Jag vill ha minst två årslöner

En av de viktigaste uppgifterna jag har som ombudsman är att till fullo företräda en medlem/flera medlemmar som har begärt förhandlingsstöd. Som ett led i det är det självklart centralt att prata om vad som har hänt och att samla ihop så mycket bakgrundsinformation som möjligt och att utifrån vad en motpart har gjort som faktiskt får rättsliga konsekvenser, som att t ex verkställa en uppsägning av arbetsbrist, eller personliga skäl (se förklaring i “Facklig ordlista”), vidta en motåtgärd, som att exempelvis begära en överläggning med arbetsgivaren om en uppsägning av personliga skäl har skett, eller säkerställa att en förhandling enligt Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och att vid förhandlingsbordet komma till en lösning.

Den vanligaste sakliga grunden till att uppsägning sker är dock inte av personliga skäl, utan arbetsbrist, som kan bero på ekonomiska, tekniska, eller organisatoriska skäl. Många gånger finns det en otroligt tydlig ekonomisk orsak till att en arbetsgivare vill, eller snarare måste förändra organisationen och i anslutning till det även minska på personalstyrkan.

När en arbetsgivare av ekonomiska orsaker måste minska på personalstyrkan så är det en ren självklarhet för mig som ombudsman att det påverkar personalen starkt, men också ledningen. Nåja, åtminstone på små och medelstora företag. Den effekten är det självklart min uppgift att fånga upp, respektera och se till att jag kan göra allt det jag kan för att ge så mycket stöd jag bara kan. Men det skulle inte vara likställt med att ge stöd om jag bidrog till att inge orealistiska förhoppningar kring vad som kan fås ut om en medlem är direkt berörd av neddragningen, för det finns många myter som florerar i samband med detta.

För det ligger nämligen till på det sättet att när en arbetsgivare måste minska på personalstyrkan, då kommer folk att bli berörda och detta gäller även rejält välutbildade personer, även om akademiker har en avsevärt lägre arbetslöshet än personer utan utbildning. När anställda måste sägas upp p g a arbetsbristen, så sker det på något av följande tre sätt:

a) genom att arbetsgivaren och den enskilde kommer överens om avslut av anställningen. Detta är oftast förknippat med en längre uppsägningstid än vad som gäller enligt anställningsavtal, kollektivavtal, eller enligt lagen (bövlar anamma, håll koll på anställningsavtalet!), alternativt uppsägningstid enligt avtal/lag, samt avgångsvederlag i samband med anställningens upphörande.

b) genom att – på bolag med kollektivavtal – avsteg från turordningen görs i form av en avtalsturlista mellan arbetsgivaren och facket där fokus ligger på bolagets behov av kompetens, eller, bolagets behov av den bästa kompetensen. En sådan avtalsturlista kan inte överklagas annat än om den är upprättad utifrån diskriminering, som att bara ta med finskspråkiga (det finns ett sådant fall från Arbetsdomstolen). När en avtalsturlista ingås brukar den också innebära bättre villkor än de villkor som gäller enligt anställningsavtal, kollektivavtal, eller lag.

c) eller genom att turordningsreglerna enligt Lagen om anställningsskydd, 22 §, följs. I det mest raka fallet sägs de personer upp som har kortast anställningstid. Så ser det sällan ut i verkligheten, utan det är ofta befattningar som innehas av personer med längre anställningstid som ska tas bort från organisationen. En sådan gång ska det turordnas enligt anställningstid OCH utifrån s k tillräckliga kvalifikationer (än en gång, för flera av begreppen, se “Facklig ordlista”).

Oavsett via vilken väg anställningens avslutande sker, ta snarast kontakt med de som kan ge dig stöd, alltså en lokalfacklig förening, eller med förbundet centralt om någon sådan inte finns. Självklart är det klokt att vara medlem innan den kontakten tas.

De gånger uppsägning i slutänden sker så är det självklart som så att man som enskild medarbetare antingen vill göra allt för att vara kvar i organisationen, eller att man ska kämpa för att få så goda villkor som möjligt i samband med att anställningen avslutas. Vad som däremot är enormt betydelsefullt är att man måste känna till att det – utifrån situationen – finns många gånger då man faktiskt inte kan få någon längre uppsägningstid än vad som står i ens anställningsavtal, kollektivavtal, eller i lagen. Sådana gånger kan det finnas annat man kan förhandla om. Sådant man sannerligen inte tänker på som en förhandlingsmässig vinst, men som icke desto mindre är aspekter som aldrig någonsin kan tas för givet. Men det går inte att krama pengar ur ett tomt konto. Det vore direkt oetiskt att ens försöka.

Det finns alltså ingen magisk formel som ska frammana en uppsägningstid på 24 månader när man har varit anställd i mindre än ett år och inte har någon person under sig i turordningslistan, eller – än viktigare – har rätt kompetens för att på något sätt kunna hävda vare sig bästa (avtalsturlista, eller som konsekvens av frivilliga överenskommelser), eller tillräckliga kvalifikationer (lagturlista enligt LAS, 22 §) för någon annan tjänst. Det finns alltså ingen mall för att man alltid vid uppsägning av arbetsbrist måste få en längre uppsägningstid och/eller avgångsvederlag utöver den anställningstid man har rätt till enligt anställningsavtal, kollektivavtal (centralt och lokalt sådant), eller enligt lag (Lagen om anställningsskydd, 11 §). Och det är min roll som facklig företrädare att förmedla detta.

Det är dessutom min roll som facklig företrädare att rekommendera att man som oorganiserad ansöker om medlemskap i något förbund (kommer att skapa en renodlad sida för detta ändamål, men tills vidare finner man alla förbund via Ledarna, LO (Hitta ditt förbund bland 14), Saco (hitta ditt förbund bland 22) och Tco (hitta ditt förbund bland 15). Det finns även andra förbund, men i dessa 52 förbund är 3.4-3,5 miljoner människor medlemmar.

Det är dessutom min roll att rekommendera att man går med i en A-kassa (Se bl a AEA (Akademikernas a-kassa), Unionens a-kassa, Ledarnas a-kassa, Småföretagarnas A-kassa, Alfakassan, m fl).

Är man med i en A-kassa får man vid uppsägning p g a arbetsbrist (det finns undantag) en ersättning vid arbetslöshet. Utifrån medlemskapet kan man dessutom få en kraftigt förstärkt ersättning via en inkomstförsäkring. Både A-kassa och inkomstförsäkring förutsätter en viss kvalifikationstid som innebär att man ska ha varit medlem en viss tid och att man ska ha arbetat ett visst antal timmar i månaden under en viss tid för att kunna vara berättigad till ersättning (för villkor, se respektive fackförbund och respektive A-kassa). Högsta ersättning via a-kassan är 680 kr/dag om du har tjänat mer än 18700 kr/månad. En ersättningsperiod är 300 dagar. Du kan få ersättning fem dagar per vecka. Är du helt arbetslös kan du få ersättning i cirka 14 månader. Har du tjänat mer än 23 015 kronor får du 680 kronor under hela arbetslösheten. Har du tjänat mindre kan din ersättning sänkas efter 200 dagar. Kom ihåg att du aldrig kan få inkomstförsäkring via ditt medlemskap (det ingår i ordinarie medlemsavgift för många förbund) om du inte är medlem i A-kassan.

Slutligen är det min plikt som ombudsman att tala om att du bör arbeta på ett företag som har kollektivavtal, inte bara för rimliga villkor under anställningen, men också för goda villkor i samband med att man blir uppsagd p g a arbetsbrist, via Trygghetsrådet (se exempelvis Trygghetsrådet TRR för dig som arbetar inom privat sektor), för via dem kan du dels få stöd till att hitta ett nytt jobb OCH avgångsersättning (för de som arbetat minst fem år på ett TRR-anslutet bolag och fyllt 40). denna ersättning fungerar som ett komplement till den ersättning man får via inkomstförsäkringen. Man kan alltså aldrig få mer än 80 % av sin lön, med olika tak för olika förbund.

Och en formidabel sak är att via TRR kan man få stöd under hela uppsägningstiden OCH ända upp till två år efteråt. Enligt mig ett av de absolut bästa argumenten för kollektivavtal och för att ta anställning på ett bolag som har tecknat kollektivavtal.

Men vad du än gör, gå inte på någon myt kring vad man “ska” få ut i uppsägningslön och/eller avgångsgvederlag i samband med avslut av anställningen, utan konsultera de som kan detta, nämligen förbunden, lika väl som inför undertecknande av anställningsavtal för en ordentlig genomlysning av avtalet, såsom i samband med avslutning av anställning. Och till arbetsgivare: Det är en enorm fördel att kunna bolla med företrädare som kan arbetsrätt och som även kan företräda bolaget i det fall att det blir en förhandling som ni vill ha stöd i, så gå med i en arbetsgivarorganisation, såsom något av de förbund som finns inom Almega.

Se även Las och mytbildningen.

Advertisements
Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: