Vändkorset, en spärr

Ett äldre par i 85-årsåldern stod och försökte ta sig igenom spärren i Märsta för att komma ut från pendeln, men vändkorset där de försökte komma igenom kärvade för dem, så de lyckades inte ta sig ut. Minst 20 personer tog ändå precis det vändkorset för att komma in till pendeln trots deras kämpande. De två första knuffade t o m bort dem och den första grymtade på köpet “Flytta er”.

Jag vet inte hur det är med er, men så ser det fan inte ut i #mittsverige, så jag såg till att gå fram till dem och fråga om de behövde hjälp att komma ut och märkte då att de båda som lök på laxen (vilket jag tidigare trodde var något positivt – Det innehöll ju lök, för tusan hakar!) hade rejäla problem med synen, så jag satte mannens hand på min axel och sa “Följ mig, så leder jag er ut” och gick ut med dem genom barnvagnsspärren längre fram.

Allt börjar inte i det lilla, men väldigt mycket kan faktiskt göra det. Det mesta kan ordnas bara vi lyfter blicken för en sekund och inser att vi inte är världens navel.

Men hade jag missat pendeln, då hade det varit en annan femma!

Vad säger ni, vad är det som ligger bakom sådana här mekanismer och vad kan vi göra åt dem? Bring it!

Advertisements

6 thoughts on “Vändkorset, en spärr

  1. Mikael says:

    Finns inget värre på morgonen än när “turister” står på fel sidan i rulltrappan 😉 Dock är det bättre att le o säga “ursäkta…”

  2. Det händer något med människor när de ska färdas från punkt A till punkt B. På pendeln jag åker på ser jag det och på motorvägen de få gånger jag tar bilen. När människor färdas förlorar de perspektiv.

    -Flytta på dig! Jag kommer för sent! Ja, du är gammal och sjuk och om du trillar i rulltrappan dör du, men jag kommer ju bli sen!
    -Flytta på dig! Jag kommer för sent! Ja, du har två barn i din bil som jag kommer krossa om du bromsar nu, men jag kommer ju bli sen!

    Så hur ger man människor perspektivet åter när de färdas? Kanske t ex med en stor skylt där det står “han framför dig är en människa” eller med en röst som ibland säger “var schysst”, “le gärna”, etc.

    • Jättetack för den rejäla kommentaren!

      Håller med om att det gör enormt mycket att se folk i ögonen, att le, även om man kanske bara ser en smula galen ut. 😉

      • Hahaha, jag ler ofta när jag färdad. Säger Gooood morgon! 🙂 till busschaffören, skrattar med en främling när någon råkar fisa på tåget och försöker prata med de jag reser med.

        Efter ha gjort detta ett tag så började jag känna hur resandet gav mig mer energi än det tog. Ett tag reste jag väldigt mycket i jobbet, men tidiga morgonar och sena kvällar på flygplatser – då var det avgörande för att jag inte som en blöt disktrasa skulle trilla i säng efter dagens slut.

        Om bara alla lärde sig detta 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: