsrätt och förhandling som sin huvudsakliga syssla. Därför är det så enormt viktigt att vi från fackförbunden och från arbetsgivarorganisationer delar med oss i mycket större utsträckning om hur LAS och kollektivavtal tillämpas i praktiken och att alla också verkar för att fler bolag tecknar kollektivavtal, eftersom det ger fler möjligheter för arbetsgivaren, förutom att de får en fredsplikt på köpet.

Svenskt Näringsliv och PTK har tillsammans utrett de faktiska konsekvenserna av LAS och avtal, vilket har presenterats i denna rapport. Läs även den färska “LAS i förändring”, av Saco.

TCO har 2010 via den eminente Samuel Engblom, numer chefsjurist på TCO, utrett att LAS inte gör ungdomar arbetslösa. Det följdes sedan upp med en rapport från 2011 som visade mer på vad som ökade risken för att en del ungdomar löper större risk än andra för att drabbas av arbetslöshet.

Det vore dumt av mig att inte passa på att hänvisa till den här ypperliga rapporten från 2010 av Helena Persson och Ossian Wennström på Saco om saker unga behöver veta om arbetsmarknaden och utbildning. Samme Wennström skrev 2009 en rapport om unga akademiker och problem med arbetslöshet och etablering på arbetsmarknaden.

Till var och en av myterna kring LAS:

1. LAS gör att bolaget alltid blir av med de viktigaste personerna i samband med driftsinskränkningar och tvingas behålla de med längst anställning.

Svar: För det första kan mikroföretag (bolag med max 10 anställda och med en omsättning/balansomslutning på max 2 miljoner Euro/år) oavsett antalet s k turordningskretsar undanta 2 personer som enligt arbetsgivarens mening är av särskild betydelse för verksamheten (LAS 22 §, 2:a stycket).

Dessutom gäller LAS inte enligt LAS 1 § för arbetstagare som får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Samma sak beträffande arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj.

Redan här ser vi att det för mikroföretag finns stora möjligheter till direktundantag från turordningen.

Sedan kommer vi till ett nyckelbegrepp inom LAS, nämligen tillräckliga kvalifikationer. Har en medarbetare inte tillräckliga kvalifikationer när det handlar om att omplacera enligt turordningsreglerna så har den medarbetaren alltså inte rätt till den tjänsten, utan då får man gå vidare i turordningslistan tills man hittar en sådan befattning (Fia med knuff). Och kan arbetstagaren inte i något fall hävda tillräckliga kvalifikationer så föreligger saklig grund för uppsägning.

Det är viktigt här att poängtera att tillräckliga kvalifikationer inte innebär att man måste ha de kvalifikationerna direkt, utan att medarbetaren ändå kan göra gällande sådana efter en viss inskolning (OBS, INskolning, inte OMskolning) på minst en månad och aldrig längre än sex månader. Den övre gränsen är dock ytterst fiktiv och man måste göra en helhetsbedömning utifrån bolagets möjligheter, etc, vilka förstås alltid är större för ett större bolag.

Omplaceringsskyldigheten (den finns både enligt LAS 7 §, 2.a stycket och i 22 §) blir definitivt strängare ju större bolaget är.

Just det ja, det finns ju faktiskt två ytterligare saker här som gör att denna myt kommer att spräckas, nämligen att bolaget inte behöver följa turordning vid omplacering enligt LAS 7 §, 2:a stycket. Vad innebär då det? Jo, det innebär att om det finns lediga befattningar, inklusive allmänna visstidsanställningar och/eller vikariat, så kan arbetsgivaren omplacera de personer som vederbörande önskar till dessa befattningar. Ingen turordning enligt längst anställningstid, alltså.

Jag säger INTE att jag tycker att detta är bra, men anger detta som en väsentlig del av aktuella fakta, utifrån Arbetsdomstolens dom nr 30/11 (domens löpnummer det året/årtal). Det finns en annan viktig dom från Arbetsdomstolen, nämligen nr 50/09 som kommer in på en annan viktig aspekt av det hela, nämligen ett omplaceringserbjudandes skälighet och att om en person tackat nej till ett skäligt erbjudande så föreligger det alltså saklig grund för uppsägning. Och att domen nr 15/06 går in på begreppet skälighet vid en ev omplacering utifrån geografiskt avstånd, m m, där en omplacering inte bedömdes vara skälig utifrån det geografiska avståndet.

Så för att sammanfatta: Finns det lediga befattningar inom HELA den juridiska personen, vilket kan vara på flera orter, så kan arbetsgivaren erbjuda dessa till i princip vem som helst utan någon turordning. Omplaceringserbjudandet ska självklart vara skäligt och om det är det och personen tackar nej så föreligger det saklig grund för uppsägning. Om det inte är skäligt, exempelvis som i fallet 15/06 som jag nyss refererade till, så måste omplacering enligt turordningsreglerna i LAS 22 § tillämpas. Ett erbjudande kan slutligen vara skäligt även om den nya befattningen kräver lägre kvalifikationer, mindre ansvar och lägre lön, men jag går inte in på den gränsdragningen här.

Så jag kan inte göra annat än att tilldela ett rött kort till denna myt, vilket blir än rödare utifrån tillägget nedan, som jag dock lägger in under punkt 3.

Sedan finns det ytterligare ett sätt, men som jag placerar in under den tredje myten.

2. LAS stänger ungdomarna ute från arbetsmarknaden.

Svar: Citerar Samuel Engbloms sammanfattning av de resultat han kom fram till i sin rapport. Följ honom på Twitter: @samuelengblom

“Rapporten visar att:
• Färre än 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna har blivit arbetslösa
efter driftsinskränkning, alltså situationer där turordningsreglerna kan ha
kommit till användning.
• De få ungdomar som har blivit arbetslösa efter en driftsinskränkning
hittar snabbt nya jobb.
• Lagen om anställningsskydd lämnar stort utrymme för arbetsgivare att
behålla kompetens i företaget eller organisationen.
• Jämfört med andra västliga industriländer är det svenska anställningsskyddet
inte särskilt starkt. I OECDs senaste ranking är Sverige det
tionde mest liberala landet av 30 jämförda länder.”

Det räcker liksom så. Myten får därmed rött kort.

Och om det inte räcker så rekommenderas det starkt att man läser vidare i Engbloms rapport, där han kommer in på problematiseringen till att ungdomar inte släpps in på arbetsmarknaden. Det huvudsakliga skälet till att ungdomar inte kommer in är bristande utbildning och bristande arbetslivserfarenhet. Den som hävdar att det är arbetsrätten och LAS som stänger dem ute far helt enkelt med osanning. Ta bara exemplet med provanställning, vilket är den absolut mest otrygga anställningsformen som finns. Den har stöd i LAS och finns ofta även med i kollektivavtal. I normalfallet innebär provanställning en överenskommen visstidsanställning som syftar till att övergå till en tillsvidareanställning. I en del kollektivavtal finns det även möjligheter att förlänga provanställningen i motsvarande mån som en person varit frånvarande. I andra avtal (Teknikavtalet från 2013) är möjligheten till provanställning borttagen, men där kan arbetsgivaren välja mellan tillsvidareanställning och allmän visstidsanställning.

Vidare innebär provanställning att arbetsgivaren precis när som helst- och helt utan att motivera varför – kan meddela att provanställningen inte kommer att övergå i en tillsvidareanställning och regelverket tillåter även att provanställningen avbryts i förtid. Och referensen till OECD:s index över hur starkt anställningsskyddet i ett antal länder är slående, Sverige hamnar där på plats nr 10. Inte utifrån det starkaste anställningsskyddet, utan tvärtom.

Man gör sig själv och ungdomarna en stor björntjänst om man försöker att betrakta en såhär komplex fråga unifaktoriellt, alltså att det bara skulle vara en enda faktor som är roten till fenomenet i fråga. Det röda kortet kvarstår därmed.

3. LAS gör att det tar en sådan dj-a tid att hantera en driftsinskränkning att bolaget börjar blöda rent ekonomiskt av allt krångel.

Svar: Och så finns det ett annat sätt att hantera det hela, oavsett om det är ett mikroföretag (max 10 anställda, etc), ett småföretag (10-49 anställda med en omsättning el balansomslutning på max 10 miljoner Euro/år), eller ett medelstort (eller stort) företag (sysselsätter färre än 250 personer och har en omsättning, eller balansomslutning på max 43 miljoner Euro/år) och det sättet handlar om att bolaget när som helst kan ta kontakt med vilken medarbetare som helst och ingå en överenskommelse om att anställningen avslutas.

Ja, det innebär att båda parterna ska acceptera det hela och ja, det innebär ofta att personen erbjuds bättre villkor kring uppsägningstid, avgångsvederlag, extra avsättning till tjänstepension, eller liknande, men det innebär att man i de allra flesta fall kommer i mål inom en (1) vecka från det att man kontaktat personen.

Tips här är att inte ta denna kontakt på en fredag, eller dagen innan semester, eller dagen innan föräldraledighet, utan ta en sådan kontakt exempelvis en måndag och ge personen 3-5 arbetsdagar (minst) i betänketid så att vederbörande hinner gå igenom förslaget till överenskommelse. Var beredd på att personen kommer att vilja förhandla om villkoren i samband med det hela, vilket är en naturlig del av att det ju är en överenskommelse. Och var tydlig med att det faktiskt är något som är frivilligt, vilket många gånger slarvas med.

Är man medlem i något fackförbund kan man i ett sådant här skede få ovärderlig hjälp med att bolla ett dylikt förslag. Min erfarenhet är att större bolag är mer fyrkantiga än mikro-, små och medelstora företag.

Jag rekommenderar varmt att bolag snarast tecknar kollektivavtal, om man inte redan har gjort det, eftersom ni då som arbetsgivare får ytterst professionell rådgivning och förhandlingsstöd från arbetsgivarorganisationen (t ex Almega), på samma sätt som den som är medlem i ett fackförbund får rådgivnings- och förhandlingsstöd från förbundet.

För en till poäng utifrån att teckna kollektivavtal är nämligen att LAS är en s k semidispositiv lag i flera avseenden, så att det alltså via kollektivavtal går att komma överens om andra former kring turordning än enligt LAS 22 § (och även i samband med företrädesrättsreglerna enligt LAS 25-27 §§) genom att parterna lokalt kan ingå en s k avtalsturlista (Se “Facklig ordlista”), där man utifrån att man har gjort en ordentlig genomgång av bolagets krav och behov i bemanningshänseende (exempelvis att det mer skulle kunna handla om de BÄSTA kvalifikationerna, än enbart om tillräckliga kvalifikationer) och att man efter att ha förhandlat fram organisationsförändringen också sätter bemanningen utifrån dessa krav och behov i bemanningshänseende och givetvis kommer överens om ersättningarna utifrån ingåendet av avtalsturlistan.

För lokala fackliga parter så rekommenderas det starkt att ni håller ett medlemsmöte innan en sådan överenskommelse ingås och att ni tar kontakt med ert förbund innan en avtalsturlista ingås, eftersom en sådan inte kan överklagas annat än om den ingåtts utifrån diskriminerande skäl.

Man ska dessutom ha i åtanke att vi som facklig part alltid säkerställer att förhandlingarna bedrivs skyndsamt, det har vi en skyldighet enligt utvecklingsavtal, samt utifrån MBL. Allt handlar om att få en tydlig förståelse för varför en driftsinskränkning kommer att ske, att det ges tid till att komma med konstruktiva förslag, samt att upprätta en rimlig tidplan och diskutera väsentliga konsekvenser för de som ska vara kvar, lika väl som för de som måste sluta.

För denna sista myt ger jag någonstans mellan ett gult och ett rött kort, men förstår man vad man ger sig in på när det handlar om individuella överenskommelser så är det ett oerhört smidigt sätt att angripa neddragningar och om man ser till att teckna kollektivavtal så erbjuds man ytterligare flexibilitet och får tillgång till proffshjälp från förhandlare på exempelvis Almega så är det väldigt ofta fråga om snabba, smidiga processer och enorma möjligheter att seriöst göra en genomlysning av företagets behov och krav utifrån bemanningshänseendet och att kunna göra detta med stöd av lokala fackliga parter (Akademikerförening, eller Unionenklubb, o s v) som kan verksamheten gör att det finns chans till att bättre beslut fattas, samt att det snabbare kommer att vara förankrat när beslutet väl ska implementeras.

Vad säger ni? Jag säger såhär: LAS är i grunden en skyddslagstiftning som ska minska godtycket i samband med uppsägningar. Ett godtycke som det (tyvärr/tack och lov – välj själv) finns ett stort utrymme att använda sig av även när man följer LAS med omplacering enligt framförallt LAS 7 §, 2 st, där omplacering alltså sker utan turordning när det finns vakanser. Och även inom turordning, enligt LAS 22 §, så måste en medarbetare ha tillräckliga kvalifikationer, det räcker alltså inte med enbart längre anställningstid.

Tecknar man kollektivavtal så blir ytterligare en (mycket positiv) sak aktuell, vilket man inte får glömma att nämna när det handlar om driftsinskränkningar och det handlar om det stöd som Trygghetsrådet ger, TRR. De ger alltså stöd till företaget och medarbetarna med att hitta nytt jobb, något de är dessutom synnerligen bra på att göra.

Och för de som hunnit arbeta i minst 5 år på ett TRR-anslutet bolag och passerat 40 så kan man få stöd även via s k avgångsersättning (AGE), vilket fyller ut ersättningsnivån utifrån A-kassan (80 % av 18700 kr=14960 kr före skatt). Påminner här också om den inkomstförsäkring (obs att det finns olika tak, olika krav på hur länge du ska ha varit medlem, samt orsaken till uppsägningen)som följer med medlemskapet i de flesta fackförbund. Glöm inte att du alltid även måste vara medlem i A-kassan OCKSÅ för att kunna komma ifråga beträffande ersättning via inkomstförsäkring.

Du kan kommentera via Twitter, alternativt här, men rappast respons får du via Twitter.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sömn, del V – Stress – Vad ÄR det egentligen och är det egentligen så farligt?

Introduktion
Del I – Vad styr sömnen?
Del II – Varför sover vi?
Del III – Hur mäter man sömn och vad ÄR sömn?
Del IV – Den störda sömnen, från insomni till restless legs
Del VI – Avslappningsövning à la Jacobson
Del VII – De 12 sömntipsen du inte klarar dig utan

“Stress är inget att oroa sig över, det är bara sånt där flum!”

“Stress, det skulle jag känna om jag blev jagad av en velociraptor!”

“Är det inte mest kärringar som blir stressade?”

Det här är bara några av de citat jag skulle kunna räkna upp i samband med temat för dagen, nämligen stress. Jag hoppas i och med detta inlägg bringa lite klarhet i vad det är för något och tydliggöra att stress i sig självt inte alls är något farligt, utan tvärtom något som har varit alldeles nödvändigt för att människan och andra djurarter har utvecklats till det vi är, men att vi idag har en väldigt annorlunda form av stress genom att vi exponeras för stress under avsevärt längre perioder än vad vi gjort i ett historiskt perspektiv, vilket riskerar att skapa störningar i vårt stressregleringssystem och därmed även inverkar på sömnen. Och vad ni än gör, bövlar anamma, ta er en ordentlig titt på vad mina fd kolleger sysslar med på Stressforskningsinstitutet på Stockholms Universitet.

Stress – Vad ÄR det egentligen och är det egentligen så farligt?

Redan en så självklar sak som att ge sig på att definiera vad stress är skulle lätt kunna leda oss i många olika riktningar. Det man kan säga utan att ljuga är att stress handlar om energimobilisering för att klara av att hantera en uppkommen situation.

Situationen och de krav den ställer på oss utgör alltså s k stressorer (enligt Selye), medan responsen på dessa, alltså energimobiliseringen, är själva stressen. Genetiska förutsättningar, erfarenheter, m m, spelar sedan stor roll i samband med hur vi reagerar under de uppkomna situationerna. Stressorerna kan givetvis vara både riktiga, lika väl som inbillade. Många menar nu att stressen utgör obalansen mellan de resurser som individen har att tillgå och de krav, faktiska eller inbillade, som ett sammanhang ställer på oss.

När vi befinner oss i en situation så sker både en omedveten och en medveten bedömning av situationen. Den omedvetna bedömningen sker genom blixtstabba kopplingar mellan våra intryck (syn, hörsel, etc) och vissa delar av hjärnan, som alltså helt utan medveten inblandning kan locka fram reaktioner som får oss att hoppa undan, eller vad det nu kan vara för respons.

Den medvetna bedömningen görs i andra delar av hjärnan, där man jämför med tidigare erfarenheter och fattar beslut om hur man ska agera i situationen och utifrån detta aktiveras någon form av beteende.

Stress av ett mer akut slag kan trigga igång två sorters reaktionsprogram som har olika aktionsvägar och fundamentalt skilda reaktionstyper, antingen:

a) kamp/flykt-systemet, eller
b) spela död-programmet

Många gånger glömmer man bort att “b” också är ett ytterst naturligt sätt att reagera. Det visar sig inte minst utifrån personer som har utsatts för våldsamma handlingar senare i rättsalen kan bedömas som att de inte har gjort vad de har kunnat för att ta sig ur situationen i och med att de har “spelat döda”.

Här finns en kortfattad bedömning av stressmekanismer, som Stressforskningsinstitutet gett ut.

Stress kan sammantaget ses som en summa av aktiviteten i det centrala nervsystemet; det autonoma nervystemet, som i sin tur består av det parasympatiska och det sympatiska nervsystemen; och till sist utifrån aktiviteten i den s k HPA-axeln.

HPA står för Hypothalamus – Pituitary – adrenal cortex, alltså hypotalamus – hypofysen – binjurebarken.

John W Mason introducerade begreppet anabolism i samband med stressbegreppet. Energimobiliseringen som stressen innebär är kostsam på lång sikt, eftersom den ställer sig i ett motsatsförhållande till anabolismen. Anabolismen innebär här reparerande och återuppbyggande processer, vilka är nödvändiga för att individen ska vara frisk och funktionsduglig på lång sikt.

Och det är här som stressen visar att den utgör ett tveeggat svärd:

1. Till att börja med bidrar den till att vi effektivare ska kunna hantera en, eller flera stressorer och den innebär också att minnesprocesser förbättras så att vi i framtiden ska veta än snabbare i liknande situationer hur vi kan hantera dem.

a) Energi säkerställs till muskler och till hjärnan
b) Snabbare blodlevringsförmåga vid sårskador
c) Minskad smärtkänslighet
d) Hämmar immunförsvaret (antiinflammatoriskt)
e) förbättrar minnesprocesser (till en viss punkt)
f) Kan i slutändan leda till en känsla av osårbarhet, med starka känslor av eufori

De här förändringarna är alltså kostsamma och fungerar därför bäst om de endast är verksamma på kort sikt.

2. Exponeras man långsiktigt för stress, eller att man exponeras för traumatiska situationer så kan regleringssystemet påverkas. Traumatiska situationer kunde givetvis uppstå tidigare i människans utveckling, men vad som skiljer till stor del idag är att många människor exponeras för stress under väldigt långa perioder. Det är oerhört tydligt, är viktigt att understryka, att människor skiljer sig enormt mellan hur man reagerar på stress både på kort och på lång sikt:

Men ligger stressreaktionen i PÅ-läge under lång tid så kommer alltså återhämtningsprocesserna att störas och detta oavsett om det beror på en långvarig exponering av en hög stressnivå, eller en oförmåga att stänga av nivån, eller att t o m fel system kan slås på. En annan forskare som kan vara värd att läsa in sig på är Bruce McEwen, eller via Google scholar.

Naturligtvis kan inte stress sedan isoleras till att handla enbart om hormonet kortisol, eftersom det finns många andra hormoner som är inblandade, men jag kommer ändå att fokusera huvudsakligen på just detta hormon, utifrån den tydliga kopplingen av detta hormon på den kanske viktigaste delen av återhämtning, nämligen sömnen. Andra ytterst relevanta hormoner är adrenalin och noradrenalin, samt sköldkortelhormon.

Ni kommer kanske ihåg från en tidigare del i den här serien att förutsättningarna för att man ska kunna sova är som bäst när:

a) vakenheten har byggt upp ett sömnbehov
b) den biologiska klockan har varvat ned ämnesomsättningen, etc
c) stress-/stimuleringsnivån har sänkts

Och att summan av de tre delarna uppnår en kritiskt låg nivå för ämnesomsättning, m m.

I föregående del, den om sömnstörning, kom jag kort in på att primär insomni i första hand är en arousalstörning och inte en sömnstörning och detta skulle alltså leda oss till tanken att personer med primär insomni i inledningsfasen av sina sömnstörningar oftast har problem utifrån “c” ovan.

Såhär kan f ö mekanismerna bakom insomni beskrivas i en figur:

Stressen som inledningsvis stör sömnen kan i sig leda till än mer stress utifrån oro att inte fungera dagtid och sedan oro över att inte kunna somna efterföljande natt, vilket för med sig ökad uppvarvning och därmed ökad frisättning av kortisol och därmed försämrade möjligheter att kunna sova. Pågår det under tillräckligt lång tid så sker det till sist en så vanemässig association mellan att lägga sig för att sova och att stressystemet snarare varvar UPP än varvar ner att en ond cirkel är skapad.

Vgontzas, et al (2001, referens) visade tydligt på att personer med insomni utsöndrade mer av kortisol timmarna innan sänggåendet än kontrollpersonerna, vilket alltså uppreglerar ämnesomsättningen.

Några av er minns säkert det mantra sömn- och stressforskare världen runt skanderar:

1. Lägg dig bara när du är sömnig
2. Kan du inte sova, ligg inte kvar i sängen
3. Lär dig mer om vad som styr sömnen
4. Tveka inte att söka hjälp för störningen om du upplever att din förmåga att fungera dagtid påverkas negativt och att du stora delar av dagen kämpar för att hålla dig vaken
5. Avsätt tid för nedvarvning, ca 1-2 timmar per dag
6. Även om du är sömnig/trött, försök att utmana dig fysiskt och mentalt på åtminstone moderata nivåer
7. Sträva mot att vara regelbunden med uppstigandetiderna
8. Exponera dig för så mycket dagsljus som möjligt, gärna under morgonen
9. Lär dig avslappningövningar och olika tankestopps-tekniker, m m
10. Håll koll på intag av kaffe/te/energidrycker och alkohol
11. Lär dig att man oftast klarar sig utmärkt med en timmes förkortad sömn och att du i de allra flesta fall tar igen en förlorad sömn genom att sova mer intensivt och djupare natten efter
12. Förutom läkarundersökning och råd kan det vara bra att få råd hos en kognitiv beteendeterapeut, eller motsvarande, för att lära dig omformulera de tankar du tillskriver olika stressfyllda situationer, inklusive sömnen.

Ett tillstånd där kombinationen av långvarig stressbelastning och frånvaro av återhämtning leder till en extrem trötthet är förstås utbrändhet/utmattningssyndrom. Via länkar från Stressforskningsinstitutet och Stressmottagningen, m m, visar det sig att det finns gott hopp för många av de som söker vård för detta tillstånd. Jag ska inte gå in i detalj på detta, annat än att min f d kollega Mirjam Ekstedt, m fl, var den första som visade på en objektivt bedömd sömnstörning för den patientgruppen (jag var med på denna artikel) och där skillnaden visade sig vara mindre i form av minskad djupsömn än i form av fler mikrouppvaknanden, mer av ytlig sömn, fler uppvaknanden och lägre grad av djupsömn.

Naturligtvis sa en sådan studie inte något om ett orsakssamband mellan den störda sömnen och utmattningssyndromet/utbrändheten, men det utgjorde en viktig nyckel i samband med att förstå fenomenet. Och jag undrar om det finns någon patient med sådana symptom som inte har den minsta försämrad sömn antingen genom insomniliknande besvär, eller genom att uppleva att man aldrig är utsövd vid uppvaknandet, samt att dagtidsfunktionen är nedsatt.

Vi såg även i en annan studie, där Marie Söderström var försteförfattare, bland personer som fortfarande var i arbete att de med en högre skattning enligt burnout-skalan (Shirom-Melamed) uppvisade fler arousals än de med lägre burnout-score, samt att de hade ett annat subjektivt vakenhetsmönster särskilt under helgen.

Mirjam, m fl, såg i en annan studie kopplingen mellan arousals under sömnen till kortisol, blodfetter och blodtryck.

Grossi, m fl såg ett förändrat kortisolmönster på morgonen hos utbrända, framförallt hos kvinnor.

Den här delen kommer att redigeras en del vartefter, bara så att ni vet, framförallt genom att den kommer att få mer material, exempelvis kring stress och funktionsförmåga.

I nästa del kommer jag att gå igenom en beprövad avslappningsövning, men glöm aldrig att för för den som lider av grav insomni, eller annan sömnstörning ges rådet att kontakta sjukvården, eftersom en sak många personer som drabbas av insomni gör, det är att testa på en hel uppsjö av behandlingsvarianter, där många varianter helt enkelt saknar en vetenskaplig grund. Påminner om SBU:n jag hänvisade till senast, rapport 199, en litteraturöversikt om behandling av sömnbesvär hos vuxna.

Stress i sig är inte farligt, det är alltså en ytterst naturlig respons. Långvarig exponering för stress kan vara riskfyllt. De flesta av oss kan lära oss att känna igen signalerna långt innan det riskerar att bli riskfyllt. Många chefer/ledare skulle utvecklas enormt om de utvecklade sitt ledarskap till att omfatta även ett sådant område som stress och återhämtning utifrån de ökade kostnader/minskade intäkter som företag får utifrån både kort- och långtidsfrånvaro, samt ökad (oönskad) personalomsättning och minskad produktivitet. Jag ser fram emot att fler företag arbetar strategiskt med sitt systematiska arbetsmiljöarbete!

Nedan följer några tips, samt längre ned några referenser. Välkommen tillbaka! Och i vanlig ordning, tveka inte att ställa frågor, eller att kommentera här, alternativt via Twitter.

Här finner du några goda råd från forskarna på Stressforskningsinstitutet om hur du kan minska stressen och hur du s a s kan övervinna den.

Här finns en länk till Stressmottagningen, som leds av Aleksander Perski. Den 7/6, 2012, kl 18 kommer de att anordna en informationsträff om den senaste forskningen om stress och utmattningssyndrom.

Den 23/4, 2012 hölls ett fullsatt seminarium om stress, sömn och allting däremellan och man kan se en webbfilm från seminariet.

Referenser

Vgontzas, Bixler, Lin, et al (2001). Chronic Insomnia Is Associated with Nyctohemeral Activation of the Hypothalamic-Pituitary-Adrenal Axis: Clinical Implications. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism August 1, 2001 vol. 86 no. 8 3787-3794

Behandling av sömnbesvär hos vuxna – en systematisk litteraturöversikt (2010). SBU – Statens Beredning för medicinsk Utvärdering. Rapportnr: 199 • ISBN 978-91-85413-35-5 • ISSN 1400-1403

Ekstedt M, Söderström M, Akerstedt T, Nilsson J, Søndergaard HP, Aleksander P (2006). Disturbed sleep and fatigue in occupational burnout. Scandinavian Journal of Work, Environment & Health [2006, 32(2):121-31]

Marie Söderström, MSc1; Mirjam Ekstedt, BNSc1; Torbjörn Åkerstedt, PhD1,2; Jens Nilsson, BA1; John Axelsson, BA1 (2004). Sleep and Sleepiness in Young Individuals with High Burnout Scores. SLEEP 2004; 27(7):1369-77.

Mirjam Ekstedt, BNSci, Torbjörn Åkerstedt, PhD and Marie Söderström, MSci (2004). Microarousals During Sleep Are Associated With Increased Levels of Lipids, Cortisol, and Blood Pressure. Psychosomatic Medicine November 1, 2004 vol. 66 no. 6 925-931

Giorgio Grossi, Aleksander Perski, Mirjam Ekstedt, Thorbjörn Johansson, Morie Lindström, Karin Holm (2005). The morning salivary cortisol response in burnout. Journal of Psychosomatic Research, Volume 59, Issue 2 , Pages 103-111, August 2005

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sömn, del IV – Den störda sömnen, välbefinnandets fiende

<a href="http://Introduktion
Del I – Vad styr sömnen?
Del II – Varför sover vi?
Del III – Hur mäter man sömn och vad ÄR sömn?
Del V – Stress, vad är det och är det så farligt?
Del VI – Avslappningsövning à la Jacobson
Del VII – De 12 sömntipsen du inte klarar dig utanwp.me/pLVBH-6H”>Introduktion

Hjärtligt välkommen ska du vara till denna fjärde del i min sömnserie!

Länkar till de tidigare delarna finner du ovan.

Den störda sömnen – från 24-timmarssamhället till andningsuppehåll

Hur vanligt är det med sömnstörningar?

Jag ska direkt här säga att jag i detta avsnitt inte kommer att gå in på s k parasomnier, som s k somnambulism (att man går i sömnen), mardrömmar, nattskräck, sängvätning (enures), eller nattätningssyndromet.

Ca 12 % av befolkningen i Sverige lider av svårt störd sömn, och 20 % därutöver som rapporterar lättare störningar, medan inte långt ifrån 40 % rapporterar att de sover för lite, framförallt under veckodagarna. Knappt 40 % rapporterar generellt dålig sömn och det kan även sägas att det är vanligare med sömnstörningar bland kvinnor och att förekomsten av sömnstörningar ökar i takt med stigande ålder. Det finns dessutom tecken på att sömnstörningar ökar bland yngre män och kvinnor, samt (något sämre beskrivet, än så länge) även bland skolbarn.

Störd sömn bidrar till ohälsa, minskad livskvalitet, till ökad olycksrisk, försämrad produktivitet och mycket annat, så det är något som bör motverkas i avsevärt högre grad än vad som sker idag.

Självklart har 24-timmarssamhället bidragit starkt till en ökad förekomst av sömnstörningar med tanke på alla som arbetar skift- och/eller nattarbete, vilket förstås innebär att man arbetar i fel fas av dygnsrytmen, eller att man ska försöka sova i för DET ändamålet fel fas av dygnsrytmen. Dessutom så tycks förekomsten av stress också ha ökat, också det mycket bland yngre, vilket definitivt bidrar (vi kommer som sagt in på stress i nästa del av serien).

Kostnader för sömnstörningar

Jag ska inte gå in på detta i detalj eftersom det är oerhört komplicerat, samt att många av de studier som har gjorts involverar rätt preliminära data som grund för de slutsatser som har dragits, men det man måste göra är att dela upp kostnaderna i dels direkta kostnader och sedan i indirekta kostnader.

Direkta kostnader är förstås sådana som handlar om läkarbesök, polysomnografiregistrering (se del III) och medicinering, medan indirekta kostnader är sådant som kan röra trafikolyckor, sjukfrånvaro, produktionsbortfall, ökat alkoholintag, arbetsplatsolyckor. Det är ingen slump att många av de stora, spektakulära olyckorna innefattar beslutsfattande nattetid för att hantera de uppkomna situationerna och att det ofta har varit en direkt utlösande orsak, eller en indirekt verkande faktor genom bristfällig kommunikation, felaktiga slutsatser och åtgärdsinsatser och mycket annat. Här finner du en bra sammanställning på engelska över de olika kostnaderna och mycket annat (referens nr 1).

Innan jag går in på några av de vanligast förekommande sömnstörningarna så påminner jag om att en klinisk tillämpning av en s k polysomnografiregistrering (se del III) för att diagnosticera, eller få en tydligare bild av omfattningen av en störning förekommer i samband med nedanstående störningar:

Insomni

Vi börjar med insomni, som utifrån hur man definierar det är något som drabbar drygt 5 % ända upp till 30 %. En “sann” siffra ligger nog någonstans mellan 8-12 %. Thomas Roth har i Journal of Clinical Sleep Medicine beskrivit omfattningen, definitionen, m m (referens 2).

Och endera av:

>2 timmars sömnunderskott
>30 minuters insomningstid
>4 uppvaknanden
>45 minuter vaken under natten

Psykofysiologisk (primär) insomni är något som alltså inte har en grund i något annat, medan insomni oerhört ofta utgör ett symptom på något annat underliggande, men något man bör söka hjälp för rätt snabbt, eftersom sannolikheten att orosmönstren och stressen i samband med insomnin gör att symptomet kan förstärkas. En läkare bör göra en grundlig undersökning och ta en noggrann s k anamnes (sjukdomshistoria). Ett av de hormon som kan spöka är sköldkörtelhormon, främst genom överproduktion, men även genom underproduktion. Vid underproduktion kan patienten ordineras levaxin, medan det finns andra sätt att behandla vid överproduktion (Graves sjukdom). Primär insomni är egentligen mer att betrakta som en arousalstörning än en renodlad sömnstörning (se avsnittet längre ner).

Stress är givetvis en oerhört stark faktor när det handlar om förekomst av insomni, både på kortare och på längre sikt. En nyckelfaktor som professor Torbjörn Åkerstedt (min förra chef) ofta trycker på är att det är oro inför morgondagen som tydligast associeras till ökad stress och därmed störd sömn, men även att man är orolig över saker som man skulle ha blivit klar med under dagen.

Det finns givetvis en mängd andra rent fysiologiska grundorsaker som kan ligga till grund för insomni, men det är som sagt något en läkare noggrannt måste undersöka.

Insomni kan alltså ha koppling till andningsstörningar, rastlösa ben, andra sjukdomar, eller förstås utifrån udda arbetstider, udda vakenhetstider och alltså beroende på t ex dygnsrytm. Men generellt kan det sägas att en polysomnografi långt ifrån alltid är nödvändig för att ställa diagnosen insomni, men om man vill få en uppfattning om vad den beror på kan det ändå vara klokt att utföra en sådan. Dilemmat är att polysomnografier fortfarande är relativt dyra att utföra, bedöma och tolka.

Sömnapné och andra respiratoriska sömnstörningar

Förekomsten av sömnapné anges till ca 5 % upp mot runt 10 % av befolkningen. Troligen går relativt många personer omkring med en odiagnosticerad apné, exempelvis p g a att inte alla apnétillstånd innefattar snarkning. Det finns en studie som antyder att så många som 80 % av alla personer med sömnapne är odiagnosticerade (referens nr 3) Nyckelfaktorn beträffande sömnapné är andningsuppehåll och att de andningsuppehållen är associerade till syrenedsättningar (på minst 3, eller 4 %) och/eller mikrouppvaknanden.

För att de ska anses ha en klinisk relevans så ska personen ha ett s k Apné/hypopnéindex (AHI) på över 5/timme. Man kan sedan dela in svårighetsgraden av störningen i följande kategorier:

5-15/h = Mild nivå; 15-30/h = Moderat nivå; and > 30/h = grav nivå.

Sömnapné kan delas upp i tre olika typer:

a) obstruktiv sömnapné

Här blir andningen s a s obstruerad/blockerad t ex genom att gommen/svalget/tungan blockerar andningsvägarna samtidigt som den respiratoriska ansträngningen består och intensifieras och konsekvensen blir en syrenedsättning och/eller en arousal (mikrouppvaknande), vilket syftar till att personen ska andas på nytt, vilket ofta sker med en rejäl inandningsflämtning. Man ska inte blanda samman snarkning med sömnapné, eftersom snarkning långt ifrån alltid är förknippat med andningsuppehåll, etc.

Ju högre förekomst av andningsuppehåll/apnéer under natten, desto högre grad av sömnighet dagtid. Syndromet är associerat med en kraftigt ökad risk för tillnickningar för bilförare, m fl, ökad risk för hjärt-/kärlsjukdom, stroke, insulinresistensrelaterad diabetes, högt blodtryck, m m. Det är alltså både för individer och för samhället oerhört kostnadseffektivt att diagnosticera och behandla sömnapné.

b) central sömnapné

Precis som under obstruktiv apné så upphör andningen, men i samband med denna form så förekommer ingen respiratorisk ansträngning, vilket man kan mäta antingen genom att placera band runt bröstkorg (thorax) och mage (abdomen), men helst egentligen bör registreras utifrån tryckmätning i bröstkorgen.

c) mixad sömnapné, helt enkelt blandning av a+b.

Det är väldigt viktigt att etablera vilken typ av apné personen har för att kunna behandla så effektivt som möjligt. Centrala apnéer är avsevärt svårare att behandla än obstruktiva apnéer. En nyckel här är att också få tillförlitliga mått både från hjärnans aktivitet (mikrouppvaknandena, etc), från syremättnaden (oximetrin), luftflödet (ofta mätt via näsan, men bör ibland kompletteras även från munnen), samt den respiratoriska ansträngningen. Den sistnämnda mäts enklast via band som fästs runt bröstkorg och mage, men den mest tillförlitliga metoden är att man utför en s k esofageal manometri, men den metoden anses oftast vara så störande många att man kör med en kompromiss i form av tidigare nämnda band.

Nedan ser du en översiktsbild från en polysomnografiregistrering där man tydligt ser hur luftflödet försvinner, samtidigt som ansträngningen finns kvar och även hur syrenedsättningar associeras till dessa events.

Och såhär kan ett hypnogram (diagram över en persons sömnstadier under en hel natt se ut). Exemplet visar på tydlig störning alltså även vad gäller sömnstadiefördelningen.

Och det kan även se ut såhär, alltså helt utan synbar effekt på ett hypnogram, men med hög förekomst av syrenedsättningar och mikrouppvaknanden.

Sedan finns det något som kallas hypopnéer och Upper Airway Resistance Syndrome eller online (UARS, se referens nr 4), m m, där det senare syndromet ofta betecknas som ett förstadium till obstruktiv sömnapné.

Hypopnéer innebär att luftflödet inte försvinner helt, utan att det reduceras med (oftast) 50 % eller mer.

Här kan du se en bild på hur hypopnéer ser ut för det tränade ögat, med tillhörande syrenedsättningar.

RLS och via Vårdguiden

Man kan inte prata om RLS (rastlösa ben) utan att prata om PLM, periodiska ben-, eller armrörelser, då 80 % av de med RLS har PLM.

Nedan finner du prevalensen (utbredningen, som är ytterst osäker, som du förstår) av RLS, PLM, samt hur det definitieras.

Se nedan en översiktsbild av en person med högt antal PLM och ett högt antal mikrouppvaknanden.

GERD

S k gastroesofageal refluxsjukdom innebär att magsafterna tränger upp från magen upp i matstrupen (esofagus) och där kan skada slemhinnorna, m m. problemen kan vara både av mer tillfällig art och kroniska. Det finns ett par andra varianter, som beskrivs mer bl a i denna Wikipedia-länk.

De vanligaste symptomen är halsbränna, uppstötningar och svårigheter att svälja. Mindre vanliga symptom är smärtor i samband med att man sväljer, ökad salivering, illamående, bröstsmärtor. Prevalensen av GERD är dock något osäker. Det finns tecken på att störningen kan öka, till stor del p ga livsstilsfaktorer, som viktökning i populationen, men jag avstår från att försöka mig på att beskriva hur vanligt GERD per se är. Det jag kan säga är att en av fem upplever halsbränna och/eller uppstötningar varje vecka och att två av fem upplever det minst en gång per månad (referens nr 5).

Narkolepsi (Vårdguiden) (Wikipedia)

Narkolepsiförekomsten är relativt okänd, men det finns resultat från en europeisk studie där man kom fram till ca 0,05 % av populationen (Referens nr 6) . Syndromet är troligen underdiagnosticerat. Många cineaster känner igen syndromet från Gus van Sants fenomenala film, där även Keanu Reeves sköter sig bra, “My own private Idaho”.

Bruxism

Bruxism kallas det när man gnisslar tänderna under natten, ibland så kraftigt att emaljen förstörs. Bruxism kan både leda till insomni, eller att den stör sömnen genom mikrouppvaknanden, eller liknande. Behandling bl a. med bettskena.

För mer information om Bruxism, se Medline Plus, eller Pubmed Health.

Andra sömnstörningar, antingen av tillfällig, eller mer kronisk karaktär

En kort uppräkning av andra tillstånd som kan utgöra tillfälliga, eller mer långvariga störningar på sömnen:

-jetlag – dygnsrytmsproblem i samband med förflyttning över tidszoner och därmed ljusexponering, matintag, sociala aktiviteter som inte ligger i fas med den rytm din inre klocka för tillfället har
-skift-, eller nattarbetsrelaterad dygnsrytmsstörning – att arbeta, eller sova på tider som inte ligger i samklang med din inre klocka
-utbrändhet/utmattningssyndrom (denna del kommer jag att komma in på mer i samband med delen om stress)

Behandling av sömnstörningar

Insomni

Här finns en väldigt intressant artikel av Vgontzas, et al, som visar på att insomni är mindre en sömnsjukdom än en störning när det handlar om arousal i det centrala nervsystemet/HPA-axeln, se inte minst figur 2 (referens nr 7).

Sömnmedel botar aldrig, utan hjälper bara vid tillfällig användning (se bild nedan)

Kognitiv beteendeterapi har visat sig vara snäppet mer framgångsrikt än behandling via läkemedel, med den stora skillnaden att effekten dessutom sitter i längre.

Här finner du en länk till en SBU-rapport om behandling mot sömnbesvär hos vuxna (referens 8)

Det du kan göra själv är att:

a) avsätta tid för nedvarvning, minst 1-2 timmar per dag
b) träna på avslappningsövningar, det finns flera beprövade tekniker för detta (kommer att gå igenom en riktigt bra metod i nästa, eller möjligen nästnästa avsnitt)
c) ofta öka på dosen av mental och fysisk motion (moderata nivåer talar vi om). Många som får sömnstörningar drar (av förståeliga skäl) ner på motionen, både den fysiska och den mentala, just för att det kräver en högre grad av ansträngning, men det bistår väldigt mycket om man kan använda kropp och hjärna regelbundet.
d) inte vara rädd för att söka hjälp hos läkare om du känner dig väldigt outsövd och får problem med att fungera till vardags
e) undvika katastrofierande tankar, sover du väldigt dåligt en natt så kan man oftast ta igen det natten efter genom att man sover djupare. Många börjar redan innan man kommit iväg till jobbet/skolan planera för att man ska lägga sig när man kommer hem.
f) försöka vara regelbunden med uppstigandetiderna och exponera sig för dagsljus minst en timme under morgon/fm
g) så långt det är möjligt lämna de “jobbiga” sakerna på jobbet/skolan och bara ta med dig de lustfyllda sakerna hem, men ändå inte jobba för sent på kvällarna. Oro inför morgondagen och icke avklarade saker från dagen är en mkt känd sömnförstörare
h) lär dig mer om vad som styr sömnen: homeostas, dygnsrytm, m m, vilket innebär att du inte ska gå och lägga dig innan du har varit vaken länge nog och att dygnsrytmen börjar arbeta för sömnen och när stress-/aktiveringsnivån sänkts.
i) håll koll på intag av kaffe, te, energidryck och alkohol
j) och förutom att söka vård hos läkare så kan man komplettera med att söka hjälp hos en kognitiv beteendeterapeut, eller motsvarande, som hjälper dig att omstrukturera dina tankar som du associerar till sömn och frånvaron av sömn, m m (flera av mina f d kolleger hör till landets i särklass bästa på den typen av behandlingar)

Sömnapné, m m

Man får aldrig glömma bort livsstilsfaktorer när det handlar om att behandla sömnapné, med tanke på att övervikt är vanligt förekommande så är viktminskning en viktig del av en behandling för denna grupp av patienter, inte minst med tanke på många kraftfullt positiva effekter av att gå ned i vikt. Dessa effekter inkluderar:

-Minskad RDI, alltså färre syrenedsättningar, mikrouppvaknanden, etc, i samband med apnéer, hypopnéer, eller event som inte når upp till definitionen av dessa.
-Sänkt blodtryck
-Förbättrad lungfunktion och blodgasvärden i artärerna
-Förbättrad sömnstruktur och minskning av snarkning
-möjlighet att sänka det nödvändiga lufttrycket i samband med CPAP-behandling

För en noggrann genomgång av de olika behandlingsmetoderna så rekommenderar jag att man går igenom det material som finns här via Medscape reference.

RLS/PLM

Se även Vårdguiden, Läkartidningen, från Amerikanska hälsoinstitutet – NIH

Jetlag, skift- och nattarbete, etc

När det handlar om störningar utifrån dygnsrytmen så måste man arbeta utfifrån de resurser som mest kraftfullt kan inverka på rytmen som sådan, nämligen ljusexponering, ev intag av melatonin, ljusbehandling, förskjutning i sovmönstret, användning av motmedel mot sömnighet, etc.

-Ljusexponering direkt innan dygnsrytmens bottennivå tenderar att senarelägga rytmen (jf med tonåringar!).
-Ljusexponering direkt efter dygnsrytmens bottennivå kan tidigarelägga rytmen (jf med morfar, som av andra orsaker kanske inte kan sova så länge, med följden att han går upp tidigt och därmed eventuellt exponeras mycket för ljus).
-Melatoninintag (rådgör alltid med läkare innan) tidigare under kvällen/tidig natt tidigarelägger rytmen (tvärtom mot ljuset, alltså)
-Melatoninintag efter bottennivån senarelägger rytmen.
-förskjutning i sovmönstret innebär helt enkelt att du kliver upp en timme tidigare/lägger dig en timme senare per dag och att du gradvis på så sätt kan förbereda dig för en annan rytm.

Observera att det ju är långt ifrån alltid man VILL/SKA förändra rytmen, t ex om man bara ska resa bort över kort tid, eller har en roterande skiftarbetscykel. Är avsikten däremot att du ska tillbringa längre tid i exempelvis USA, eller Japan och att du måste vara högfungerande per omgående, då är det klokt att förändra rytmen i förtid. Annars kan man grovt sett säga att man anpassar sig till den nya rytmen med ca en dag per timmes tidsförskjutning (västlig resa) och något längre anpassningstid i samband med östliga resor. Det är i stort sett alltid enklare att senarelägga rytmen än att tidigarelägga den (tänk dig julledighet, eller semester).

Och viktigt att ha i åtanke att man inte ska manipulera med ljusbehandling eller melatonin, etc, utan att rådfråga en läkare eller expert, eftersom det kan vara förknippat med stora risker annars. Syftar främst på att man riskerar att skjuta rytmen åt fel håll och att en ökad olycksrisk därför kan uppstå, etc.

Motmedel mot sömnighet, framförallt i samband med natt- och skiftarbete, m m

Ibland har man ju inget val annat än att efter en kort sömn, störd sömn, eller arbete i fel tid enligt rytmen försöka att motverka sömnigheten så gott det bara går och använda sig av de motmedel som finns att tillgå. Exempel på motmedel är:

-Tupplur, antingen under arbetspass, eller profylaktiskt (innan)
-Kaffe
Modafinil/Modiodal Bastami och Peterson går i Läkartidningen igenom skillnaden mellan modafinil och amfetamin.
-Ljusbehandling
-Fysisk aktivitet
-Kombinationsmotmedel
-Mat/sötsaker

De motmedel som har vetenskapligt bevisade effekter på vakenheten är tupplurar, kaffe, energidrycker, ljusbehandling och modafinil/modiodal.

För att en tupplur ska ha effekt bör den ligga på minst 10 minuter och helst inte vara längre än 20 minuter. Sover man längre är risken att man träder in i djupsömnen och att man då blir dels mer svårväckt och dels uppvisar en ökad sömntröghet vid uppvaknandet. På norska heter tupplur höneblund, för den som var nyfiken på det!

Ska man sova längre så är det tekniskt sett inte längre en tupplur, men då är det klokt att sova ungefär lika lång tid som en fullskalig sömncykel är, så ca 75-90 minuter. Då hinner man nämligen sova igenom alla sömnstadierna och kommer att vakna under, eller direkt efter en REM-period. Bra att tänka på, oavsett om du tar en profylaktisk sömnstund, eller en längre sömnstund under ett arbetspass.

Med tanke på att kaffe tar en stund innan det börjar verka så är ett kombinationsmotmedel i form av en rejäl kopp kaffe precis innan en tupplur på max 20 minuter väldigt effektiv. Viktigt att inte inta för höga doser av koffein, eftersom det till sist kan få väldigt påtagliga effekter på kropp och hjärna.

Många personer (inklusive jag själv) behöver träna upp sig att ta tupplurar. Jag kommer i nästnästa del f ö att komma in på nedvarvning och avslappning, vilket är ett ypperligt fundament oavsett om det handlar om att sova en fullskalig sömn, eller en tupplur.

Sötsaker, frisk luft, fysisk aktivitet har inget annat än en mycket kortvarig effekt på vakenhetsnivån.

I samband med väldigt många störningar måste man även utreda hur pass mycket alkohol, kaffe, energidrycker intar och hur pass mycket motion som personen ägnar sig åt, eftersom många av störningarna är multifaktoriella.

Det kommer att dyka upp lite kompletteringar i denna del, precis som i de andra delarna vartefter, men här har jag fått med de vanligaste sömnstörningarna kring hur pass vanliga de är, hur de diagnosticeras och hur de kan behandlas (och kort om en relativt ovanlig sömnstörning, narkolepsi). Det här är ju som sagt något jag gör på fullkomligt volontärmässig basis, vilket är det bästa som finns, nämligen att göra något helt och hållet utifrån inre drivkrafter.

Så ett stort tack för denna gång, jag ber att få önska er gott om nedanstående och så hoppas jag att du återvänder för att ta del av nästa del, som kommer att handla om vad tusan stress egentligen är för något och vilka konsekvenserna kan bli för sömnen, m m.

Och just det, jag höll ju på att glömma att ge er svaret på den minienkät som jag lanserade. Rätt svar är grundskollärare.

Ställ gärna frågor, antingen här, eller via Twitter.

Referenser:

1. Institute of Medicine (US) Committee on Sleep Medicine and Research; Colten HR, Altevogt BM, editors. Sleep Disorders and Sleep Deprivation: An Unmet Public Health Problem. Washington (DC): National Academies Press (US); 2006. Functional and Economic Impact of Sleep Loss and Sleep-Related Disorders.

2. Thomas Roth, Insomnia: Definition, Prevalence, Etiology, and Consequences, J Clin Sleep Med. 2007 August 15; 3(5 Suppl): S7–S10.

3. Young T, Evans L, Finn L, Palta M. Estimation of the clinically diagnosed proportion of sleep apnea syndrome in middle-aged men and women. Sleep. Sep 1997;20(9):705-6.

4. The Upper Airway Resistance Syndrome*, Elliott N. Exar, MD and Nancy A. Collop, MD (1999). CHEST April 1999 vol. 115 no. 4 1127-1139

5. Locke GR 3rd , Talley NJ, Fett SL, Zinsmeister AR, Melton LJ 3rd . Prevalence and clinical spectrum of gastroesophageal reflux: a population-based study in Olmsted County, Minnesota. Gastroenterology 1997; 112: 1448-56

6. M. M. Ohayon, R. G. Priest, J. Zulley, S. Smirne, T. Paiva: Prevalence of narcolepsy symptomatology and diagnosis in the European general population; Neurology 2002;58:1826-1833

7. Vgontzas, Bixler, Lin, et al (2001). Chronic Insomnia Is Associated with Nyctohemeral Activation of the Hypothalamic-Pituitary-Adrenal Axis: Clinical Implications. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism August 1, 2001 vol. 86 no. 8 3787-3794

8. Behandling av sömnbesvär hos vuxna – en systematisk litteraturöversikt (2010). SBU – Statens Beredning för medicinsk Utvärdering. Rapportnr: 199 • ISBN 978-91-85413-35-5 • ISSN 1400-1403

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sömn, del III – Hur mäter man sömn och vad ÄR det egentligen?

Introduktion
Del I – Vad styr sömnen?
Del II – Varför sover vi?
Del IV – Den störda sömnen, från insomni till restless legs
Del V – Stress, vad är det och är det så farligt?
Del VI – Avslappningsövning à la Jacobson
Del VII – De 12 sömntipsen du inte klarar dig utan

Hur mäter man sömn, vad ÄR sömn och mycket annat som gjort en f d laboratoriechef skelögd

Ja, mina ögon har fått kämpa hårt framför flimrande skärmar och gedigen användning av LabView, Somnologica, SuperANOVA, Statview, SPSS, m fl program, där en inte alls oansenlig del av mina tio år inom sömn- och stressforskning kom att handla om att planera laboratorie- och fältstudier, genomföra dem, bedöma sömner och därefter sätta samman resultaten och tolka dem. Hoppas att den här delen inte ska kännas som om den är för teknisk.

Det första vi måste göra är att ställa oss frågan om vad sömn egentligen är, för om vi inte kan besvara den frågan så kan vi ju knappast mäta sömnen och då än mindre tolka några resultat från sömnmätningar, inte sant?

Det innebär att vi måste gå in lite grundläggande kring hur hjärnan fungerar när vi är vakna och senare även när vi sover, för sömn kan alltså beskrivas som:

a) en beteendemässig/funktionell förändring gentemot det vakna tillståndet, du kan helt enkelt inte lära dig saker, du interagerar inte, du tar inte emot sinnesintryck på samma sätt
b) en fysiologisk förändring, med sänkt ämnesomsättning, främst i det centrala nervsystemet (CNS), annorlunda hormonutsöndring och förändrad aktivitet i hjärnans aktivitet, m m

Som ni kommer att märka kommer det att dyka upp en hel del överlappning/komplettering till framförallt avsnittet om varför vi sover i detta avsnitt.

I många sammanhang är det oerhört viktigt att ta reda på hur en person sover, antingen om man som läkare ska ställa en diagnos, eller om man i forskning vill få svar på ett antal frågor som är intimt förknippade med sömn, både sömnlängd och sömnkvalitet, både under en studie och innan en studie, för ökad kontroll. Det finns ett antal olika sätt att fånga upp hur en person sover och det är inte alltid man måste använda sig av en mätning av hjärnaktiviteten som utfallsmått (mer om detta i nästa avsnitt, som kommer att handla om olika sömnstörningar, hur man diagnosticerar dem, m m).

Visste ni förresten att man måste ha sovit i minst ett par minuter för att vara medveten om att man har sovit?

Och under sömnen så råder ett liknande förhållande, alltså att du ska ha varit vaken minst i ett par minuter (oftast) för att du ska minnas uppvaknandet.

Ska du minnas innehållet från en dröm så förbättras oddsen radikalt för att så ska kunna ske om du vaknar i direkt anslutning till drömmen. Nå, över till det jag ska fokusera på i detta avsnitt, nämligen om hur man kan fånga upp sömnen genom olika sätt att mäta den.

Det första sättet är genom att intervjua en person om sömnvanor, sömnighet dagtid, m m, vilket t ex är något en erfaren läkare ser till att göra om du söker vård p g a av att du ofta har en kraftig dagtidssömnighet/trötthet.

Det andra sättet är genom att använda sig av enkäter, förstås (vanligare i samband med forskningsstudier, för att få relevanta bakgrundsdata). Dilemmat med enkäter är att de fångar upp kategoriseringar om pesonens egen sömn, eftersom man sällan minns hur mycket man sov längre bakåt än någon vecka tillbaka i tiden, om ens det, vilket gör mer detaljerade datansamlingar svårgenomförbara. Många gånger skulle man helt enkelt behöva komplettering från någon närstående. Då är sömn- och vakenhetsdagböcker bättre, eftersom de handlar enbart om den senaste sömnen/dagen.

Ett tredje sätt kallas för aktigrafi. Det innebär att man bär ett armband (kan placeras på andra platser än på handleden) som registrerar armrörelser i s k X-, Y- och Z-led¨. Metoden bygger på att de flesta av oss rör oss avsevärt mindre under sömnen än under vakenhet, vilket i många situationer fungerar som ett bra komplement till sömndagböcker. Dilemmat är att metoden ibland övertolkar inaktiva perioder som sömn, samt även det motsatta, att den undertolkar.

Då kommer vi till drottningen av metoder när det handlar om att mäta sömn (jag går inte in på Magnetoencelaphografi – MEG), nämligen att utföra en polysomnografiregistrering.

En sådan innefattar att samla in data från ett stort antal signaler beroende på vad det är för något man önskar infånga. Signalerna fångas in genom att man bl. a. använder sig av silver(silverklorid-elektroder (även guld) för att fånga upp elektriska impulser från grupper av nervceller (beträffande hjärnan).

Här följer ett exempel på några av de signaler som kan ingå i en polysomnografi (PSG)-mätning. EEG betyder electroencephalogram och mäter alltså hjärnans aktivitet, medan EKG är elektrokardiogram och mäter hjärtats aktivitet. Saturation handlar om syremättnaden och den mäts genom s k oximetri, vilket innebär att en ljussignal skickas genom ett finger (kan vara örsnibb och andra platser) till en sensor på andra sidan och syremättnaden påverkas då av hur stor ljusgenomsläpplighet fingret/blodet har:

Grunden för hjärnans signaler

Här följer hur aktionspotentialen fungerar:

Och här kommer en beskrivning av s k graded potentials:

Hjärnan kommunicerar ju även via signalsubstanser, såsom s k neurotransmittorer (snabb kommunikation) och via hormoner (något långsammare), men jag går inte in i detalj på denna typ av kommunikation här.

Om vi så för en stund fokuserar på hjärnans signaler, alltså EEG, så handlar den stora skillnaden om sömn, sömnighet och vakenhet om att hjärnans s k frekvenser förändras. Ju mer vaken du är, ju högre frekvenser (svängningar per sekund) och ju sömnigare du blir, desto långsammare frekvenser uppfångas utifrån hjärnans minskade aktivitet. Vid sömn så sjunker frekvensen ytterligare och så finns det sedan variationer utifrån vilket s k sömnstadium du befinner dig i.

Här nedan ser du ett exempel på hjärnaktivitet, ögonrörelser (snarare blinkningar), muskelaktivitet, samt EKG på en person som är fullt vaken:

Och här ser du en person som är sömnig, tack vare att man särskilt i den tredje kanalen ovanifrån, den s k occipitala (nackloben) avledningen tydligt kan se s k alpha-aktivitet, som har en tydlig koppling till sämre uppmärksamhet p g a att hjärnan sämre tar emot och bearbetar intrycken (missade stoppsignaler och liknande, t ex, för lokförare):

Den vakna personen uppvisade däremot s k beta-aktivitet. Och nu inser jag att det är på sin plats att jag beskriver de olika frekvensområden som man kan indela hjärnans aktivitet i. Here we go!

Normal vakenhet=16-32 Hz (Beta)
Sömnighet=8-12 Hz (Alpha)
Tillnickningar, ytlig sömn, samt även vanligt i s k REM-sömn=4-7,9 Hz (Theta)
Djupsömn=0,5-4 Hz (idag har man sänkt den övre frekvensgränsen från 4 till 2 Hz)

Sömnighet kan avläsas även via ögonblinkningarna, som helt enkelt blir glesare (ibland mer högfrekventa), eller mer utdragna, eller i slutfasen, innan sömn, uppvisar ett rullande mönster.

Tror att vi från denna frekvensodyssé kan gå in på de olika sömnstadierna, eller vad säger ni?

Idag delar man in sömnen i fyra stadier, uppdelade på icke-REM-sömn och REM-sömn. Man ser på frekvensen OCH på amplituden på signalerna. Amplituden innebär helt enkelt hur pass kraftfull den är. Vi har till att börja med N1, som är det stadium man har t ex i samband med insomnandet. Ytlig sömn, man är lättväckt i samband med detta stadium. Mellan 2-10 % av sömnen tillbringas i detta stadium.

Därefter kommer N2, där man är mer svårväckt. N2 tillbringar vi 40-60 % av sömnen i. Förutom att frekvensen börjar bli lägre så dyker två nya fenomen upp, nämligen s k sömnspolar och s k K-komplex.

Därefter kommer N3, vilket är det vi kallar för djupsömn. Tidigare bestod N3 av två sömnstadier, de s k stadium 3, respektive stadium 4. Mellan 10-20 % av sömnen tillbringas i detta stadium. Ju äldre vi blir, desto lägre andel djupsömn. Djupsömnen har en tydlig koppling till återhämtning genom att man i ett oändligt antal studier har sett att personer som har antingen hållits vakna, eller fått sova kortare i en, eller flera nätter, s a s betalar tillbaka sömnskulden genom att snabbare hamna i djupsömn och att större andel av sömnen tillbringas i djupsömn. Det finns forskare som menar att djupsömnen även har en koppling till minnet på så sätt att information då ska överföras från hippocampus till hjärnbarken. Att det torde ske under djupsömnen förklaras med att en signalsubstans, acetylkolin, ligger på sina lägsta nivåer under djupsömnen och att det anses som en förutsättning för att den transfern ska kunna ske.

För N3 finns också ett amplitudkriterium, vilket innebär att skillnaden mellan toppen och botten på kurvan. Nivån som är aktuell ligger på mikrovolt och differensen ska övergå 75 mikrovolt. Inget ni kommer att få hjärtstillestånd av om ni kommer i närheten av.

Dessutom kan man se att viktiga hormoner som tillväxthormon (GH) utsöndras i huvudsak under den första delen av sömnen, som normalt tillbringas i just djupsömn. Grovt sett kan man säga att man för varje timme man varit vaken betalar tillbaka med 3-4 minuter djupsömn och under djupsömnen är man som mest svårväckt. När man går i sömnen kan det faktiskt ske under djupsömnen! Blir man mot förmodan väckt under djupsömnen så uppvisar man ofta kraftig s k sömntröghet (sleep inertia) och det tar helt enkelt ett tag innan man är redo att börja vara funktionsduglig.

Under en sömnstudie där personerna vid flera nätter i följd fick sova för lite så var det en person som lyckades somna redan efter mindre än 30 sekunder. Personen hamnade i djupsömn redan efter ett par minuter. Det var ett perfekt exempel på akut återhämtning. Återhämtning beror alltså på en kombination av sömn, vila och nedvarvning av stressregleringssystemen (mer om stress kommer i en senare del).

Såhär ser hur som helst vaket, N1, N2 (i bilden S1) och N3 (i bilden S4) ut för den som bedömer sömnen:

Har vi glömt något? Yup, vi har ju glömt att gå igenom REM-sömnen. REM står för rapid eye movements (snabba ögonrörelser) och är det sömnstadium vi vanligtvis förknippar med drömsömn. Man drömmer även under andra stadier, men REM är det stadium som förknippas med actiondrömmar. Ca 20-25 % av sömnen tillbringas i REM. Blir man sömndepriverad fullkomligt, så dör man (råttstudier) efter 3-4 veckor. Slår man ut enbart REM-sömnen så dog råttorna inom 6 veckor, så även det stadiet förefaller viktigt för hälsa och funktionsförmåga på lång sikt.

Man har avsevärt mer REM-sömn som spädbarn och litet barn och många kopplar samman detta med procedurellt minne, alltså minne kring färdigheter som att krypa, att gå och mycket annat.

Under REM-sömnen så påminner hjärnaktiviteten mycket om en blandning mellan vaket EEG och N1, men med låg amplitud. Snabba ögonrörelser förekommer förstås från och till och de ökar ofta mot slutet av natten, där den största delen av REM-sömnen förekommer. Under REM så ökar ämnesomsättningen samtidigt som de stora muskelgrupperna i stort sett är blockerade, vilket gör att muskelaktiviteten (EMG) är som lägst under REM-sömnen. Jag gick igenom en vetenskaplig artikel för ett tag sedan, där jag hade ombetts att vara s k reviewer (vetenskaplig granskare) och där uppvisade de en koppling mellan s k deklarativt minne (ett s k medvetet minne, t ex om fakta av olika slag) och dess konsolidering (förstärkning, befästelse utav) med just REM-sömnen samt kortisolnivåer (ett av de hormon man kopplar till stress och som handlar om energimobilisering. Mer om det under avsnittet jag ska skriva om stress). Intressant studie, men de hade flera frågor att besvara innan de kan få publicera studien. 😉

Och såhär ser REM-sömn ut i praktiken:

Intressant är att om man misstänker impotensproblem så kan man skilja på om det är en fysiologisk impotens från en psykologisk impotens genom att registrera ev erektion med en sensor kring penis under polysomnografin eftersom erektion (för kvinnor lubrikation) förekommer helt utan medveten kraft och utan externa stimuli just under REM-sömnen.

Intressant är också att det finns ett tillstånd, en s k parasomni, som heter REM Behavior disorder, där den i vanliga fall förekommande muskelblockeringen inte fungerar och att drabbade då kan leva ut sina drömmar.

Sömnen kan sedan beskrivas genom ett hypnogram, där varje epok ritas ut i ett diagram. varje epok är oftast 30, men ibland 20 sekunder lång och då kan ni räkna ut hur många miljoner sådana epoker jag har hunnit titta på under 10 år då varje 8-timmarssömn innehåller 960, alternativt 1440 epoker att fatta beslut om. Här har jag inte heller gått in på respiratoriska signaler, periodiska ben(eller arm)rörelser, mikrouppvaknanden och mycket annat. Det gör jag i nästa del.

Såhär kan en normal sömn ritas upp, med snabbt insomnande, god förekomst av djupsömn, främst i början av natten och tydliga REM-perioder, vilka förekommer mer mot slutet av natten.

Medan en person med insomni kan ha ett sådant här hypnogram, med lång sömnlatens (tid det tar att somna, det ska i normalfallet ta 5-10 och helst inte längre än 15 minuter):

Och såhär kan ett hypnogram för en person med sömnapné se ut där man i detta diagram inte ser alla syrenedsättningar och mikrouppvaknanden som också är förknippade med den personens sömn:

När man summerar en sömn, oavsett kliniskt, eller forskningssammanhang så finns det ett antal parametrar som ställs samman. Och då finns det förstås tröskelvärden för skillnaden mellan det som utgör goda sömner, eller kliniskt störda sömner, men jag kommer in mer på det i nästa avsnitt som ska fokusera på den störda sömnen, hur den diagnosticeras och hur den kan behandlas. Det kommer inte att vara en heltäckande bild som presenteras då, vill jag bara förvarna om.

Sömnen är alltså något som skiljer sig från vakenheten på ett flertal parametrar och det finns ibland mycket tydliga och andra gånger mindre tydliga kopplingar till både olika sjukdomstillstånd och andra gånger till ökad risk för felhandlingar och olyckor. Och många gånger är det då absolut nödvändigt att använda sig av en fullskalig polysomnografi-registrering, där man mäter ett flertal biologiska signaler, från hjärnans aktivitet, till ögonaktivitet, muskelaktivitet, andningsrörelser och mycket annat, medan det andra gånger går att ställa en diagnos utan att en sådan registrering görs. Ibland görs en avvägning mellan en mätparameters exakthet och hur pass invasiv mätmetoden är, alltså hur mycket den stör. En sak som egentligen bör registreras för att säkerställa respiratorisk ansträngning på bästa sätt är genom att utföra s k esofageal manometri (Wikipedia), men det är i många fall så störande att man väljer andra, mindre invasiva metoder.

I forskningssammanhang handlar det om att än bättre förstå kopplingen mellan sömn/vakenhet och funktionsförmågan, t ex för att utveckla varningssystem för bilförare, etc.

Och man ska komma ihåg att även under hårt kontrollerade laboratoriestudier finns det saker man inte hade räknat med som inträffar, som försökspersonen som under ett prestationstest även videoövervakades och som plötsligt föll ut ur bild, återvände i bild, försvann ytterligare en gång, återvände och sedan försvann ur bild en tredje gång. Då skickade jag in en forskningsassistent som, ta-ta, upptäckte att försökspersonen hade smugglat in en mobiltelefon och satt och sms:ade.

Eller försökspersonen som i en bilsimulatorstudie började sjunga. Högt. Och bra. Den djäveln.

Hjärtligt välkomna att återvända till serien nästa gång och, precis som vanligt, tveka inte en sekund över att ställa frågor antingen via kommentarer här nedan, eller via Twitter.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Din fega självmördare!

Självmord, eller suicid (från latinet) som jag föredrar att använda, är enormt tabubelagt och naturligtvis mycket komplext, med tanke på att orsakerna till suicid kan variera enormt, samt att det inte är lätt att med säkerhet fastställa dödsorsaken i samtliga fall.

Orsaken till att jag föredrar begreppet suicid framför självmord är den väldigt negativa klang som begreppet självmord för med sig, i ett psykologiskt, likaväl som ett kulturellt perspektiv. Ändelsen -mord antyder ju t o m en direkt brottslig handling och så sent som i veckan hörde jag ett okänt par säga följande, ordagrant: “Fy fan vad fegt det var av honom att ta (sic) självmord och bara skita i familjen.” “Mhm, djävla självmördare.”

Många av oss har en familjemedlem, en släkting, en vän, bekant, eller en kollega som har begått suicid och ändå är det så otroligt mycket svårare att prata om än när det handlar om att folk förolyckas på jobbet, eller avlider i trafikolyckor.

Min morbror begick suicid för drygt fem år sedan, 54 år gammal. Han hade gjort väldigt många försök tidigare och hade slussats mellan sjukvården, psykiatrin och kommunen i flera års tid, men det hade rått vattentäta skott mellan alla instanser vilket gjorde att åtgärdsförsöken blev futtiga och fragmenterade. Mycket sent fick han exempelvis ADHD diagnosticerat, samt skador på mag-/tarmsystemet konstaterade. Min saknad efter honom är enorm.

Nippa, som han kallades, var en fenomenal förebild när det handlade om att säga ifrån mot orättvisor och var mångfacetterad inom det idrottsliga med flera maraton, Lidingölopp, m m, bakom sig. Och alla de gånger vi lyssnade på Cornelis, som Fredrik Åkares morgonpsalm och Getinghonung à la Flamande med insikten om sakers förgänglighet och en nästan larvig romantisering av melankolin.

Och alla gånger vi pratade om film och skådespelare. Han kunde reta sig enormt på att Gene Hackman och Al Pacino satte in nya, jämna tandrader. Och alla gånger vi pratade om Marvin Hagler, Sugar Ray Robinson och Jake La Motta medan vi spelade Chicago. Och så gick du och avslutade ditt liv innan jag hann ringa tillbaka efter att du hade lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar, en dryg vecka efter att en väns flickvän hade dött i hjärnblödning, fem dagar efter att hon födde deras son. Lagen om alltings jävlighet, ey?

Du var så tävlingsinriktad att du ibland avstod från att delta av skälet att du inte skulle kunna hantera smärtan i att förlora.

Och den där gången när du hade lovat att komma och titta på en fotbollsmatch så kom du precis när matchen började och gick därifrån med en knuten näve höjd i luften när du sett mig göra 1-0-målet mot Hornskroken efter bara ett par minuters spel.

Och den julen när vi tittade på en Norén-pjäs innan vi gick till mormor med varsin dubbelsnaps innanför västen. Vältajmat var kanske inte det ord som bäst beskriver den situationen.

Men jag vet också alla samtal mitt i natten till framförallt dina systrar, min moster och min mamma och dessutom till din mor, min mormor. Alla anklaganden, alla fördömanden, all besvikenhet, alla gånger du ramlade av cykeln på fyllan och slog hål i skallen, alla gånger du lämnade en tusenlapp i dricks på krogen trots att du inte hade råd med det, alla stökiga förhållanden, alltid med en intensiv passion som grundbult.

Jag saknar dig så otroligt mycket, Nippa.

Och jag minns den gången, det kan ha varit 1979, eller 1980, runt jul, när pappa satte sin varma hand på min nacke i soffan och han visade ett foto på dig och berättade att det kunde vara den sista bilden som var tagen på dig, eftersom du hade försökt att ta ditt liv och hade blivit upphittad i en snödriva. Något jag aldrig hann säga till min pappa var hur mycket jag respekterade att han berättade det för mig medan alla andra höll fullkomligt tyst om vad som hade hänt. Jag vill inte att någon ska behöva smaka på den tystnaden, men vill än mer att samhället – och alla som är en del av samhället – blir mycket bättre på att sätta in tidiga, samordnade insatser och att vi alla i skolan och i andra forum får lära oss mycket mer om vad suicid/självmord är och vad som kan ligga bakom det och hur det kan förhindras.

Antalet dödsfall i suicid har totalt sett minskat sedan 1980, vilket är mycket glädjande, men för den yngsta åldersgruppen, 15-24 år, har inte någon minskning skett, vilket oroar mig. Naturligtvis kan det vara svårare att få en minskning i den åldersgruppen utifrån att det är den åldersgrupp med lägst förekomst av suicid. Men faktum kvarstår, det finns inte alls samma mönster med en minskning i den åldersgruppen som för de andra åldersgrupperna. Viktigt f ö att se på siffrorna inte bara i absoluta termer, alltså i antal, utan även i relation till folkmängden. Det gängse begreppet för det är självmordstal (SM-tal), där antalet sätts i förhållande till 100000 personer, som självklart kan utgöra hela, eller delar av hela gruppen.

Här finner du information om hur vanligt det är med att begå suicid, uppdelat i olika åldersgrupper, för Stockholm och hela Sverige, från 2010.

Och här finner du information om hur vanligt det är med att göra suicidförsök, även här uppdelat i olika ålderskategorier och med uppgifter för Stockholm och Sverige i sin helhet. Notera särskilt den dramatiska ökningen i den yngsta åldersgruppen, 15-24 år och att den ökningen är än brantare för unga flickor/kvinnor. Och detta gör statistiken över suicid i den åldersgruppen än mer alarmerande, till stor del för att en faktor som s a s predicerar suicid är tidigare suicidförsök.

Uppmanar politiker och andra beslutsfattare att, för att skriva i klartext, ge fan i att blunda för det här. Uppmanar skolledare och lärare att lära sig mer om suicid och suicidprevention. Uppmanar socialtjänst, polis, psykiatri, sjukvård, m fl, att samverka för att förhindra suicid. Det är ERT ansvar att åstadkomma en förändring. Och det är självklart även mitt ansvar.

Här finner du bra information från Nationellt Centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (dock kommer råden i omvänd ordning).

Tipsar även om Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandes stöd – SPES.

Kom ihåg att det inte finns något fegt med att ta sitt eget liv, utan det är något som ofta sker utifrån en djup grad av hopplöshet och där det kan finnas otroligt många orsaker till att personen fattar ett så drastiskt beslut. Men det finns inget fult med det. Det är bara djupt sorgligt och många gånger så otroligt onödigt.

Tagged , , ,

SISU

SISU är inte enbart ett uttryck för jävlaranamma för invånare från vårt närmaste grannland i öster, det är också en central aspekt av forskning. Skit in, skit ut.

Det innebär att om du ska uttala dig om något och för detta ändamål skapar en enkät, då är det säkrast att enkäten utformas på ett sätt så att du kan dra någon slutsats av svaren på den. Vill du veta hur stockholmarna ställer sig till att OS ska hållas i Stockholm så bör du fråga just den saken och inte lägga till ett “om du vet att det kommer att gynna regionen och bl a, bl a”. Det innebär också att du måste se till att urvalet som ska besvara frågan måste vara representativt och du får ta ställning till om du vill undersöka hela populationen, eller kanske genomföra ett s k stratifierat urval. Du kan inte ställa frågan om vad stockholmarna tycker till Gällivare-borna. Eller jo, det kan du, men du kan inte säga något om de svaren. Vidare måste du ha svarsalternativ som måste befinna sig på en viss datanivå. Detta styr vad du kan göra för statistiska analyser av svaren och det styr hur du kan tolka dessa analyser.

De olika datanivåerna är: nominaldata (äpple, päron, tiger; det säger alltså ingenting om sakers inbördes ordning), ordinaldata (där du kan säga något om rangordningen, men absolut ingenting om vilka skillnader det är som råder mellan de olka alternativen och ogärna tilldela numeriska värden), intervalldata (där du kan uttala dig om differenser mellan olika värden, som t ex att +25 grader Celsius är tio grader varmare än 15 grader Celsius) och kvotskala, där du även kan uttala dig om saker som att ett värde med säkerhet är dubbelt så högt som ett annat. Bra exempel är förstås längdmått i cm och temperaturskalan Kelvin, som i båda dessa fall har en absolut nollpunkt).

Om du då slarvar med urvalsgruppen, slarvar med frågornas formulering OCH med svarsalternativen och inte heller gör någon som helst bortfallsanalys, ja, vad tror ni då barn, kan jag då göra en tolkning av de svar jag har fått in? Rätt svar erhåller en valfri pint ale på Mackinlay’s, OT, eller Monk’s vid tillfälle. Alkoholfritt alternativ kan naturligtvis erbjudas.

Så vi avrundar med att gemensamt utropa ett “S”, ett “I”, ytterligare ett “S” och avslutar med ett “U” – SISU, bövlar anamma och darra mina spant!

Tagged , , , , , , , ,