Hantverkare

Bara så att du vet det, om det inte är någon
som driver med dig,
så är det någon som driver med mig.

Fulspel, fittfnas och kondylompoesi och b-loggar är dock det enda
som syns och det som garanterat inte kommer att hjälpa.

Ponera att du arbetar hemifrån. Det går bra. Du sitter i
dina rödvita träningsbyxor från 1990-91. Egentligen vill du
sitta iförd endast kalsonger, men av artighet mot de som strax
kommer att knacka på dörren bestämde du dig för att bära
dessa 18-åriga byxor.

Det ringer på dörren, du tar en klunk kaffe, reser dig.
öppnar dörren och, well, där är de. Knoll och Tott,
eller Knalle och Tjalle, eller 91:an och 87:an, men var i
helvete är 47:an Löken?

”Tja på’re!”
”Tja!”
”Vi ska sätta in din nya säkerhetsdörr, tänkte vi. Gårebra, troru?”
”Föffan. Kom in. Vill ni ha kaffe?”
”Det e bra fö mig, tack.”
”Fö mig med.”

De påbörjar sitt värv. Tar bort gammdörren. Borrar, förbereder.
Själv sitter jag och jobbar. Sitter inte särskilt ergonomiskt.

Så tittar 87:an in och säger att de måste dra, men att de
snart är tillbaka.

”Det är något fel på den nya dörren, så vi måste åka och hämta en ny.”

And so they did. De stack utan att hänga tillbaka den gamla
dörren. De stack. De stack utan att fråga mig
hur länge jag skulle vara hemma, eller
utan att berätta hur länge de skulle vara borta.

De stack.

Hissen kommer upp efter ungefär 45 minuter. Äntligen,
tänker jag, de är tillbaka. Måste börja röra mig in till
kontoret.

Tysta steg mot dörröppningen. Jag vrider mig för att se vad som står på. Jag hör ett ”Oj!”
I dörröppningen ser jag en väldigt försynt brevbärarhand lägga lite post på min hallmatta.

”Tack,” ropar jag.
Ett brevbäraransikte tittar in genom dörröppningen och tittar efter var jag är, ser mig och säger ”Varsågod!”

Ett förbrytaransikte, hade Haddock sagt.

Inte om brevbäraren, men väl om 87:an, som efter 30 ytterligare minuter återvände med sin kumpan och en fungerande säkerhetsdörr.

”Vi e tibaka nu. Men vi sku behöva sticka å keka lunch.”

Hissdörren öppnas. De kliver in. Hissen ner. De med den.

”Gör det. Jag saknar er. Skriv ett vykort. Hejrå.”

© Jens Nilsson, 2010-

Advertisements
Tagged

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: