Facebook, facket och kollektivavtal

Idag ställde den skärpte @mansj en ytterst intressant och relevant fråga på Twitter: “Ärligt ställd fråga: Läste att Facebook i Sverige vägrar att teckna kollektivavtal med Unionen. Borde inte facket ordna blockad då?”

De flesta minns när salladsbaren i Göteborg, Wild ‘n Fresh, 2007 blev utsatta för konfliktåtgärder från Hotell- och restaurangfacket för att förmås att teckna kollektivavtal. Detta trots att det endast fanns någon enstaka medlem (som inte ens ville att facket skulle pressa företaget till att teckna kollektivavtal). 

En liknande historia inträffade när Livs pressade Ingeborgs bageri i Linköping till att teckna kollektivavtal, varpå medarbetaren blev uppsagd och en intensiv konflikt uppstod.

Bägge dessa fackförbund hör till LO-sfären. Exemplen i fråga har handlat om småföretag med ytterst få, t.o.m. enstaka medlemmar och där inte ens medlemmarna har uttryckt intresse av att arbetsgivaren ska teckna kollektivavtal.

Det har varit många fler liknande situationer där LO-fackförbunds agerande har väckt mycket kritik och där arbetsgivarna fått mycket stöd från allmänheten och mer eller mindre skickliga skickliga opinionsbildare. Avtalssekreterare Torbjörn Johansson har på en direkt fråga från mig i Almedalen sagt att “…om de inte tecknar avtal frivilligt, då ska vi piska in dem.” LO:s syn på lönebildning handlar om att alla företag, oavsett storlek, har förutsättningar att erbjuda löner och övriga anställningsvillkor, samt höja lönerna i linje med kollektivavtalens nivåer. Att allt annat är löne- och villkorsdumpning. Har de inte råd, då ska de företagen bortsorteras, grovt uttryckt.

Bland många andra fackliga parter finns en annan syn på lägstlöner, individgarantier. Hur den skulle se ut om inte LO-förbunden fanns? Omöjligt att svara på.

Tillbaka till Facebook. Varför har inget varsel lagts mot dem för att de ska teckna  kollektivavtal från tjänstemannafacket Unionen, och/eller från Sveriges ingenjörer, Jusek och Civilekonomerna, för den delen? Detsamma kan för övrigt sägas beträffande Google, Spotify, Apple, m.fl. bolag, som också saknar kollektivavtal.

Det finns i huvudsak tre anledningar till detta:

1. Fack från Saco (Akademikerna) och TCO anser i högre grad än LO-facken att det bästa för alla inblandade är om bolaget tecknar kollektivavtal på frivillig väg. Det skapar en positiv ingång och ökad sannolikhet för att avtalet ska tillämpas.

2. Finns det medlemmar, hur många är de och vad tycker de i frågan? Ska dessa fack varsla om konflikt så förutsätts att en klar majoritet av medlemmarna verkligen är beredda att stödja konflikten. Annars blir konfliktvarslet fullkomligt tandlöst. Och penibelt i det fall det skulle råka vara väldigt låg anslutningsgrad bland de anställda.

3. Låga kunskaper bland medlemmar/oorganiserade och företag om vad kollektivavtal innebär. De låga kunskaperna leder, anser jag, till att företagsägare/ledningar tror att det per definition är dyrt och krångligt. Sanningen är att det skapar möjligheter till ökad flexibilitet. Dyrt? Det beror på. Vill du vara en attraktiv arbetsgivare är det bra att kunna erbjuda en bra grundplattform av villkor, vilket kommer att kosta dig mer om du väljer att erbjuda det utan kollektivavtal. Och ja, det kan upplevas som att det blir krångligt utifrån en ökad förhandlingsskyldighet med de avtalsbärande fackförbunden, men det inser de flesta att det inte är särskilt svårt och att det skapar bättre förutsättningar för att fatta kloka, förankrade beslut. Det är dock långt ifrån alla som bryr sig om dessa fördelar med kollektivavtalet. De kan förhandla till sig goda villkor ändå, även om man oftast betalar mycket för pensionsförvaltningen vilket innebär extrem värdeminskning på sikt. Men folk tycker olika. Och många som inte är medlemmar ser inte poängen med att vara medlem, de får ju samma kollektivavtalsvillkor ändå. Facken är alldeles för slappa med att berätta om vad de gör och visa på värdet av rådgivning, förhandlings- och rättshjälp, tecknande av kollektivavtal, arbetsmiljöarbete, intressefrågor, statistik, försäkringar och mycket annat. 

Alla myter kring dylika saker var en av anledningarna till att jag reggade ett Twitter-konto, just för att prata om vad kollektivavtal egentligen var, spräcka myter om LAS, och berätta om att det faktiskt finns väldigt stora olikheter mellan de 55-60 fackförbund som finns på svensk arbetsmarknad. Tack och lov. T.ex när det gäller en sådan sak som partipolitisk koppling mellan facket och socialdemokraterna. Det är endast LO-facken som har den. Inget av TCO- eller Saco-förbunden. Inte Ledarna. Det innebär att ca 2 miljoner medlemmar i fackförbund INTE är medlem i ett förbund med partipolitisk koppling.
Regelverket är hur som helst både snårigt och ganska enkelt. Föreningsfrihet finns till att börja med i Regeringsformen och även i Medbestämmandelagen. Rätt till stridsåtgärder återfinns också i RF, MBL, samt kollektivavtalsreglerat.

Är situationen densamma idag som när mycket av regelverket uppstod? Både ja och nej. Villkor för anställda är en extremt viktig fråga för många yrkesgrupper. Ta bara det med hur viktig arbetsmiljöfrågan är för lärare, skolledare, socionomer, m.fl. Men villkoren på de allra flesta arbetsplatser är radikalt mycket bättre idag än tidigare. Hur mycket mer kan kollektivavtalen förbättras? Finns det en gräns? Jag vet inte.

Vad jag däremot vet är att kunskap om fenomen som konfliktåtgärder, facket, kollektivavtal är sådär och att vi ibland glömmer bort att det tarvar två för att dansa tango. Detta både för relationen arbetsgivare och fack och fack-medlemmar/oorganiserade. Vi kan inte ta “den svenska modellen” för given. Vi måste anpassa oss efter förändringar. Vi måste förklara den. Vi måste vårda och utveckla den.

Och om Facebook ska “piskas in” så förutsätter det hög organisationsgrad bland de anställda, att en tydlig majoritet ska vilja ha kollektivavtal och optimalt om samtliga kollektivavtalsparter gör gemensam sak. Men börja med dialog. Information. Visa på fördelarna.

Det finns ett exempel inom IT-sektorn där det var enormt hög anslutningsgrad i facken bland de anställda, där ALLA medlemmar ville ha kollektivavtal OCH stöttade eventuella stridsåtgärder.

Bolaget tecknade avtal och är, enligt mig, ett föredöme allt som oftast vad gäller tillämpningen av avtalet och att informera och förhandla med facken.

Parter på avtalet i fråga?

Unionen, Sveriges Ingenjörer, Jusek och Civilekonomerna.

På arbetsgivarorganisationssidan Almega IT- & Telekom-företagen.

Advertisements
Tagged , , , , , , , , , ,

En odyssé i vämjelighet

Allt började en vanlig, tråkig onsdageftermiddag med följande fundering efter en lugn arbetsdag: https://twitter.com/jenskoenberg/status/623861589133889537.

Tungt stöd för hur betydelsefull den här diskussionen var kom relativt omgående från den skärpte @johnk.

Nå, inga krusiduller, utan här är den, den slutgiltiga listan över de mest vämjeliga uttrycken vi alla från och till begagnar oss av istället för att nyttja vår fantasi, eller för att tydligt få det att framstå som att vi hänger med i den aktuella lingon, att vi helt enkelt är uppdaterade och tidlösa versioner Dante & Tvärsan. Alla uttryck är inte helt och hållet Twitter-uttryck, utan en del kan förekomma i lite bredare sammanhang. Och du, bli inte förbannad, ge tillbaka!

Listan kan för övrigt överklagas längst inne i åsiktskorridoren på PK-kontoret där 8-klövern visar upp sin omnipotens, men var beredda på att kräkas lite i munnen.

  1. ”Hej, X, vad säger ni om att er anställde/företrädare skriver så här?”Inte på långt när lika vanlig som 2:an, men ack så ondsint med hur den väcker minnen från barndomen med sin ”jag ska skvallra till din pappa”-association.
  2. ”Vem är jag ens?” Se t ex här och här.Vet du inte vem du är får vi kanske för allas bästa kontakta din arbetsgivare.
  3. ”X är ett konstprojekt.”Pontus visar var skåpet ska stå.
  4. ”Kräks i munnen” https://twitter.com/matsjo69/status/623907902194089984, https://twitter.com/ppp3rnilla/status/624139475191508993Vid Teutates, det är precis vad man gör.
  5. Ny, delad femma (och jag skiter i att anpassa resten av listan trots att jag låter detta nya ord dela plats med Tw-orden). Naiv (Stefan Löfven gav ordet en rejäl boost idag. Tack.), Tw-ord. https://twitter.com/varning/status/623951003042349057 ”Twänner”. https://twitter.com/MrWaternooze/status/624141222261751808

Lite som mellanchefen som försöker anpassa sin vokabulär till cheferna ovanför sig och även till de som vederbörande basar över. Det slutar tyvärr som en fattigmans Percy Nilegård.

  1. “Så X vill alltså [nåt dåligt]?” samt en länk till artikeln som X har skrivit som INTE påstår vad Twittraren skriver. https://twitter.com/3ntangled/status/623862767083196416En riktig Twitter-fuling, detta. Blocköverskridande.
  2. Den s k ”Brottsprovokationen”, eller ”Du har väl tagit avstånd, lille vän?” https://twitter.com/ToreK/status/623965362913177600Ytterligare en klassisk Twitter-fuling, detta lömska tilltag att utnyttja att en person kanske i värsta fall sitter på ett tåg och inte kan svara…
  3. ”Kan vi prata om…” https://twitter.com/Veronika___M/status/623954066788483072, https://twitter.com/AdekvatIroni/status/623962685290467328 (https://twitter.com/Maax747/status/623997581572612096)Matte, a k a @adekvatironi, sammanfattar situationen kort och koncist.
  4. ”PK” och
  5. ”Åsiktskorridoren” https://twitter.com/Helvetesmannen/status/623927875809492992, https://twitter.com/cykelliberalen/status/625592205357486080
  6. ”7klövern” https://twitter.com/BandyBenny/status/623905121454411778
  7. ”Göteborg, jag är i dig…” https://twitter.com/flaerdfull/status/625583272119136256
  8. ”Avgå alla”. (Med på min ursprungliga topp 3. Den enda som har tillåtelse att använda detta uttryck och varianter av det är @blisk.)
  9. ”Peppen” https://twitter.com/jenskoenberg/status/624134480052232192

En del strävar idogt efter att låta som om de arbetar på Nöjesguiden. De lyckas synnerligen väl.

  1. ”Skaffa dig en analys…” https://twitter.com/martenschultz/status/623953416298078208 Att Mårten, av alla, får höra dylikt är så outsägligt roligt att The Office upphöjt till Little Britain multiplicerat med Seinfeld, Papphammar, Basil Fawlty och sprängkraften i Krakakataus eruptioner ändå inte är i närheten av att fånga hur knäppt det är.
  2. DEN känslan.
  3. ”Stark text” och ”måste läsa detta”. https://twitter.com/jor6en/status/624131190602268673, https://twitter.com/MagnusMosen/status/625583743047213057”Klokt…” https://twitter.com/Lewenhards/status/623951055747960832 (Med varianten: ”Lysande av…”)Mhm, vi förstår att din diagnos är partist, eller att det är något som bekräftar dina egna åsikter (Jag är inte ett dugg bättre, jag!)
  4. ”FLASH” https://twitter.com/frksarapersson/status/623942355217948672 Glöm inte varianten “Just NU”.Vet ni vem som också brukade köra med ”FLASH”?
  5. ”Sext” https://twitter.com/Nonsensakuten/status/623933387628257281
  6. “Kan inte sluta skratta” https://twitter.com/stroemberg/status/626639340567982080
  7. ”Ridå” https://twitter.com/flaerdfull/status/625543507189592066
  8. “Det är sen gammalt” https://twitter.com/flaerdfull/status/624684129590870016
  9. ”Rimligt”, (”superkraft”, ”det här att…”) https://twitter.com/GabiBjornstrand/status/623863746616799232
  10. ”Tydlig…” https://twitter.com/jenskoenberg/status/623951810340982784
  11. ”Journos”. https://twitter.com/MrWaternooze/status/624141493461233665

Samt icke rangordnat utanför 25-i-topp:
”Det rycker i livmodern…” https://twitter.com/ppp3rnilla/status/624143669914923008

“Något har gått sönder i Sverige”. Den gode @stroemberg påminde oss alla om den i afton, den 12/8. Den bör troligen flyttas upp.

”Vad är det jag har skrivit som inte stämmer. Bevisa att jag har fel.” https://twitter.com/jenskoenberg/status/623955111287648257 En ni-vet-vem.
”Dessa rövhattar” samt ”sluta trolla” https://twitter.com/flaerdfull/status/624165331016261632
”Inte alla män” https://twitter.com/flaerdfull/status/623923358317604864
”BOOM” https://twitter.com/NovaJNilsson/status/623934771899596801
”Trigger-warning” https://twitter.com/jenskoenberg/status/623925392089423872
“Tihi!” https://twitter.com/NovaJNilsson/status/623925112065126401
”Klockrent” https://twitter.com/kristerjonsson/status/623936473813905408
”Klockers” https://twitter.com/NovaJNilsson/status/623942646768246785
”Tänkvärt” https://twitter.com/jenskoenberg/status/624130301355294720

”Googla patriarkatet” https://twitter.com/gendertruce/status/623921589692731393
”Åh, fina ni är!” https://twitter.com/Brolleus/status/624131968591089664
”bae” https://twitter.com/jenskoenberg/status/623935901744394241
”Spela Shoreline” https://twitter.com/jenskoenberg/status/623937134043529216
“GENI!!!!” så fort någon gjort något lite halvbra, typ en småkul politisk serie eller en jäkla lista. @adamtiwe
“detta att” och “bla bla … osv” där “osv” inte öht har en poäng. @adamtiwe ånyo.
Punkttweets. https://twitter.com/Veronika___M/status/623954546398789632 (Detta omdömeslösa tilltag bör nog lyftas högre upp på listan.)
”Skrämmande!” https://twitter.com/Sundholm/status/623877186286710785
”Dör sötdöden” https://twitter.com/staffanseger/status/623957373112184832
Den enade högern/vänstern. https://twitter.com/molcandr/status/623953788647378946
#justsayin
”Topp 3” (Den djäveln!)  https://twitter.com/AleksisArnold/status/623937983868178432
”Jag mår fysiskt illa” https://twitter.com/AleksisArnold/status/623936246411317248
”Dumvänstern”
”Foliehattar”
”Dö DÖ”
”#gbgftw”
“men det får man ju inte säga i det här landet längre”
“Gå hem x, du är full”
“Varje gång någon x:ar dör en kattunge”
”yttrandefrihet”
”livspussel”
”balans i livet”

”rödgrönröra”

”mörkröda”

”Ivar Arpi skrev detta för fyra år sedan och nu djävlar ska han få veta att han lever”

“sjukt”

“känner mig smutsig”

Spjuvrar passade förstås på mitt i den anarki som rådde. https://twitter.com/Chris_Halvorsen/status/623956812635750400, https://twitter.com/selanna/status/623931361351585792, https://twitter.com/blandfers/status/623957506696548353

Med en stor tomhet i min torftiga själ har jag nu kommit till vägs ände i detta vämjeliga projekt som jag kanske aldrig kommer att förlåta mig själv för att jag inledde. Jag skyller dock till viss del på er som vänligt, förtjänstfullt och med stort engagemang deltog i denna klappjakt på fantasilösheten. Och vill uppmana oss alla att läsa mer. Jag själv ska börja läsa en bok av Mare Kandre, ”Djävulen och Gud”.

Hej då.

Tagged , , , ,

Överenskommelsen mellan S och Mp – Ett stort steg till åtgärder i praktiken

Igår rapporterade Ulf Kristofferson (senare togs det upp i Tv 4:s 19-sändning) om överenskommelsen mellan Socialdemokraterna (S) och Miljöpartiet (MP) om jobbmål, a-kassa, m m, vilket tydligen ska utgöra en del av Löfvens regeringsförklaring nu på fredag.

Överenskommelsen innehöll bl. a.:

-jobbmål
-järnvägsinvesteringar
-omställningsförsäkring (A-kassan)
-sjukförsäkring

Jag har gjort en del reflektioner kring dessa punkter.

1. Det är väldigt bra att överenskommelsen i ett första läge fokuserar på att öka antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar för att uppnå den lägsta arbetslösheten i EU till år 2020. Alliansen borde ha varit ödmjuka kring att arbetslösheten fortfarande var på tok för hög, men valde att enbart trumma på om antalet personer som var sysselsatta och hur det hade ökat. Talar vi om arbetslöshet så talar vi om ett andelsmått. Och med tanke på att befolkningen ökar så innebär det logiskt nog att då måste antalet i arbete öka.

Här vill jag se smarta förslag på hur småbolag kan växa. Det måste bli mindre byråkrati och avgifter för småföretagare. Finansieringsreformer för små och växande företag. Skattereformer, ity det här är personer som satsar sitt privata kapital och många gånger går utan lön i flera års tid. Det måste underlättas för småföretagare att ta ut den lilla vinst som finns. Det måste skapas fler incitament för forskning och utveckling, samt investering i den egna personalen och verksamheten vad gäller arbetsmiljö, kompetensutveckling, m m.

Jag vill se en utveckling vad gäller den förda politiken vad gäller förutsättningar för innovation. Det jobb Niklas Nordström, m fl, gör uppe i Luleå känns som en modell fler borde titta på, när det handlar om tät dialog mellan kommun och näringsliv.

Följ upp arbetet som gjordes i Digitaliseringskommissionen och bjud in IT- och Telekomföretagen från Almega, Sveriges Ingenjörer, Unionen, DIK, och annat kunnigt folk, med tanke på hur centralt detta område är för skola, högre utbildning, stad-vs-landsbygd, infrastruktur, tillgänglighet, miljö och klimat, tillväxt, transparens, integritet, demokrati och mycket annat.

Visstidsanställning: Gör inte visstidsanställningen till något fult. Det finns många bra saker med den, men motverka stapling och situationer när personer går på visstidsanställning år ut och år in. Och till arbetsmarknadens parter, se till att visstidsanställda och långtidssjukskrivna omfattas av Trygghetsrådet (Omställningsavtalet).

Arbetskraftsinvandring: Hänvisar här till det jag skrev på Twitter i somras. Det talas nu om att stärka erbjudandets juridiska status. Jag ser positivt på det förslaget, utifrån individens perspektiv, men det går inte att stirra sig blind enbart på denna faktor. Företagen riskerar att få en ohållbar situation p g a Migrationsverkets långa handläggningstider. Det är inte heller seriöst att ställa denna del av Migrationsverkets verksamhet mot att handlägga flyktingar, med boende och allt. Tillsätt resurser för en särskild instans som arbetar enbart med arbetskraftsinvandring och säkerställ att handläggningstiden möjliggör för företagen att anställa. Bygg in uppföljningsmekanismer. Bygg in möjliga sanktionsmöjligheter. Och glöm inte att det allt oftare handlar om teoretisk specialkompetens som efterfrågas, när arbetsgivarna vill ta in anställda på det här sättet.

Jobba vidare med den matchningsproblematik som tycks finnas på svensk arbetsmarknad.

Glöm inte att öka anslagen till grundutbildningen på universitet och högskola, vilket Harriet Wahlberg påtalat i skarpa ordalag.

2. Infrastruktur. Avstår från att kommentera här innan man har fått se fler detaljer. Vi behöver definitivt en stabil järnvägskommunikation, både för persontrafik och för transporter. Underhållet har inte varit bra. Utbyggnaden har inte varit tillräcklig. Men: Se ovan, alltså #digitalisering. Infrastruktur handlar om så mycket mer än järnväg.

3. Omställningsförsäkringen, alltså a-kassan. Taket har inte höjts på 12 år. En förkrossande låg andel får verkligen ut 80 % av sin lön med a-kassan, som alltså är en försäkring och inte ett bidrag. Arbetslöshetsförsäkringen har gått väldigt många miljarder plus, vilket gör att en höjning av taket snarast blir självfinansierat utifrån nuvarande regelverk. Nu är det viktigt med besked kring vilken nivå det nya taket ska hamna på. Jag skulle vilja se en höjning till minst 30000 och att taket sedan indexregleras. Man talar även om att nivån ska ligga kvar på 80 % under hela perioden. Det är, enligt mig, mindre viktigt.

Takhöjningen är prio 1. Sedan är prio 2 att det måste bli lättare att kvalificera sig för a-kassan. Vi har, oavsett vad vi tycker om det, en mer heterogen arbetsmarknad idag än för 30 år sedan. Man växlar mellan arbete och studier. Flyttar hemifrån senare. Fler studerar på högskola och universitet. Man växlar mellan visstidsanställning, tillsvidareanställning, egenföretagande, studier och arbetslöshet på ett sätt som var ytterst sällsynt tidigare. Unga och utlandsfödda har svårare att få in en fot på arbetsmarknaden.

Tillåt företagare att sätta bolaget vilande vid fler tillfällen.

Kortare kvalifikationstid för att intjäna rätt till a-kassa, eventuellt i kombination med längre perioder av överhoppningsbar tid. Man kan överväga att införa ett kontinuum av a-kasseersättning från dagens grundersättning upp till maxnivån. Det måste inte vara svart, eller vitt.

Straffa inte deltidsarbetslösa! Idag får man efter 75 ersättningsdagar som deltidsarbetslös välja mellan att vara heltidsarbetslös eller att vara utan ersättning från a-kassan. Förläng denna period till minst 120 ersättningsdagar (ett halvår) och därefter en gradvis nedtrappning under återstoden av året.

Straffa inte högskole- och universitetsstuderande. Högre studier innebär tillräckligt ofta att man halkar efter vad gäller sjuk- och föräldrapenning, pension, etc, därför måste man säkerställa att denna grupp inte straffas, utan det måste underlättas för dem att gå med i a-kassan och att omfattas av den. Inte minst för personer som studerar på deltid, där alternativet nu är att avbryta studierna helt och hållet. Incitament, eh?

Utlandsfödda, särskilt akademiker, där bör det inrättas en trepartsmodell mellan staten och arbetsmarknadens parter i linje med det Ursula Berge föreslagit, nämligen en modell där man erbjuds en längre, seriös praktik, inom det område man har utbildat sig inom för att man på så sätt ska få in en fot inom en helt annan del av arbetsmarknaden vilket kommer att frigöra andra jobb. Nyckelfråga blir hantering av praktiken, med resurstilldelning. Språkutbildning i kombination med arbetsmarknadspaket, i linje med “Korta vägen” skulle utgöra ett seriöst arbete kring att skapa bra förutsättningar. Slutta dutta med någon miljon hit och dit i korta projekt. Sätt en tioårsplan. Tillsätt resurser.

Bra att Fas 3 ska tas bort. MEN: Vad ska den ersättas med? Det får inte bli ännu ett statistikskyfflartrixande.

Meddelande till fackförbunden: Ta bort trösklar för medlemskap för personer i arbetsmarknadsåtgärder, inklusive när de går under utbildning som inte kan klassas som exempelvis högskolestudier. Släpp in, för håken. Med låga avgifter tills de blir yrkesverksamma. Punkt.

Arbetsmarknadens parter har också mycket att göra här för att anpassa kollektivavtalen till 2014 och framåt. Det ska vara en självklarhet för arbetsgivare att teckna avtal. Avtalen ska dessutom vara anpassade efter konkreta problem, som t ex hur det ser ut för yngre att komma in på arbetsmarknaden, utlandsfödda, långtidsarbetslösa, studenter, inklusive att högskola/universitet förstås måste samverka mer med näringslivet för att säkerställa att fler högskole- och universitetssäten har med en praktik som ger högskolepoäng.

4. Sjukförsäkringen. Förvanskade bilder av verkligheten har fått styra radikala försämringar av sjukförsäkringen. Bra första steg att höja taket. Bra att ta bort den bortre gränsen. Det måste få ta den tid det tar. Glöm inte egenföretagarna här, precis som studerande och personer som växlar mellan studier/jobb/företagande/arbetslöshet. Precis som arbetslöshetsförsäkringen så har sjukförsäkringen gått många miljarder plus varje år.

Glöm inte att ta hand om de som redan är utförsäkrade. Glömmer vi dem så ska vi skämmas.

Slutligen är det mycket glädjande att se att man ska stärka arbetslivsforskningen. Det var ett av de beslut som Alliansen införde som var katastrofalt. Ett av de tidigaste besluten, dessutom, med att lägga ned Arbetslivsinstitutet och att svårt sarga Arbetsmiljöverket. Sedan infördes förändringar i Arbetstidslagen, vilket de facto gjorde kollektivavtalen mindre attraktiva, förutom det med den differentierade a-kasseavgiften (som Alliansen snyggt nog omprövade) och bortplockade avdrag för medlemskap i fackförbund, samt a-kassa. Även för företagare borde medlemsavgiften i en arbetsgivarorganisation vara fullt avdragsbar.

Håller även tummarna för att man ska bli bättre när det handlar om remissförfarandet innan beslut ska fattas. Ska det vara seriöst ska det ut till alla relevanta parter, med en seriös svarstid. Samma sak gäller givetvis de gånger Lagrådet kopplas in, plus att man noga ska ta till sig deras slutsatser.

Ni vet var jag finns.

Här, t ex.

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fy fan för förtroendevalda som blir chefer

I dagens Arbetet, http://arbetet.se/2014/02/07/svek-mot-fackliga-loftet/, skrivs det bombastiskt om att det skulle utgöra ett svek mot det fackliga löftet att bli chef.

Jag vågar säga att jag har en förkrossande majoritet bakom mig om jag säger att det är rent nonsens.

En bra förtroendevald är en bra ledare. En bra förtroendevald kan se saker utifrån både verksamhersperspektivet och individens behov av stöd. En bra förtroendevald har goda kunskaper i arbetsrätt.

En bra förtroendevald företräder självklart sina medlemmar men ser sig inte som en direkt motpol till arbetsgivaren, utan som ett komplement, där verksamhetens väl ses som en partsgemensam angelägenhet.

Att arbetsgivare ser dylik kompetens som meriterande vill jag se avsevärt mer av, inte mindre. Sådant avdramatiserar det med att bli förtroendevald, vilket många drar sig för, till stor del för att vi är för dåliga på att prata om det. Dylika drapor bidrar inte till att locka smarta, engagerade och kompetenta förtroendevalda. Dylika drapor skapar dessutom helt onödiga konfliktytor vs arbetsgivaren.

Man ska vara försiktig med att etikettera åsikter såsom “moderna” eller “omoderna”, men jag är beredd att släppa på försiktigheten här: Dylika åsikter är omoderna och befäster bara bilden av facket som något daterat.

Tagged , , , , , , , ,

Sänk trösklarna!

Nej, jag har inte blivit tokig. Det här ska inte handla om att sänka några trösklar för att anställa någon.

Det här ska däremot handla om att sänka trösklarna för att starta upp en verksamhet.

Min hustru har alltså startat upp ett café/restaurang, My Food Story, där jag är delägare. Driftsformen är aktiebolag.

Vill absolut inte förringa att det krävs noggrannhet för att driva ett företag och kunskaper inom en mängd områden, inte minst inom den här typen av verksamhet, men en sak som verkligen skulle underlätta är en portal där samtliga tillstånd kan ansökas om på ett bräde och där man kan gå igenom hela processen, steg för steg, med allt från registrerandet av bolaget, via ansökan om F-skatt och momsregistrering, till att enkelt kunna få fram alla nödvändiga papper från olika håll, nödvändiga för olika delar i processen.

En portal där det även kan finnas mallar för budget, där det finns lättläst info om hur man tecknar avtal och försäkringar, kan ansöka om ev finansiering, lönehantering, hantering av sociala avgifter, skatter i övrigt, sophantering, varför inte elavtal, internet/telefoni, ev leverantörer, revisorer, e dyl, och att allt ska gå att administrera via exempelvis BankID.

Allt på ett bräde. Med en del obligatoriska val, som registrering av bolaget, med typ av verksamhet, momsregistrering, o s v och med en del tilläggsval, som t ex att ansöka om medlemskap i arbetsgivarorganisation/teckna hängavtal med ett fackförbund. Stöd i en komplicerad process.

Sedan är det i sammanhanget intressant att en sådan sak som utskänkningstillstånd kan ta ca 3 månader i Stockholm, medan det på landsbygden är otroligt mycket kortare ledtider. Som sagt, noggrannhet och kunskap, absolut, men det är svårt att inte ställa sig frågan: Är företagen och medborgarna till för systemet, eller är systemet till för företagen och medborgarna?

Och hjärtligt välkomna att besöka My Food Story! Mig kan ni nog stöta på en och annan lördag och möjligen någon söndag.

My Food Story på Facebook

My Food Story på Twitter

Tagged , , , , , , , , ,

Be mig inte rösta

Dag som natt
Het debatt
Han tänder sin mobillampa
reglar dörren till röstningsbåset

Kunde inte motstå att parafrasera Bruno K öijers “Vykort” i samband med det gravt polariserade debattklimatet angående att rösta i kyrkovalet, eller inte och om ja, vilka skälen till att rösta skulle kunna vara. Detta kommer med, tyvärr, stor sannolikhet kunna föras över till samtliga val som ska hållas under 2014.

Ska undvika förenklingar angående demokratibegreppet, men sak är säker, demokrati förutsätter engagemang, exempelvis genom att de röstberättigade använder sig av sin rättighet. Jag tänker här inte gå in på det eventuellt tveksamma med att ha en partipolitisk styrning av kyrkan på de tre olika nivåerna i fråga, alltså kyrkofullmäktige (lokal nivå), stiftsfullmäktige (regional nivå) och kyrkomötet (nationell nivå) i en sekulär stat, eller sekulärt samhälle. Nu handlar det här emellertid inte om kyrkovalet per se, utan om samtliga val.

Det första jag tänker gå in på är argument kring varför man ska rösta, eller inte rösta.

Väldigt många argument nu under sluttampen av kyrkovalet har nämligen handlat om att användande av rösträtten ska ske utifrån att undvika att ett, eller snarare, ett par partier ska kunna få inflytande på de tre nivåerna inom kyrkan. Det är enkelt att förstå varför många argumenterar i aådana banor, utifrån att det under rätt lång tid har varit ett rätt lågt valdeltagande när det gäller kyrkoval och det gör att det kan vara ganska enkelt att skaffa sig ett stort inflytande. Detta argument ifrågasätter jag inte.

Vad som däremot bör ifrågasättas är att gå och rösta enbart utifrån denna grund, eller att uppmana någon till att gå och rösta utifrån denna grund, vilket i bästa fall skulle kunna uppnå inflytande/säkerställande av icke-inflytande i ett kortsiktigt perspektiv.

En allvarlig sak med ett sådant antiargument är att partierna som uppmanar folk till att rösta utifrån detta inte alls behöver ta ansvar för vad det är de själva vill genomföra, utan argumentet handlar alltså om huruvida andra partier ska få inflytande, inte något om vad man själv vill göra. Lite i stil med: “Gå och rösta så att inte xy får bestämma.” Även om detta nu inte primärt handlar om kyrkovalet, hand upp alla som kan räkna upp några tydliga valfrågor.

En än mer allvarlig aspekt är att frånvaron av konkret argumentation riskerar att ge företrädare för ljusskygga ideologier vatten på sin kvarn kring att “De andra” bara vill utestänga dem och att det är ett tecken på att “De andra” undanhåller något för väljarna, för varför skulle man annars vara så måna om att minimera något partis inflytande.

Det är helt enkelt dags att prata sakfrågor. Att presentera sina egna förslag på lösningar av riktiga problem, inte kvasiproblem, alstrade ur märkligt iscensatta debatter, skapade enbart för att alstra feta rubriker. Alla aktörer måste bidra till att skrapa på fernissan för att ta fram vilka de egentliga idéerna är, vilket t ex Christer Sturmark belyser på ett mycket bra vis i “Kyrkovalet och SD”. Det gäller givetvis inte bara “de andra partierna”, utan även sitt eget.

Så, för allt i världen, låt oss prata sakfrågor. Och låt oss göra det utan billig valretorik där den röstberättigade bara betraktas som en icketänkande person, vilken används ett medel för att få makt. Låt oss dessutom prata om dessa frågor lika mycket mellan valen som under slutdelen av en valrörelse.

Varför röstar vi? Vilka krav bör vi ställa på oss själva, i egenskap av röstberättigade? Vilka krav bör vi ställa på partierna? Är det över huvud taget relevant att diskutera det hela i termer av bildning och utbildning? Vilka förutsättningar finns det för att vara förtroendevald politiker idag? Varför sitter så många, inklusive jag själv, så ofta och knyter näven i fickan, istället för att engagera oss själva?

Vi bör allihop bidra till att konkretisera demokratifrågor i avsevärt högre grad: Transparens, engagemang, att beslutsfattare ska kunna hållas ansvariga, partibidrag (oerhört aktuell delfråga) och mycket, mycket annat.

Vilka sakfrågor tycker ni är intressanta? Jag skulle gärna se följande frågor blir tunga valfrågor: integritet, miljö/klimat, skola, infrastruktur, sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, forskning, innovation, vård och omsorg, men även säkerhetspolitik.

Vad anser du?

Det jag har lagt fram här är självklart inget annat än en åsikt, så bli inte alltför gramse på mig. Jag för hur gärna som helst en dialog om det hela. Du behöver inte ens ha god ton, bara du ger mig en chans till replik.

>>>Jens Könberg på Twitter.

Tagged , , ,

Be mig inte ringa

Det här handlar om den som skulle kunna beskrivas i termer såsom den svage, vilket naturligtvis är ett grovt felaktigt epitet. Det handlar om den som befinner sig på gränsen mellan att behöva professionellt stöd och att klara sig alldeles utmärkt med hjälp av en vän. Om den som behöver professionellt stöd, men som aldrig skulle drömma om att våga söka det. Och det handlar lika mycket om den som inte behöver professionellt stöd, men som definitivt behöver en vän.

Vill vara mycket tydlig med att jag inte har för avsikt att bagatellisera komplexa psykologiska processer. Många gånger finns det inget som helst alternativ till att söka professionell hjälp. Alla tabun kring det måste vi gemensamt hjälpas åt med att bryta.

Det här skulle i alla fall mycket väl kunna handla om den vars flickvän dog, fem dagar efter det att hon hade fött deras barn.

Det skulle vidare kunna handla om min morbror, vars sista samtal till mig förblev obesvarat.

Och det handlar i allra högsta grad om den hjärt- och lungsjuka kvinnan, liggande på en avdelning med 7 andra, vars egna barn inte har tid att hälsa på.

Det skulle kunna handla om mig, men det gör det inte. Jag hoppas innerligt att det aldrig kommer att göra det.

Det handlar om en enkel sak. Det handlar till viss del om vad man säger till en person som du innerst inne vet behöver stöd, antingen utifrån att vederbörande har sagt det rakt ut (vilket är alldeles för ovanligt), eller utifrån att du råkar känna till att personens flickvän just har dött och att du, även om du inte riktigt kan sätta dig in i personens situation, ändå kan ana att personen är i ett otroligt stort behov av stöd. Exakt vilket stöd som behövs vet självklart bara den personen. Behovet kan dessutom variera från timme till timme, inte minst utifrån att det kanske finns en 1-veckas-bebis som ligger där och sprattlar i sängen efter att ha matats.

Så, vad säger du till den personen? Rannsaka dig gärna. Kanske har du aldrig varit i en situation där en familjemedlem, en vän, eller en kollega har varit i behov av just ett sådant stöd som den här personen behövde. Du kan säkert tänka dig rätt bra in i situationen ändå. Du kommer kanske att säga något i stil med “Faan, så sorgligt!”, “Shit, vad tragiskt!”, “Vad tusan skulle man göra? Vad skulle man säga?” Jag har självklart ingen aning om vad du kommer att säga, eller tänka.

Jag kommer inte heller att tala om för dig exakt vad du ska säga, för det vet jag inte. Men be aldrig personen ringa dig när personen s a s behöver det, för som en av de vänner jag själv har stöttat sa: “Du kan ju ge dig fan på att när jag väl behöver ringa någon så råkar det vara mitt i middagen, på julaftonen, eller just när de är på väg till ett dop.”

Jag kan bara rekommendera dig att du själv ringer upp personen. Bestäm träff. Laga mat. Drick vin. Drick vatten. Sitt tysta. Beklaga den eventuella förlusten (beklaga inte sorgen, vilken utgör en högst naturlig reaktion). Visa att du finns. Men säg inte att det bara är att ringa när personen behöver det. Ring. Ring igen. Hälsa på. Jag vet att det sistnämnda kan te sig vara bland det mest skräckinjagande och outhärdliga som finns, men betänk att jag nu råkar vara född och uppvuxen i Gällivare innan du dömer mig för hårt. Ta initiativ. Flera korta samtal är bättre än ett långt. Var inte heller rädd för att prata utifrån ditt perspektiv, prata om banala saker, om vardagen, våga vara spontan, t o m skämta.

Självklart hamnar man snett ibland. Vad som passar för en person kan vara en otrolig källa till irritation för en annan.

Visa att du är där, om inte varje dag, så ett par gånger i veckan, några gånger i månaden. Du kommer med stor sannolikhet att ge dig själv tydliga signaler på när det är dags att höra av dig. Lyssna på de signalerna, då kommer du inte att vänta länge innan du hör av dig nästa gång.

Var inte heller rädd för att vara fysisk, med en kram, en klapp på handen, en hand på ryggen, eller vad som passar i just det sammanhanget.

Att bistå med klassisk markservice har flera personer skrivit till mig om på Twitter, som t ex att handla, laga mat, diska, tvätta, dammsuga, plocka, ta hand om ev barn. Det kan vara ovärderligt.

Det skulle inte förvåna mig om det snart kommer att dyka upp en app där du lotsas steg för steg, men vänta inte till dess, jag ber dig. Det kommer absolut att kunna vara jobbigt och du kommer kanske att känna dig osäker och klumpig men du kan vara förvissad om att alternativet – tystnaden – är avsevärt värre.

>>>Jens Könberg på Twitter

Tagged , , , , , ,